Kategoriarkiv: GT

Reformationsdagens (övnings)predikan

Det är dags att uppdatera något hit! Idag höll jag min första gudstjänst på svenska, i Skarpskytte -kapellet i Åbo domkyrka. Kyrkoårets söndag för övningsgudstjänsten var Reformationsdagen. Jag tänkte att varför inte också lägga predikan hit. Så var så goda.

Jer. 3:14-15 

Vänd tillbaka, ni trolösa barn, säger Herren. Ty det är jag som är er herre, och jag skall hämta er, en från varje stad och två från varje släkt, och föra er till Sion. Jag skall ge er herdar efter mitt sinne, och de skall leda er med kunskap och visdom.

Rom. 1:16-17

Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft som räddar var oh en som tror, juden främst men också greken. I evangeliet uppenbaras nämligen en rättfärdighet från Gud, genom tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva genom tron.

Joh. 4:46-53

Jesus kom tillbaka till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. En man i kunglig tjänst hade en son som låg sjuk i Kafarnaum. När han fick höra att Jesus hade lämnat Judeen och var i Galileen, sökte han upp honom och bad honom komma ner till Kafarnaum och bota hans son, som låg för döden. Jesus sade till honom: ”Om ni inte får se tecken och under, så tror ni inte.” Ämbetsmannen sade: ”Herre, kom innan mitt barn dör.” Jesus svarade: ”Gå hem, din son lever.” Mannen trodde på vad Jesus sade och gick. När han ännu var på väg hem möttes han av sina tjänare, som talade om för honom att pojken levde. Han frågade då vid vilken tid på dagen han hade blivit bättre, och de svarade: ”I går vid sjunde timmen lämnade febern honom.” Då förstod fadern att det hade hänt just när Jesus sade till honom: ”Din son lever”, och han kom till tro liksom alla i hans hus.

Predikan

Omvändelse. Eller, såsom det äldre begreppet lyder: Botgöring. Reformation? Rättfärdiggörelsen genom tron? Själva rättfärdigheten. Vad betyder dessa ord?

Varför firar vi gudstjänst till minnet av reformationen, som började för fyra hundra nittio nio år sedan i Tyskland? Varför lyssnar vi på över två tusen år gamla texter ur en jättegammal bok? Det låter dammigt, säger jag! Ändå tänker jag, att det här har något att säga till oss idag, till dig – och till mig, här i Svenska hemmet i Tammerfors, Anno Domini, Herrens år 2016.

Den historiska situationen

I dagens första läsning hörde vi Guds ord genom profeten Jeremia, för cirka två tusen sexhundra år sedan. Han förkunnade så här: ”Vänd tillbaka, ni trolösa barn!” Varför?

Gud hade slutit förbund med Israel i Sinaiberget genom Mose cirka 500 år före Jeremia. Han hade givit sin lag åt folket och uppenbarat sin vilja genom lagen, genom de tio budorden. Och förbundets budskap var följande: Följ dessa stadgar och ni får leva i landet dit jag leder er till. Bryt dessa stadgar och jag ska skingra er, föra er till exilen, bort från det lovade landet.

Brytandet mot Guds heliga vilja, mot Guds lag började redan vid Sinaibergets fot under ledning av översteprästen Aron. Men Gud var i sitt tålamod barmhärtig och skingrade inte folket, utan ledde dem ändå till det heliga landet som han hade lovat. De fick leva där för hans nåds och tålamods skull, inte därför att de var goda. Men han sände profeter gång på gång för att förkunna: ”Vänd tillbaka till mig.”

Till slut, efter cirka fem hundra år av avgudadyrkan och brytande mot hans vilja, skingrade Gud sitt folk och förde dem i exil, och hans redskap var den babyloniska kungen Nebukadnessar år 586 före Kristus. Att bryta mot Guds vilja måste straffas. Och det straffades.

Men nu, nu förkunnar profeten Jeremia: ”Vänd tillbaka. Ännu är Gud er nådig. Han ska hämta er tillbaka. Han ska igen bli såsom er make. Ni har brutit mot Gud, men ändå älskar han er och vill att ni kommer tillbaka.”

Folket behövde reformation. Att vända om, att inte dyrka avgudarna utan den sanne, den enda Guden.

