Månadsarkiv: oktober 2013

Det behövs apologi av annan sort

När man tittar på statistiker ser man att antalet av så kallade kämpande ateister är inte stort. Kanske några människor tänker Gud som förnuftsvidrig. Men jag tänker på att en orsak till detta är att vi har många olika religionerna med olika gudar framme i vårt samhälle.

Så vad kommer i fråga är att varför är den kristne Gud den sanna Gud och inte andra gudar? Om vi inte kan svara på denna fråga följer det att antingen hela gudsbegreppet är dumt eller man kan välja vilken gud som helst.

Med andra ord vår utmaning blir att svara på frågan om pluralism. Varför just den kristne Gud? Eller, varför ger Jesus sannare bild av Gud än Mohammed? (Förresten denna fråga såg ut att vara för utmanande för ärkebiskopskandidaterna i Svenska kyrkan.)

Särskilt islam har blivit en sådan religion som människor mer och mer frågar om. Är det ju inte så att kristna och muslimer tillber samma Gud? Är det inte så att Bibeln kan beräknas likadan som Koranen eller, såsom nårgra kan till och med säga, vilken sagobok som helst?

Och sedan vi har dessa frågor om Bibelns trovärdighet som vi måste svara på.

Är det inte så att Biblen har inget att göra med verkligheten, eller särskilt den verkliga historien som har hänt? Är det ju inte så att Gamla testamentets historiebeskrivningar är lika trovärdiga som vilken fantasibok som helst?

Är den ju inte bara ett slags fantasi? Och är det ju inte så att kyrkan har förändrat Bibeln under tidens lopp? Att vi vet ingenting om det verkliga budskapet de predikade om? Har du inte hört om Judasevangeliet? Eller Tomasevangeliet?

Är det ju inte väldigt lätt att övertyga kristna att deras tro baserar sig på ohistoriska berättelser även om de tänker på att historien är viktig för deras tro, att korsfästelsen eller uppståndelsen har verkligt skett?

Stackars kristna.

Vi  har också många som tror på någon gudom eller någon verklig andlighet. Vi har många som besöker Äitimaa mässor (modern jord) eller deltar i newage eller annat slags nyandlighet. Men varför skulle man tro på klassiskt kristet sätt?

Vi behöver inte bevisa för dem att det är i själva verket förnuftigt att tro på Gud. Det är en bisak. Men varför just den kristne Gud?

Detta slags apologi behövs.

Annonser

1 kommentar

Under allmän

Förändringar i prästutbildningen – dubbel facepalm

Biskopsmötet bestämde att förändra krav för prästämbetet. Vad ska förändras är att bara två klassiska språk krävs fästan man ännu behöver studera dem upp till 30 poäng. Grekiska är obligatorisk för alla men man kan välja mellan hebreiska och latin om man vill. Också kräver man bevis för församlingsaktivitet eftersom teologiestuderande inte längre har så stor församlingsbakgrund som tidigare. Med detta bevis vill biskosmötet uppmuntra studerande att delta i församlingslivet och bekanta sig med framtidens arbetsplats. Jag ska fokusera på dessa två förändringar och kritisera dem båda.

Vad händer med hebreiskan?

Universiteter tyckte inte om nya krav för språkskunskaper. Lyckligtvis har universiteter rätt att själv fatta beslut om studiehelheterna. Och de vill att alla tre språk ska förbli obligatoriska för teologiestuderande som vill bli präst någon dag. Så verkligt förändras ingen ting.

Men det är en bra sak eftersom annars skulle man inte kunna hebreiska. Det är klart att kunskaper i hebreiska minskas radikalt om man kunde välja att fokusera bara på två olika språk. Det är ju redan så att de som är på lärarlinje studerar bara två språk. Och det är särskilt hebreiskan som man lämnar bort.

Och verkligheten är att kunskaper i de klassiska språken är det som skiljer en teolog från en lekman. Ofta är det möjligt att lekmannen har bättre kunskaper i andra områden. Men det är jätteviktigt att kunna kolla på källorna.

Hebreiskan är mycket viktigt språk för teologer. Gamla testamentet redan ses litet främmande och människor kan inte behandla det på ett rätt sätt. Gamla testamentet är också bakgrunden för Nya testamentet! Såsom Luther har sagt: Det är ju att NT är bara förklaringen av GT.

Biskopsmötets beslut gör mig att göra en facepalm.

Bevis för församlingsaktiviteten?

Sedan behandlar jag det som väckte mest diskussion. Att biskopar vill att prästkandidater vet om församlingslivet, att de är aktiva och har bättre andlig bakgrund.

Först när jag hörde om det här kravet från biskop Matti Repo var jag mycket glad! Slutligen! Varför inte tidigare? Nu vill de äntligen göra någonting om detta läge att i värsta fall kan prästkandidater ha ingen som helst kontakt med församlingslivet efter deras egen skriftskola. Och genom det här beviskravet vill de uppmuntra kandidater att delta i församlingslivet. Briljant!

