Om Jesus

Jag läste Jonas Gardells bok som heter Om Jesus och jag hade många känslor pågående samtidigt. Arg på när jag tänkte att Gardell har fel i det och det. Dessutom kände jag tacksamhet för somliga väldiga upptäckter han har upptäckt.

Jag reste till Sverige för ett år sedan. Där hittade jag denna bok och köpte den. Då skulle man slå två flugor i en smäll. Jag hade läst från tidningen Aamulehti om Om Jesus. Då skrev Aamulehtis journalist att nu fick vi sanningen om Jesus. Han är inte densamma kyrkan talar om. Jag ville läsa på det. Hur kan de skriva så? Är det sant vad Gardell och Aamulehti skriver?

Den andra flugan skulle vara att lära mig att läsa svenskspråkig litteratur. Det ville jag för samma anledning jag inledde denna blogg. Att komma in på Åbo Akademi. Och nu har jag läst den.

Den historiske Jesus

Man måste påpeka att både från början och på slutet av sin bok skriver Gardell att även om han försökte att skriva som objektivt som möjligt hade han också sin egna motiver och synpunkter därav han skulle skriva. Det gäller oss alla. Han också påminde oss att inte tro alla han säger. Det gör jag gärna.

Redan från början skiljer Gardell på den historiske Jesus och den kyrkliga Kristus. För honom finns det en stark skillnad mittemellan. Kristi kyrka har uppbyggt sin egen bild av Jesus som verkligen inte har, eller även behöver att ha, mycket gemensamt med den historiske Jesus.

Gardell kanske har, om man kan säga, en ambivalent inställning till Jesus. På enda sidan kritiserar han ganska häftigt mot den Jesus som kyrkan har uppbyggt. På andra sidan kan han inte kasta bort sin egna bild av Jesus. Denna bild har sin utgångpunkt i babtismen och i hans egna erfarenheter, såsom Gardell påminner oss många gånger.

Jag anser att det värsta fel Gardell gör i sina studier om Jesus gäller den judiska apokalyptiken innan Jerusalems temple förstördes. Gardell följer Albert Schweitzers riktning inom Jesusforskningen när han anser Jesus som judisk eskatologisk profet. Men liksom Schweitzer Gardell tänker att judiska apokalyptiker, och Jesusrörelsen inom dem, väntade på världens undergång och det kommande riket. Liksom Heikki Räisänen har Gardell ett stort problem med det kommande rikets ankomst. Hade Jesus och följande urkyrkan fel i världens undergång. Varför ankom Guds rike inte? Varför fördröjer Gud?

Varför tänker jag så?

Under ett år har jag läste många N.T. Wrights böcker. Jag har ett eget projekt pågående som handlar om hans enormt projekt “Christian Origins and the Question of God”. Från det har jag läst två första böcker redan, The New Testament and the People of God och Jesus and the Victory of God. Den första av paret handlar bland annat om den judiska apokalyptiken innan templets förstörelse. Apokalyptiken, eskatologi handlade om Guds ingripande i sitt folks öde. De väntade på att deras Gud skall bli kung igen. Och det enda möjliga sättet att skriva om den här klimaxen kan enbart vara att skriva apokalytpiskt, det vill säga, använda terminologi såsom jordbävningar, mörkret, stormar och så vidare.

Den andra boken handlar om Jesus som eskatologisk profet och messias, konung. Man kan avse Jesus som eskatologisk profet, men inte som världsundergångväntare. Han väntade på himmelriket, förkunnade om det och agerade liksom han agerade för att Guds skulle igen regera här på jorden såsom Han regerar på himmel. (Låt din vilja ske på jorden, så som i himlen.)

Även om Gardell också avser Jesus som eskatologisk profet, landar han i sin forskning på en annan planet. Det gör han eftersom han pratar om eskatologi och apokalyptiken av annan sort än Wright. Varför tänker jag på att Wright har det rätt och Gardell fel, kan man läsa mera här.

Gardells pärlar om Jesus

Jesus lider med oss. Han vet hurdant lidandet är. Han vet. Han är med oss alltid. Han älskar oss. Gud älskar oss. Detta budskap framställer Gardell fint, nästan. Ty de lutherska skulle säga att han ju förkunnar om evangelium, men han glömmer lagen. Kanske, eftersom han inte förstår synd eller förlåtelse och varför Gud förbjuder oss att göra några saker som skadar oss.

Men, kanske eftersom Gardell har själv lidat av förföljelse, kanske eftersom han själv har lidat av kristna människor och deras fördomar, så att de inte har älskat men till och med hatat honom, han så fint förstår Jesus lidande och dess betydelse för oss idag.

Jag är tacksam när jag läser att Gud vill rädda alla, att han inte vill att någon blir borttappad. Men den andra sidan har glömts. Det, vad vi gör redan nu, har någon påverkan på andra människor. Gud vill, och bestämmer oss att vara fullkomlig såsom Han är. Just såsom Gardell skriver, det, från alla olika betydelser, betyder att älska varandra, också fiender. Men vad är kärlek utan gränser? Är det, att vi blir likgiltiga på vad andra människor gör, kärlek? Eller är det kärlek att vi berättar om denna sanning, erbjuder det och visar vår kärlek på både gärningar och ord. Vi har ju det Glädjebudskapet med stor G att berätta om!

Annons