Omvändelse

Vad betyder att vända tillbaka, att omvända sig, på finska käännytään? I religiöst språkbruk använder man ofta också synonymbegrepp botgöring och bättring, på finska parannuksenteko. Man måste göra bot innan man kan komma till Gud.

Vad är det? Är det något att jag på något sätt måste förbättra mig innan jag kan komma till Gud? Finns det en kyrklig dörrvakt, som säger till dig, att hej! Du där! Du kan inte komma hit till kyrkan. Du är för syndig. Den här platsen är bara för de heliga! Nej! Bort det!

Omvändelsen är det här som det ordagrant betyder: Att vända sig om. Botgöring är språklig lapsus! Det hebreiska ordet lyder: SHUUVUU. Det var en herdes rop till sina får som var på väg mot faran, mot varg eller mot klippbranten! Vänd om nu!

Inte fanns det något krav på ett får. Oj oj, du är så smutsig, så syndig att du inte kan vända dig om utan du måste fortsätta mot klippbranten och falla ned. Inte ser herden på dem att oj oj, jag vill inte ropa till dig utan du förtjänar döden. Utan sakens biff, så att säga, var och är: Shuuvuu! Vänd er om! Se, klippbranten är där, faran är där, döden finns säkert där. Hör mig. Jag ska ta hand om dig. Jag älskar er. Du tillhör mig. Vänd dig om bara, gå inte dit.

Israels omvändelse var att vända sig tillbaka till Gud från avgudarna. För 499 år sedan ägde också ett slags omvändelse, botgöring, rum, nämligen reformationen. Martin Luther fattade att botgöring inte är att man förbättrar sig för att kunna, med gammalt språk, blidka Gud, att förtjäna hans kärlek. Utan botgöringen var omvändelsen. Fatta, att du är en syndare och ändå, även om du har förtjänat allt annat än Guds omättliga nåd och oförtjänta kärlek, får du just det. Just därför att det är, ordagrant oförtjänt, av nåd allena! Vad du än har gjort, har Gud förlåtit det! Reformationen var inte – bara – att vända sig tillbaka till Gud från avgudadyrkan, utan att fatta Guds omättliga kärlek och nåd och lita på den och inte på egna gärningar. Tittar vi bara på oss själva och våra gärningar med rätt ljus, med Guds viljas ljus, ser vi bara mörkret, klippbranten, den kommande döden. Tittar vi på Kristus, ser vi den gode herden som ropar: SHUUVUU. VÄND ER OM. Jag vill rädda dig från den eviga döden.

Reformationen idag

Vår fara, vår klippbrant idag är inte avgudadyrkan, om vi då inte tänker på hur vi dyrkar den gamle guden Mammon, det vill säga pengar och makt i stället för den sanna Guden. Vår fara idag är inte att vi på något sätt inte kunde lita på Guds omättliga barmhärtighet, även om också det är svårt att fatta, eftersom det går emot vår vardagliga kännedom av hur saker och ting fungerar. Vår fara idag är det, att vi inte fattar att det finns en fara överhuvudtaget, mot vilken vi vandrar hela tiden. Att det finns en fara, en klippbrant där framför oss och att vi inte ser den, vi fattar inte det, och vi hör inte vår gode herdes rop när han skriker åt oss: SHUUVUU. Vänd er om. Omvänd er. Gå inte dit!

Vår fara idag är det att vi inte fattar, att vi alla ska dö och att det finns antingen evigt liv efter detta liv i himmelen… eller den eviga döden på platsen där allt gott, allt gudomligt saknas, men synden överflödar. Vi talar om helvetet. Vi fattar inte att det också finns den eviga döden från vilken Gud vill rädda oss och gör allting och har gjort allt för att rädda oss.

Den gamle framlidne professorn, Osmo Tiililä sade en gång ungefär såhär, att ”kyrkan finns därför att vi dör här.” Det är det här som är viktigt. Kyrkans tjänst, yrke, jobb, arbete är att påminna oss om att omvända oss, att det finns en fara att vi dör. Men att fatta den här faran är inte något som vi måste vara förskräckta för, eftersom Gud ger oss evigt liv av nåd. Att var och en som tror på Kristus och sätter sin tillit på honom ska få evigt liv. Att vi förtjänar den eviga döden om vi på riktigt tittar på vårt liv i ljuset av Guds ord. Men att vi får det som vi inte har förtjänat, det eviga livet, eftersom Kristus har besegrat döden genom att dö och uppstå, eftersom han har burit vår synd en gång för alla och varit i helvetet för att vi inte ska behöva hamna där. Han har satt punkten vid döden genom sin uppståndelse. Att alla misstag och felsteg och synder redan har straffats i Jesus så att vi inte behöver straffas. Vi är i Guds famn. Så har Gud lovat i sitt Ord. Det är hans löfte till oss.