Sedan funderade jag på vad detta bevis eller bevisning verkligen menar. Vilket sorts bevis är tillräckligt? Jag fick möjlighet att höra detaljer om krav från biskop Björn Vikström som gjort en visit till vår fakultet vid Helsingfors universitet.

Och då sade Vikström att deras syfte var att uppmuntra studerande att bekanta sig med församlingar innan de ska prästvigas. Redan inom studietiden. Och sedan frågade man om vilken slags bevis måste man ha och vad som är tillräckligt. Och sedan sade Vikström någonting som gjort mig göra en facepalm.

Det är tillräckligt att bara göra sin praktik i församlingsarbetet.

Vilket sorts tillskott ger det här pappret? Om man kan bara rida med praktik som tillhör examen? Är det ju inte bara ett meningslöst papper som ökar byråkrati?

Och när jag frågade om att har biskopar verkligen vaknat till verkligheten att studerande har allt sämre bakgrund för prästämbetet, hörde jag svaret att redan i deras egen studietid funderade kyrkan på samma problem.

Och sedan följde en fråga som jag inte uttalade: Om det är sant, vad har kyrkan gjort inom de här 30 år som är förflutna?

Okej, kanske är jag mycket negativt men nu tycker jag att de här nya kraven hjälper ingenting. Jag förutspår ingen förbättring till situationen.

Dubbel facepalm, var så god.

Dubbel Facepalm

2 kommentarer

Under exegetik, kyrkan

Kristendomens röda tråd

Jag tror att vi har idag gått längre bort från kristendomen i vårt samhälle. Kristendomen ses litet främmande för oss finlandäre idag, även om mest av oss ännu tillhör kyrkan.

Kanske det är orsaken bakom denna presentation. Här försöker jag uttrycka den kristna tron på förståeligt sätt, vad från traditionellt sätt ses som kristendomens röda träd eller kärna och på vad de största kyrkorna instämmer med varandra. (kanske åtminstone för teologiskt)

Nu, jag också ber er att lägga märke till skillnader mellan den här berättelsen och mellan den sekulära västerlandska berättelsen av världen, människan och sin uppgift och också framtiden. Ja, berättelsen eftersom det, tror jag, är det vanligaste sätt hur vi förstår och behandlar världsbildar och världsåskådningar.

Den här berättelsen som jag försöker att uttrycka kan man finna på Bibeln, som är grunden av kristendomen och de klassiska europeiska värden och också av judendomen, åtminstone delen av Bibeln, d.v.s. Gamla testamentet.

Här är en kort beskrivning av den stora berättelsen som Bibeln, och därefter också kristendomen berättar oss människor.

Skapelse (1. Moseboken 1-2)

I begynnelsen skapar Gud himlen och jorden. Allt är gott. Gud skapar människan som en man och en kvinna. Han skapar Gud från jorden till Guds avbild för att reflektera Guds härlighet, kärlek och härskande till skapat värld, såsom måneen reflekterar solens ljus eller en spegel människans bild. Allt var gott.

Eftersom av skapelse:

  • Våra uppgift är att härska världen med kärlek och reflektera Guds härlighet och kärlek till världen, men också som ett slags präster att föra framför Gud lovprisningen av världen.

  • Vi människor har ett absolut värde som Guds avbild. Var och en av oss är viktig, god, vacker och har absolut människovärde på grund av att Gud älskar oss och har skapat oss. Man kan inte behandla oss som helst. (Till exempel Psalmen 139 och Gamla testamentets punktliga regler om människovärde)

  • ”Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Ja, underbara är dina verk, min själ vet det så väl.” (Ps 139:13-14)
  • Människan är också skapad till Guds gemenskap. Annars reflekterar avbilden någon annan gud eller gudar, dvs. avgudadyrkande av till exempel sex, makt, pengar osv.

  • Såsom Blaise Pascal har sagt: ”Varje människa har ett gudsformat hål i sitt innersta, som kan fylla bara med Gud som vi kan lära oss känna genom Jesus Kristus.”

Syndafallet (1. Moseboken 3 och på resten av Biblen ser man följderna av det)

Eftersom Gud skapade människan som Guds avbild, hade människan också fri vilja att välja mellan gott och ont. Människan valde ont. Människan kämpar mot Guds goda skapelseordning och vill vara gud i stället av Gud. Gud har förbjudit människan att äta från trädet av gott och ont och trädet av livet. Eva och Adam, de första människorna som är tillsammans, bestämmer att äta från trädet. Och synden kommer till världen.

Synden, enligt kristendomen kan definieras som:

  • allting som skiljer människan från Gud

  • En attityd mot Gud (arvsynden) och en gärning mot Gud (gjortsynd)

  • hjärtats avfall av Gud

Guds avbild går sönder, den störas. I stället av reflektera Gud till världen, börjar människan reflektera sina egna avgudar till världen såsom pengar (Mammon), krig (Mars) och porr (Eros) osv.

