Månadsarkiv: september 2013

Vad händer efter vi dör? del 2

I första delen behandlade jag himlen och jorden som nya dimensioner och vad händer I den yttersta tiden. Vad är vårt mål?

Särskilt från Uppenbarelseboken 21 och Första tessalonikerbrevet lär vi oss att vårt mål är inte “livet efter döden” men “livet efter livet efter döden”. Det vill säga, vårt mål är inte himlen där vi går efter döden, utan den nya jorden och de nya himlarna som Gud skall göra när Jesus kommer tillbaka. Det är också betydelsen av den kroppsliga uppståndelsen. Himlen är ett rastställe.

Vårt mål är inte någon platonistisk, omaterialistisk idévärld. Det är helt kroppsligt!

Den här gången fördjupar vi oss till frågeställningar kring helvetet. Jag måste säga att de här tänkesätterna är bara mina egna reflektioner kring ämnet. Jag kan ha och troligen har det fel.

Man kan inte bortförklara helvetet

Man kan inte bortförklara helvetet från Bibeln eller från kristendomen. Det är där och man bara måste klara sig med det. Till exempel på Upp 21 och 22, på den här skildring av det nya Jerusalem har vi några ut ur stadet (Upp 22:15) eller någras plats är i sjön som brinner av eld och svavel, och det är den andra döden. (Upp 21:8). Tyvärr kan vi inte förbigå sådana verser.

Vad är verkligen helvetet?

Dantes föreställningar av helvetet har påverkat mycket vår bild av helvetet, tror jag. Vi föreställer oss helvetet liksom det har skildrats i bildkonsten. Eld, en behornad gubbe o.s.v..

För Luther, åtminstone jag har hört honom säga så, var det värsta ting i hela världen att vara utan Guds närvaro. Gud är alltid nära. Jag har hört att han sade någon gång att han inte ens kunde sitta på muggen utan Guds närvaro.

Inom denna tid är Gud alltid nära. Guds närvaro gäller allt. Och vad som är helvetet sedan? En plats där Gud inte finns, där Han inte rör sig. Det är det verkliga helvetet.

När vi reflekterar på skapelseberättelsen i Första Moseboken, minns vi att människan var skapad till Guds avbild, till Guds gemenskap. Vad händer till människan som är helt utan Guds gemenskap, som är helt avskiljat från Gud? Han kan inte längre vara en människa. Han blir en omänniska.

Att bli utan Gud är det mesta skrämmande man kan tänka sig!

Betyder det någon eviga eld att pina människor? Jag tror inte. Och att ”gråta och skära tänder” var framför allt en metafor för skam. Man skäms.

Kanske är det uthärdligt, kanske inte. Jag vet inte. Men det är en plats där Guds närvaro är helt borta. Och att bli utan Gud. Tänker på allt som verkligen kommer från Gud? Allt gott, kärlek, tålamod, skönhet o.s.v.

N.T. Wright skriver i sin bok for all the Saints? – Remembering the Christian departed att människan är skapad till Guds avbild för att lovprisa honom och reflektera Hans bild till världen. Men när människan lägger ned sitt kall att lovprisa och älska Gud, börjar människan lovprisa och älska någonting som är inte Gud, d.v.s. någonting som är självt skapat. Men människan kan vara verkligen människa bara om han eller hon lovprisar Gud; att han eller hon är beroende av Gud i sitt liv och sin karaktär. Inget skapat ger liv. Bara Gud ger liv. Om vi lovprisar någonting skapat och inte Gud som ger livet, vad händer sedan? Vi förlorar livet.

För Wright ger det här en möjlighet: att människan, som kontinuerligt och medvetet lovprisar det som är inte Gud, förlorar sin egenskap att vara Guds avbild. Sådan varelse blir en ex-människa: en varelse som någon gang bar Guds avbild men inte gör det nuförtiden och inte kan göra det igen.

Den goda nyheten: Du behöver inte uppleva helvetet!

En dimension till. Gud vet helvetet. Kanske är det logiskt ohållbart men om man tänker på vad hände till Jesus var det verkligen helvetet på korset.

Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden och varade till nionde timmen. Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ”Eloi, Eloi, lema sabachtani?” (det betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?). (Mark 15:33-34)

Syndens lön är döden. Eftersom Jesus fick uppleva helvetet behöver vi inte uppleva det. För han upplevde det för vår skull. Så att vi kunde evigt vara i Guds gemenskap. Om du ännu lever utan Guds nåd, ta den emot idag!