I evangelietexten litade ämbetsmannen på Jesu löfte: ”Din son lever.” Luther litade på Guds ord i dagens andra läsning: ”Den rättfärdige ska leva genom tron.” Låt oss trolösa barn idag vända tillbaka till Gud, som har lovat oss, att var och en som tror på Jesus ska leva evigt. Låt också oss lita på hans löfte.

Och låt oss gemensamt bekänna den här kristna och apostoliska tron:

 

Annonser

Lämna en kommentar

Under eskatologi, GT, Jesus, kyrkan, predikan, teologi

Om behovet av klassiska språk

Jag har redan skrivit om klassiska språk, särskilt om biskopsmötets beslut som väckte dubbel facepalm från min sida för deras beslut om kommande prästers behov av klassiska språk. Denna gång berättar jag om några iakttagelser jag har uppmärksammat kring två av de klassiska språken, nämligen hebreiska och grekiska.

För många år sedan läste jag några kritiska böcker mot den nya översättningen av Bibeln på finska (1992). En av det största för mig var avliden prost Risto Santalas Suudelma hunnun läpi – Uusi Kirkkoraamattumme ekumenian ja raamattuopetuksen kannalta (Kuva ja Sana, 1998). Santala kunde hebreiska mycket väl, kanske var han en av de bästa i sitt område. Även om man kunde lyfta fram många problem i hans användning av senrabbiniskt material rekommenderar jag hans böcker – särskilt hans själavårdiska böcker såsom Sielunhoidon pokkari eller Savesta astiaksi (Lerkärlet) och romaner Naatan – Kyyhkyspoika och Elihu för alla som vill fördjupa sig i Bibeln, dess värld och judendomen.

Santala ställde sig emot den nya översättningen. Särskilt lyfte han fram många problem i dess översättning av Gamla testamentet. Jag läste någon gång från någon plats att någon specialist (en bra källa!) i hebreiska hade kommenterat två saker angående den: För det första var Gamla testamentet äntligen översatt till finska. Men å andra sidan är denna översättning så dålig att den kunde inte passa slutprovet i hebreiska.

Men det är en sak som är mycket viktigt. Tidigare var skillnaden mellan teologen och lekmannen att teologen kunde originalspråk. Man kunde kolla bibelversen från originalspråket. Är det så nuförtiden? Troligen inte. Och lekmän ju känner den finska (eller svenska) bibeln bättre till än någon teolog som har kommit direkt från universiteten!

Men faktiskt är det mycket svårt att uppehålla kunskaper i grekiska och hebreiska om man inte gör det avsiktligt. Ett bra sätt är det för mig att använda Dagens lösen från Herrnhut på originalspråken. En eller två verser. Om man kunde också tyska…

Med några vänner har vi varje vecka läst kommande söndagens textavsnitt från Gamla testamentet på hebreiska och försökte att översätta det. För många gånger redan har vi uppmärksammat hur en färdig översättning räcker inte till djupare insikt. Man kunde översätta avsnittet på annat sätt kanske. Eller att den är inte så precis med sina ord eller uttryck. Och det är naturligt, javisst. Denna översättning (1992) är ju avsett att vara användbar för alla läsare och med bra finska. Kanske hoppas jag mer exakthet från dess översättning av Gamla testamentet men Nya testamentet är bra översatt, åtminstone enligt min icke-professional-åsikt!

För bibelstudier skulle det vara viktigt för teologer att kunna de originalspråken. Och de är ju bara hjälpmedel för djupare fördjupning i Bibeln. Därför tänker jag att det är viktigt att kunna hebreiska och grekiska. Men det måste också bli sagt att universiteten ger inte så mycket möjligheter för användning av dem än kanske tidigare. Och det är jättesvårt att uppehålla kunskaper i dem ensam. Därför kanske behövs några vänner med som man läser texter, särskilt i början. Och för präster? Med vilken tid? (försöker kolla någon?)