Jorden är inte längre detsamma. Allt är inte som Gud hade först menat. Nuförtiden ser vi det till exempel i följande tingar enligt olika kyrkorna:

  • ekonomiska kriser (eftersom människans girighet)

  • barns sandlådaspel (”jag vill förstöra din sandkaka och ta din sandskovel”)

  • orättigheter som omfattar hela världen

  • miljöförändringen och människans likgiltighet mot naturen.

Människan är syndig. Arvsynden förgiftar människan och världen. Inga kan fylla Guds krav att vara såsom Gud först menade oss att vara. Eftersom Gud är helig, kan man inte komma till honom med sina egna förtjänster. Alla är i jämnhöjd med varandra.

Men Gud lovar redan i begynnelsen att Han vill göra allt nytt (1. Moseboken 3:15, Upp 21:5a). Genom Gamla testamentet lovar Gud att till Israel kommer såkallad Messias, den smörjade (som betyder kungen). Genom den här kungen av världen skall skapande av de nya himlarna och den nya jorden hända.

Gud berättar genom människans samvete och i lagen (10 budord) sin vilja till människan. Om man följade hans vilja, skulle världen inte vara förstörd av människan. Men människan kan inte uppfylla det här kravet av Gud att bli fullkomlig.

Vi behöver det, att Gud skall ingripa historia och fixa sina avbilder!

Frälsande (till exempel Jes 45-66, Dan 7, evangelierna, Rom 7:21-8:3)

Jesus föds av jungfrun Maria. Gud blir en människa. Gud lider som människa människans straff som människan annars skulle rättvist förtjäna. Han tar människans och världens synder och människans skuld till sina axlar för att bära dem på korset. Han genomgår helvetet, det eviga utträdet av Gud där människan annars skulle hamna i.

Det händer mitt i historien. Enligt kristendomen verkar Gud verkligen mitt I historien.

Jesus ger sin rättfärdighet, d.v.s. dugligheten framför Gud, friande dom, till människan. Han försoner människans synder på korset. Han frälsar människan från syndens slaveri. Människan däremot i tron och genom dopet ger Jesus sina synder för att bära på korset. Den här tanken kallas det saliga utbytet i den lutherska teologin.

Eftersom Gud är rättfärdig, förtjänar synden straff. Eftersom Gud älskar människan, lider han straffet i stället av människan. Därför behövde man korset.

Så gemenskapen mellan människan och Gud skall återställas genom Jesus. Kristendomens Gud vet hurdant det är att vara som människa, hurdant är lidandet och vad som är helvetet. Han led det för människans skull.

Vid Jesu uppståndelse berättar kristendomen att människor har ett förebild av nya skapande när Gud skapar de nya himlarna och den nya jorden. Guds rike bryter sig in mitt i historien.

Heliggörelse (särskilt breven)

Vad berättas om vad människan skulle göra innan han eller hon dör?

Gud ger människan den Helige Ande genom dopet för att leva i människans hjärta. Människans uppgift är att verka för Guds rike nu. Heliggörelse betyder att människan försöker att leva som Gud har först menat man att leva, d.v.s som sin avbild. Det betyder att människan avbildar honom till världen. Det är såsom en vinkel spegel. Guds kärlek och godhet reflekteras till världen och världens lovsång och prisande reflekteras tillbaka till Gud.

Den troende ska småningom transformeras till den originala meningen som Gud först hade för människan. Och det skall ske med kraften av den Helige Ande (Fil 2:13). Genom Guds kraft skall människan småningom reflektera Guds kärlek till världen. Människan skall, såsom kristendomen säger, börja älska (bl.a. Joh 13:35, Rom 5:5, Gal 5:22)

Korsets rotstående träd symbolerar den här kärleken som Gud ger människan. Gud är kärlek (1. Joh 4:16), och det mest konkret kan man se den i korset (1. Joh 4:10). Korsets tvärbjälke symbolerar det, att när människan mottar Gud kärlek får människan älska varandra och reflektera den här kärleken såsom måneen reflekterar solen.

Men kärlek definieras olikt i Bibeln än på det nuförtida samhället. Kärlek är att hålla Guds bud (1. Joh 5:3, 2. Joh 1:6). Gud som Skapare vet vad som är bäst för människan. Att hålla hans goda vilja brytas inte människan eller sina medmänniskor. Gud utmanar människan att växa och ta reda på hans vilja. Den är uppenbarad i Bibeln. Och människan börjar från sig själv att uppfylla Guds vilja, att förändra sig själv med Guds Helige Ande.

Jesus ger männniskan ett uppgift (Matt 28:18-20, dop- och missionsbefallning): Den troendes uppgift är att föra det goda budskapet fram både med ord och gärningar. Att hjälpa medmänniska, berätta om Jesus, be o.s.v

Att leva som kristen är att växa småningom. Det är att misslyckas och stiga upp igen. En kristen ska inte bli färdiga i det här livet. Men han kan växa småningom.

Vad tänker du på de här skillnaderna mellan till exempel upplysningstidens människouppfattning och kristendomens människouppfattning och hur det påverkar den publika diskussionen som är igång där två olika världsbildar kolligerar varandra?

Lämna en kommentar

Under kyrkan, teologi