För du är skapad till Guds gemenskap. Och

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. (Joh 3:16)

Genom att Jesus gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. (1. Joh 3:16a)

Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder. (1. Joh 4:9-10)

Jag tackar du kära Gud att Jesus har upplevt helvetet så att vi inte behöver att uppleva det men vi kan evigt vara i din gemenskap. Jag tackar för nåden som du ger oss genom tron allena, genom Kristi skull allena. För jag har inte förtjänat din förlåtelse, det är helt och hållet din gåva för oss syndare.

Annonser

Lämna en kommentar

Under eskatologi, NT, teologi

Vad händer efter vi dör? del 1

Sedan jag läste Jasu Markkanens bok Jalo Soturi (Päivä Osakeyhtiö, 2007) och var på ett läger där han undervisade om boken, har jag funderat på vad han lär om himlen. För han skriver att himlen är inte vårt mål när vi dör. Vi skulle förändra vår vanligt åsikt om himlen som någon plats där ovanpå till det som de första kristna trodde.

Det var året 2009. Och det har tagit flera år för mig att fundera på ämnet. Det tog flera år innan jag tillägnade mig det.

Jag var tvungen att gå till hans källor. De är, för de mesta, N.T. Wright. Nu har jag läst ganska många Wrights böcker och de har tagit mig med sig! Betydligast behandlar Wright det här temat på sina böcker Surprised by Hope (SPCK, 2011) och for all the Saints – Remembering the Christian departed (SPCK, 2011). Jag avslutade läsning av dem förra veckan. Nu ska jag kort behandla samma tema. Vad är vårt mål? Vad händer efter döden?

(Kanske min konservativlutherska vänner blir nu litet uppskadade om de läser den här texten.)

Himlen och jorden som dimensioner

För judiska folket var himlen inte någonting ovanpå. För dem var, och är, himlen den där dimensionen som är Guds, där Gud härskar suveränt och där Guds vilja sker. Den ligger på samma område som jorden, dvs. det vad vi ser.

Vi som människorna inte kan vanligen se himlen. Men i Gamla testamentet har vi många berättelser om platser och stunder där täcket tas bort framför våra ögon. Till exempel vad som händer till Elishas tjänare i 2 Kung 6:13-17 (B2000)?

Då befallde kungen (i Aram): ”Gå och ta reda på var Elisha finns, så att jag kan skicka folk för att gripa honom.” När kungen fått rapport om att Elisha befann sig i Dotan sände han dit hästar och vagnar och en stor truppstyrka. De kom på natten och belägrade staden.

På morgonen, då gudsmannens tjänare kom ut, fick han se att staden var omringad av en truppstyrka med hästar och vagnar. ”Ack, herre, vad skall vi ta oss till?” ropade han. Elisha svarade: ”Var inte rädd. Det är fler på vår sida än på deras. Och han bad: ”Herre, öppna hans ögon, så att han ser!” Då öppnade Herren tjänarens ögon, och han såg att berget var fullt av hästar och vagnar av eld kring Elisha.”

Eller vad berättas om Jakobs dröm i Betel? Apostlarnas upplevelse i Matt 17:1-8 (B2000)?

Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. Där förvandlades han inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. Och de såg Mose och Elia stå och samtala med honom.

Då sade Petrus till Jesus: ”Herre, det är bra att vi är med. Om du vill skall jag göra tre hyddor här, en för dig, en för Mose och en för Elia.” Medan han ännu talade sänkte sig ett lysande moln över dem, och ur molnet kom en röst som sade: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom.”

När lärjungarna hörde detta kastade de sig ner med ansiktet mot marken och greps av stor skräck. Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: ”Stig upp och var inte rädda.”

De lyfte blicken, och då såg de ingen utom Jesus.”

De ser en liten bit av himlen. Täcket tas bort framför deras ögon. Himlen är här, men vi inte kan se den. Eftersom ”earth is out of joint” såsom Wright lägger det. Varför? Eftersom syndafallet. Eftersom annars skulle vi känna detsamma som Jesaja när han var utvalt av Gud för att bli profet. ”Ve mig! Jag är förlorad, ty jag har orena läppar och jag bor bland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Konungen, Herren Sebaot” (Jes 6:4, B2000)

Vi behöver syndernas förlåtelse innan vi kan hålla oss framför Gud, Konungen.