Lämna en kommentar

Under exegetik, GT, NT, teologi

Jesus Kristus som Gamla testamentets uppfyllelse

Förra veckan befann jag mig i norra Finland för första gången i mitt liv. Jag besökte Rovaniemi och Uleåborg där jag undervisade under rubriken ”Jesus som Gamla testamentets uppfyllelse” (Jeesus – Vanhan testamentin täyttymys) i två kvällar av de evangeliska studerandena. Under samma resan hade jag möjlighet att träffa med min gamla beväringsvän som vänligt hyste mig för natten. Det var jättefint att mötas och byta nyheterna! Men tillbaka till ämnet. Här ska jag kort berätta vad jag undervisade

Jesus är fast förknippad med det som vi kristna kallar Gamla testamentet. På ett sätt kunde vi påstå att det var Jesu Bibel. Det var de heliga skrifterna han pekade på. Därför, om vi vill ta reda på vad och de första kristna trodde är det viktigt att bekanta sig med Gamla testamentets budskap. För Martin Luther och också för Jesus var Gamla testamentet viktigt. Luther många gånger påstår att Nya testamentet är bara förklaring av Gamla testamentet. Jesus undervisade sina lärjungar på vägen till Emmaus och började med ”Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.” (Lukas 24:27, läs hela berättelsen).

Min hermeneutiska modell eller tolkingsnyckel till relationen mellan Gamla och Nya testamentet är följande: Gamla testamentet har en stor berättelse som börjar från skapelsen och fortsätter med Abrahams kallelse, exodus och där till David och Salomo och det enade kungadömet av Israel, sedan till norra Israel och södra Juda och sedan den största krisen inom Gamla testamentet som är den viktigaste: nämligen eksil. Nya testamentet är slutet av denna berättelse. Utan Nya testamentet skulle berättelsen bli ofullbordad, utan slutet.

Det mesta av Gamla testamentets innehåll är skrivet under eksilen och textmässigt granskat behandlar det mesta av dess innehåll krisen som följer eksilen. Huvudfrågan är följande: Varför, om vi har den allsmäktige Gud, Jahve, med oss som vi har ett förbund med och som har lovat oss att vara vår kung, vi befinner oss nu i exilen i Babylonien? Han har ju utlovat det eviga kungadömet för Davids hus?

Efter 70 år berättas att några israeliska stammar, nämligen Judas och Benjamins och några leviter, flyttar tillbaka och templet blir uppbyggd igen. Men problemet kvarstår. Israel är alltid under främmande våld. Först är det Kyros och Persien, sedan Alexander den Store, Antiochos Epifanes vanhedrar templet. Det judiska folket får kosmetisk självständighet med mackabeupproret. Sedan kom Rom och härskade över Israel. Varför Jahve inte ingriper?

Nämligen, i Gamla testamentet utlovar Gud (bl.a.) att:

  1. Han skall bli kung igen.
  2. Davids hus uppbyggs igen.
  3. Alla 12 stammar ska komma (med hela världen) till Jerusalem att prisa den ende Gud.
  4. Det nya templets härlighet ska vara större en den av Salomos.

Kring Jesu födelse kan vi reflektera över följande frågor: Var är Gud? Var är den utlovade davidiska kungen? Varför håller det nya templet inte framför härligheten av Salomos tempel? Var är alla andra stammar förutom Juda, Levi och Benjamin? Det judiska folket, i ljuset av Gamla testamentets löften levde under en stor kris.

Johannes Döparens och Jesu förkunnelse var följande: Ni lever i den andliga exilen. Men kairos, den tidpunkten då Gud ska ingripa har kommit. Jesus förkunnar att Elia var där men folket inte kände honom.

Jesus börjar sin förkunnelse: ”Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium!”

  1. Tiden: kairos. Den tiden du har väntat på! Gud ingriper!
  2. Guds rike: Guds kungadöme som blir uppfylld genom Davids son (i bakgrunden Jes. 46, särskilt verser 12 och 13)
  3. Omvänd er och tro. Jes. 44:22 och kontexten. I bakgrunden hebreiskan verbet ”shuv” som är liksom herdens ”ptruuui” till får som går till en fel direktion. Gud är här! Hans rike kommer och kommer nu!
  4. Evangelium. Det allmänna ordet för glädjebudskap att folket har en ny kejsare. Med det och den gammaltestamentliga meningen (bl.a. Jes. 40:9–11 och kontext, 52:7 →) medför att begreppet i detta kontext menar att Gud blir kung igen genom Davids son.

Hur möter Jesus dessa förväntningar? Templet, de förlorade stammarna, kungen, och Gud som kung, självständighet.

  1. Jesus bygger ett nytt tempel omkring honom. Det är han själv, hans kropp. Kristi kropp. Det är ekklesia, de som tror på honom och fadern som har sänt sin son. (jmf. Qumran)
  2. De förlorade stammarna är symboliskt sätt hans apostlar (12). Ekklesia igen är ny Israel som innehåller också hedningarna. (Paulus och Rom 9-11 till exempel)
  3. Han är själv den davidiska kungen som sitter i tron på Gud den allsmäktiges högra sida (Ps. 110)
  4. Han vinner självständighet från syndens makt genom att dö för vår skull.

Jesus är Gamla testamentets uppfyllelse. Kort sagt.

Jag kunde ha undervisat om det första ordet i Gamla testamentet, nämligen bereshit (i begynnelsen) och dess relation till den tidiga kristna hymnen som har bevarats i Kol 1:15–20. Jag kunde ha funderat på den gammaltestamentliga offerkulten och Hebreerbrevet eller Jesu pre-eksistens och Johannesevangeliets början eller Ord. 8. Jag kunde ha fokuserat på hur Kristus kan finnas i Psaltaren eller inom alla böcker i Gamla testamentet. Men jag ville måla stora linjer mellan Gamla och Nya testamentet och hur Jesu förkunnelse är relaterad till de judiska förväntningarna kring hans födelse.

Bra böcker som har samma teman är docent Timo Eskolas Uuden testamentin narratiivinen teologia (Perussanoma, 2011) eller Jeesus iki- ja nykynuorille (Perussanoma, 2011). Andra bra böcker kring Jesus och Gamla testamentet är professor Antti Laatos Emmauksen tiellä. Miten ensimmäiset kristityt selittivät Vanhaa testamenttia? (Åbo Akademi, 2006) och Kristus Vanhassa testamentissa (SLEY-Media Oy, 2013, red. Matti Väisänen och Vesa Ollilainen) som har många artiklar skrivna av kända forskare och skribenter. Eskolas Jesusbok är bra för både teologer och lekmän såsom kanske Kristus Vanhassa testamentissa. Dessutom är Laatos bok och Eskolas andra bok mer för teologer, kanske.

1 kommentar

Under exegetik, GT, Jesus, NT, teologi, undervisning

Vad händer efter vi dör? del 1

Sedan jag läste Jasu Markkanens bok Jalo Soturi (Päivä Osakeyhtiö, 2007) och var på ett läger där han undervisade om boken, har jag funderat på vad han lär om himlen. För han skriver att himlen är inte vårt mål när vi dör. Vi skulle förändra vår vanligt åsikt om himlen som någon plats där ovanpå till det som de första kristna trodde.

Det var året 2009. Och det har tagit flera år för mig att fundera på ämnet. Det tog flera år innan jag tillägnade mig det.

Jag var tvungen att gå till hans källor. De är, för de mesta, N.T. Wright. Nu har jag läst ganska många Wrights böcker och de har tagit mig med sig! Betydligast behandlar Wright det här temat på sina böcker Surprised by Hope (SPCK, 2011) och for all the Saints – Remembering the Christian departed (SPCK, 2011). Jag avslutade läsning av dem förra veckan. Nu ska jag kort behandla samma tema. Vad är vårt mål? Vad händer efter döden?

(Kanske min konservativlutherska vänner blir nu litet uppskadade om de läser den här texten.)

Himlen och jorden som dimensioner

För judiska folket var himlen inte någonting ovanpå. För dem var, och är, himlen den där dimensionen som är Guds, där Gud härskar suveränt och där Guds vilja sker. Den ligger på samma område som jorden, dvs. det vad vi ser.