Judarna trodde att himlen och jorden mötades i templet, i det allra heligaste. Där gick man bara en gång i året där översteprästen utförde offret för förlåtelse av alla synder som folket hade gjort. Översteprästen var tvungen att skymma sikten med rökelser osv. I det allra heligaste mötades himlen och jorden. Annars kunde översteprästen inte hålla sig.

När man funderar på templets mening, det är ju som mikrokosmos, blir det ännu lättare att uppfatta att det allra heligaste skulle bli sann också för hela världen.

Världen var skapat som helhet. Himlen och jorden var syftade att vara ihop. Det allra heligaste är vad som är också vårt mål.

Kanske är dät lättare för dataspelare att tänka på sättet. Tänk till exempel nytt Giana Sisters spel. Två olika dimensioner som påverkar varandra men inte är tillsammans, eller samma. Eller The Legend of Zelda – Twilight Princess. Glöm inte att de här är bara dåliga jämförelser med det verkliga sättet!

Platonistisk himmel eller den nya himlarna och den nya jorden

När vi har reflekterat över vår åsikt om himlen, blir det lättare att förstå till exempel Upp 21. Vad Gud har som plan är inte att förstöra allt och skapa någonting nytt. Hans plan är att föra (funderar över om det är det rätta ordet) himlen och jorden ihop igen. På finska kunde man säga att maa och ilma blir maailma. I Uppenbarelseboken ju sägas (21:1-5a, B2000):

Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner ur himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man.

Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: ”Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta. Och han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.”

Havet på bibelska språket betyder kaoskrafter, det onda. Det ska inte finnas mer.

Men titta på ord som är tryckad med fet stil. Vi ska inte gå på någon plats uppåt, det nya Jerusalem ska komma till oss! Guds tält står bland människorna och Han skall bo ibland dem. Inte att vi skulle gå till något plats uppåt.

Och reflektera över det här brudparet! Det nya Jerusalem, det vill säga den nya himlen är redo som en brud som är smyckad för sin man. Vem är mannen? Den nya jorden, naturligtvis!

Så bruden ska komma till sin man. Och där skall de fortsätta tillsammans. Från det följer det att äktenskapet också symboliserar vad Gud har som sitt plan att göra på ”tidens slut”!

Än sedan 1 Tess 4:17 och att ”vi ska föras bort bland molnen”?

Läs:

Bröder, vi vill att ni skall veta hur det går med dem som avlider, så att ni inte behöver sörja som de andra, de som inte har något hopp.

Om Jesus har dött och uppstått, vilket vi tror, då skall Gud också genom Jesus föra till sig de avlidna tillsammans med honom. Med stöd av vad Herren lärt oss säger vi er detta: vi som är kvar här i livet då Herren kommer skall inte gå före de avlidna. Ty när Herren själv stiger ner från himlen och hans befallning ljuder genom ärkeängelsn röst och Guds basun, då skall de som är döda i Kristus uppstå först, och därefter skall vi som är kvar i livet föras bort bland molnen tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och sedan skall vi alltid vara hos honom. Ge nu varandra tröst med dessa ord. (1. Tess 4:13-18, B2000)

Vad är det här?

För tessaloniker var det naturligt att tolka det här avsnittet på rätt sätt. Vad jag menar är att vi måste också veta om deras kultur, som var romersk. Vi måste ta kontexten med oss i vår tolkning av texten. Tessalonika var en romersk koloni. Kejsaren ville inte att alla skulle komma till Rom. Kolonier var grundade eftersom alla romare kunde inte bo i Rom.

Koloniernas idé var sådant. Också romares uppgift var att visa andra hurdant det var att vara en romare. De visade andra romerska seder och bruk, hurdant det var att leva som en romare. Och om de hade några problem på sin koloni, skulle de be deras härskare, kejsaren, att komma och återställa ordningen.

När kejsaren skulle komma, var tessaloniker kallat halvvägs till kejsaren att följa kejsaren till kolonien. Annars skulle det vara upprörande! Kejsaren kommer och ingen man kommer och följer honom till staden! Upprörande!

Nu läs det här avsnittet övan igen med det här i minnet. Hur ser det ut nu?