Vi som människorna inte kan vanligen se himlen. Men i Gamla testamentet har vi många berättelser om platser och stunder där täcket tas bort framför våra ögon. Till exempel vad som händer till Elishas tjänare i 2 Kung 6:13-17 (B2000)?

Då befallde kungen (i Aram): ”Gå och ta reda på var Elisha finns, så att jag kan skicka folk för att gripa honom.” När kungen fått rapport om att Elisha befann sig i Dotan sände han dit hästar och vagnar och en stor truppstyrka. De kom på natten och belägrade staden.

På morgonen, då gudsmannens tjänare kom ut, fick han se att staden var omringad av en truppstyrka med hästar och vagnar. ”Ack, herre, vad skall vi ta oss till?” ropade han. Elisha svarade: ”Var inte rädd. Det är fler på vår sida än på deras. Och han bad: ”Herre, öppna hans ögon, så att han ser!” Då öppnade Herren tjänarens ögon, och han såg att berget var fullt av hästar och vagnar av eld kring Elisha.”

Eller vad berättas om Jakobs dröm i Betel? Apostlarnas upplevelse i Matt 17:1-8 (B2000)?

Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. Där förvandlades han inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. Och de såg Mose och Elia stå och samtala med honom.

Då sade Petrus till Jesus: ”Herre, det är bra att vi är med. Om du vill skall jag göra tre hyddor här, en för dig, en för Mose och en för Elia.” Medan han ännu talade sänkte sig ett lysande moln över dem, och ur molnet kom en röst som sade: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom.”

När lärjungarna hörde detta kastade de sig ner med ansiktet mot marken och greps av stor skräck. Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: ”Stig upp och var inte rädda.”

De lyfte blicken, och då såg de ingen utom Jesus.”

De ser en liten bit av himlen. Täcket tas bort framför deras ögon. Himlen är här, men vi inte kan se den. Eftersom ”earth is out of joint” såsom Wright lägger det. Varför? Eftersom syndafallet. Eftersom annars skulle vi känna detsamma som Jesaja när han var utvalt av Gud för att bli profet. ”Ve mig! Jag är förlorad, ty jag har orena läppar och jag bor bland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Konungen, Herren Sebaot” (Jes 6:4, B2000)

Vi behöver syndernas förlåtelse innan vi kan hålla oss framför Gud, Konungen.

Judarna trodde att himlen och jorden mötades i templet, i det allra heligaste. Där gick man bara en gång i året där översteprästen utförde offret för förlåtelse av alla synder som folket hade gjort. Översteprästen var tvungen att skymma sikten med rökelser osv. I det allra heligaste mötades himlen och jorden. Annars kunde översteprästen inte hålla sig.

När man funderar på templets mening, det är ju som mikrokosmos, blir det ännu lättare att uppfatta att det allra heligaste skulle bli sann också för hela världen.

Världen var skapat som helhet. Himlen och jorden var syftade att vara ihop. Det allra heligaste är vad som är också vårt mål.

Kanske är dät lättare för dataspelare att tänka på sättet. Tänk till exempel nytt Giana Sisters spel. Två olika dimensioner som påverkar varandra men inte är tillsammans, eller samma. Eller The Legend of Zelda – Twilight Princess. Glöm inte att de här är bara dåliga jämförelser med det verkliga sättet!

Platonistisk himmel eller den nya himlarna och den nya jorden

När vi har reflekterat över vår åsikt om himlen, blir det lättare att förstå till exempel Upp 21. Vad Gud har som plan är inte att förstöra allt och skapa någonting nytt. Hans plan är att föra (funderar över om det är det rätta ordet) himlen och jorden ihop igen. På finska kunde man säga att maa och ilma blir maailma. I Uppenbarelseboken ju sägas (21:1-5a, B2000):

Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner ur himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man.

Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: ”Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta. Och han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.”

Havet på bibelska språket betyder kaoskrafter, det onda. Det ska inte finnas mer.

Men titta på ord som är tryckad med fet stil. Vi ska inte gå på någon plats uppåt, det nya Jerusalem ska komma till oss! Guds tält står bland människorna och Han skall bo ibland dem. Inte att vi skulle gå till något plats uppåt.

Och reflektera över det här brudparet! Det nya Jerusalem, det vill säga den nya himlen är redo som en brud som är smyckad för sin man. Vem är mannen? Den nya jorden, naturligtvis!

Så bruden ska komma till sin man. Och där skall de fortsätta tillsammans. Från det följer det att äktenskapet också symboliserar vad Gud har som sitt plan att göra på ”tidens slut”!

Än sedan 1 Tess 4:17 och att ”vi ska föras bort bland molnen”?

Läs:

Bröder, vi vill att ni skall veta hur det går med dem som avlider, så att ni inte behöver sörja som de andra, de som inte har något hopp.

Om Jesus har dött och uppstått, vilket vi tror, då skall Gud också genom Jesus föra till sig de avlidna tillsammans med honom. Med stöd av vad Herren lärt oss säger vi er detta: vi som är kvar här i livet då Herren kommer skall inte gå före de avlidna. Ty när Herren själv stiger ner från himlen och hans befallning ljuder genom ärkeängelsn röst och Guds basun, då skall de som är döda i Kristus uppstå först, och därefter skall vi som är kvar i livet föras bort bland molnen tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och sedan skall vi alltid vara hos honom. Ge nu varandra tröst med dessa ord. (1. Tess 4:13-18, B2000)

Vad är det här?

För tessaloniker var det naturligt att tolka det här avsnittet på rätt sätt. Vad jag menar är att vi måste också veta om deras kultur, som var romersk. Vi måste ta kontexten med oss i vår tolkning av texten. Tessalonika var en romersk koloni. Kejsaren ville inte att alla skulle komma till Rom. Kolonier var grundade eftersom alla romare kunde inte bo i Rom.

Koloniernas idé var sådant. Också romares uppgift var att visa andra hurdant det var att vara en romare. De visade andra romerska seder och bruk, hurdant det var att leva som en romare. Och om de hade några problem på sin koloni, skulle de be deras härskare, kejsaren, att komma och återställa ordningen.

När kejsaren skulle komma, var tessaloniker kallat halvvägs till kejsaren att följa kejsaren till kolonien. Annars skulle det vara upprörande! Kejsaren kommer och ingen man kommer och följer honom till staden! Upprörande!

Nu läs det här avsnittet övan igen med det här i minnet. Hur ser det ut nu?

Ty när Herren själv stiger ner från himlen och hans befallning ljuder genom ärkeängelsn röst och Guds basun, då skall de som är döda i Kristus uppstå först, och därefter skall vi som är kvar i livet föras bort bland molnen tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och sedan skall vi alltid vara hos honom. Ge nu varandra tröst med dessa ord.(1. Tess 4:16-18, B2000)

När Herren själv, Jesus kommer från himlen. De som är döda i Kristus uppstår först, därefter skall vi som är ännu kvar i livet föras bort (från jorden) bland molnen tillsammans med dem (dvs. de döda) för att möta Herren i rymden (halvvägs). Och sedan skall vi alltid vara hos honom (när vi följer honom till jordens och himlens bröllopfest och allting görs nytt (Upp 21:5a).

Också Filippi och Korint var Roms kolonier.

Förändrar det här tänkesättet vår inställning till, till exempel miljövänligheten eller vad som man skulle göra med sitt liv?

Bibeln känner inte himlen jag trodde på tidigare. Det var helt platonistiskt. Att tänka på någon plats där övan med inga kroppar, eller materia. Materian är inte ont i sig själv. Men Gud skall göra allting nytt. Och efter Jesu uppståndelse (om det mer nästa gång) är det här framtidens himmelriket något att syssla med oss kristna idag.

Vårt mål är inte himlet. Vårt mål är de nya himlarna och den nya jorden.

Några böcker om ämnet som jag har läst:

Jasu Markkanen: Jalo Soturi (Päivä Osakeyhtiö, 2007)
Tryggve N.D. Mettinger: I begynnelsen – Hur skall vi förstå Bibelns tre första kapitel? Perspektiv från astrofysik och exegetik (Åbo Akademi, 2011)
N.T. Wright: The New Testament and the People of God (Fortress Press, 1992)
N.T. Wright: Jesus and the Victory of God (Fortress Press, 1996)
Tom (N.T.) Wright: Surprised by Hope (SPCK, 2011)
Tom (N.T.) Wright: for all the Saints – Remembering the Christian departed (SPCK, 2011)

2 kommentarer

Under eskatologi, exegetik, GT, judaistik, NT, teologi