Ty när Herren själv stiger ner från himlen och hans befallning ljuder genom ärkeängelsn röst och Guds basun, då skall de som är döda i Kristus uppstå först, och därefter skall vi som är kvar i livet föras bort bland molnen tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och sedan skall vi alltid vara hos honom. Ge nu varandra tröst med dessa ord.(1. Tess 4:16-18, B2000)

När Herren själv, Jesus kommer från himlen. De som är döda i Kristus uppstår först, därefter skall vi som är ännu kvar i livet föras bort (från jorden) bland molnen tillsammans med dem (dvs. de döda) för att möta Herren i rymden (halvvägs). Och sedan skall vi alltid vara hos honom (när vi följer honom till jordens och himlens bröllopfest och allting görs nytt (Upp 21:5a).

Också Filippi och Korint var Roms kolonier.

Förändrar det här tänkesättet vår inställning till, till exempel miljövänligheten eller vad som man skulle göra med sitt liv?

Bibeln känner inte himlen jag trodde på tidigare. Det var helt platonistiskt. Att tänka på någon plats där övan med inga kroppar, eller materia. Materian är inte ont i sig själv. Men Gud skall göra allting nytt. Och efter Jesu uppståndelse (om det mer nästa gång) är det här framtidens himmelriket något att syssla med oss kristna idag.

Vårt mål är inte himlet. Vårt mål är de nya himlarna och den nya jorden.

Några böcker om ämnet som jag har läst:

Jasu Markkanen: Jalo Soturi (Päivä Osakeyhtiö, 2007)
Tryggve N.D. Mettinger: I begynnelsen – Hur skall vi förstå Bibelns tre första kapitel? Perspektiv från astrofysik och exegetik (Åbo Akademi, 2011)
N.T. Wright: The New Testament and the People of God (Fortress Press, 1992)
N.T. Wright: Jesus and the Victory of God (Fortress Press, 1996)
Tom (N.T.) Wright: Surprised by Hope (SPCK, 2011)
Tom (N.T.) Wright: for all the Saints – Remembering the Christian departed (SPCK, 2011)

2 kommentarer

Under eskatologi, exegetik, GT, judaistik, NT, teologi

Dopet

Jag har funnit mig på dopceremoni för tre gånger (med undantag av mitt eget dop). Första gången var på ELCAs Delaware-Maryland -stiftet, Förenta Staterna. Det var en söndagsmässa där ett barn döptes. Hela församlingen välkomnade den nya medlemmen till Guds familj.

Andra gången var det på ett skriftskolläger för ett par år sedan då en skriftskolelev döptes. Den senaste gången var förra veckoslutet på Harjavalta. Ett barn döptes.

Minns du vad dopet betyder för var och en? Dopet är jätteviktigt för en! Till exempel, vad säger Paulus om dopet?

Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honon, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans. Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. Ty den som är död är friad från synd. Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också skall leva med honom.” (Rom. 6:3-8, FB1998)

Ty I honom bor gudomens hela fullheti I kroppslig gestalt, och I honom är ni uppfyllda, han som är huvudet över alla makter och väldigheter. I honom blev ockso ni omskurna, inte med människohand, utan med Kristi omskärelse, då ni avkläddes er syndiga natur och begravdes med honom genom dopet. I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft, han som har uppväckt honom från de döda. Ni som var döda på grund av era överträdelser och er oomskurna natur, också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset.” (Kol. 2:9-14, FB1998)

Eller Petrus?

Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sit underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet.” (1. Pet. 2:9-10, FB1998)

Hur viktigt det är för en att vara döpt?

För mig har dopet blivit allt viktigare. Eftersom jag tänker dopet helt som Guds gärning (och inte något som man bara tar efter tron), är det för mig det som jag kan lita på när allt går på fel riktning. Tron kommer inte från mig, det är alltid Guds nådegåva för oss människor.

Markku Koivisto har begripit sig på dopets betydelse. Vi kan inte förtjäna ställning som Guds barn, det är helt och hållet Guds nåd som räcker. Dopet är Guds gärning för oss syndare. Tron är en gåva. Genom dopet ger Han oss allt, genom den Helige Ande som kommer att leva inom oss.

Kaste merkitsee minulle kaikkea. Kastettuna olemisen tietoisuus auttoi minua jo pikku poikana ymmärtämään, että Jumala on totta. Nyt omaan menneeseen vaellukseen katsominen kauhistuttaa. Ainoa lohdutus on, että Jumalan pelastava teko on jo tehty kohdallani! Kaste kertoo, että Kristuksen hankkima pelastus ja autuus ovat totta minunkin kohdallani” – Markku Koivisto

Dopet berättar, att Jesu förtjänade frälsning och salighet är sant också för dig. Reflektera på det.

Lämna en kommentar

Under Jesus, kyrkan, NT, teologi