Månadsarkiv: november 2013

Fyra vägvisare till något större

Igår avslutade jag läsningen av N.T. Wrights bok som heter Simply Christian (2006, HarperOne). Denna bok var apologetisk, på ett sätt en moderniserad version av C.S. Lewis Mere Christianity, om den behöver en sådan modernisering. I varje fall rekommenderar jag denna bok. Den ger några nya tankar att fundera på.

Vad som ger den då? Först börjar Wright med dem som han kallar ekon. Lutheraner kunde också kalla dem som den allmänna revelationen. Wright nämner fyra: rättvisa, relationer, skönhet och andlighet. Alla pekar på något utanpå människan och det skapade. De är på ett sätt ekon av något större.

Vi längtar efter rättivisan men inte kan förverkliga den. Vi har inombyggd sinne för rättvisan. Om någon gör något orättvist kan vi snabbt reagera med att säga “Du har det fel!”  eller “Det där är inte rätt!”. Men också vi har det då och då fel. Vi kan inte förverkliga rättvisan fullkomligt. Något saknas.

Vi är skapade till förhållanden. Vi är avsedda för varandra. Gud skapade människan till man och kvinna, sägs det i Genesis. Vi längtar efter varandra. Men vi längtar också till något eller någon utanpå. Bibeln ju också säger att vi är skapade till Guds avbild. Vad betyder det?

Har det något att syssla med andligheten? Att alla människorna har också inombyggd sinne till andligheten? Alla kulturer på alla tider har haft något som kan utnämna som något slags andlighet. Kanske har det något att syssla med den där “Guds avbild”?

Och till sist behandlar Wright skönheten. Människor har alltid fattat intresse till skönheten. Konstnärer har skildrat den i målningar, musikspelare har komponerade häftiga mästerverk. Men också skönheten och längtan efter den pekar på något som är fullkomligare. Att något saknas nu. Något som ska fullbordas någon dag.

Vad tänker du om dessa vägvisare till något eller någon större utanpå människan?

Mer om boken och Wrights resonemang nästa vecka!

Annonser

Lämna en kommentar

Under allmän, apologetik

Tron kommer utifrån

Jag har fortsatt att läsa Vägledning till frid av C.O. Rosenius. Jag har uppfattat nya ord och tänkesätt för tron när jag har läst boken.

Vad är viktigt för tron är att den alltid kommer utifrån människan. Hur är det så? Det kundes tänka på Rom. 10:17.

“Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord.” (Bibeln 2000)

Martin Luther har (kanske) tänkt på detta sätt: Ordet föder tro. Tron kommer av predikan och predikan finner sin kraft på Kristi ord.

Än sen då?

De är mycket befriande ord! Tänk: Man behöver inte finna tron hos sig själv. Den kommer alltid utifrån. Den kommer från Kristi ord. Du kan lita endast på Kristi ord.

Vad jag nu vill reflektera på är det som C.O. Rosenius skrev av och citerade den själva Luther:

“En ärlig kristne kan ofta bli bekymrad över att han inte känner nåden I sitt hjärta utan bara känner synden. Om detta talar Luther I en påskpredikan:

‘När Kristus har dött för våra sydner och genom sin död tagit bort dem – varför känner vi då synden och döden I oss? Synden gnager ju I vårt samvete, och det onda samvetet gör, att vi fruktar för helvetet. Men det är en sak att känna, en annan att tro. Tron håller fast vid Ordet, vad känslan och förnuftet än säger. Känslan håller sig bara till det, som finns hos människan, vad Ordet än säger.

Känslan står alltså emot tron och tron emot känslan. Därför måste man se bort från känslan och rätt och slätt höra Ordet just som det lyder och liksom skriva det in i hjärtat och hålla fast vid det – också om man inte kan se ett enda tecken på att ens synder är förlåtna utan tvärtom känner, att de fortfarande är kvar och allt är som för. Man får inte rätta sig efter hur man känner det utan hålla fast vid att synden, döden och hevetet är övervunna, även om man känner, att man ännu är I synden, döden och hevetet.’” (98)

Tron är något som är större än människan. Tron alltså kommer utifrån människan. Känslor kommer inifrån, tron utifrån. Tänk på det för en stund på riktigt. Om jag, eller du känner att jag är utan tron, eller att jag lever utan Gud, måste man bara hålla fast vid vad Gud själv säger om saken. Tron kommer från Kristi ord.

Och Rosenius fortsätter:

“Den som omvänder sig, kan därför tack vare Guds egen ed vara viss och säga: Så sant Gud lever, har jag genom Kristus del I försoningen och är fullkomligt rättfärdig och salig. För Gud har inte bara sagt det utan också bekräftat det med sin ed. Och Gud bryter inte sin ed. När jag söker honom I Jesus Kristus allena, behöver jag inte tvivla och vara oviss, lika litet som jag tvivlar på att han håller sin ed.” (108)

Du kan vara säker på det. Kristi ord räcker till.

P.S. Jag fattade dess behov igen då jag läste genom artikeln “Why We Can’t Talk: The Homosexual Rights Movement in the Church” som måste läsas i kurs på engelska. Skribenten Jonathan Sorum skriver såhär:

“The controversy surrounding the movement for homosexual rights within the Churh is a flashpoint that reveals a much larger and deeper phenomenon: Everywhere in American Christianity the Gospel is in danger of becoming nothing but a religious cover for what is essentially a religion of unfettered desire. We identify what is inside of us – our desires, our dreams, our ideas – with the voice of the Spirit and our lives become a non-negotiable demand that these desires, dreams, and ideas must be realized here.”

“The error is Christological, pneumatological, and anthropological. … The Christological error at the root of Schmärmerei is the attempt to claim that Christ is pro nobis (“for us”) while losing sight of his being extra nos (“outside us”). Salvation is outside us in Christ, who is other than us. Only so is he ours, by faith alone. Truth and righteousness are not our possession, something we have within us, even as believers. What we have within us is sin and untruth. Our reason, our desires, and our feelings are captive to sin. We cannot discern by introspection what in us is God’s good creation and what is sin. … The pneumatological error is the separation of the Spirit from the Word. … This leads to the anthropological error of Scwärmerei: the human self loses all sense of boundaries and wants to take hold of others and shape and control them according to its own ideas.” (26)

Vi måste minnas att tron kommer utifrån, inte inifrån.

Lämna en kommentar

Under teologi

Jesu VM för vår skull

Idag började jag läsa C.O. Rosenius bok Vägledning till frid (EFS-förlaget, 1966). Några citat hämtade från boken:

“När någon därför säger, att han vill omvända sig och bli from och helig, så är detta vårt svar: Först måste du bli syndig och gudaktig. Du måste lära känna, att du är förlorad, genomfördärvad och ogudaktig. Då först kan du I sanning tro på honom, som gör den ogudaktige rättfärdig (Rom. 4:5), och bara på det sättet kan du bli from och helig.” (30)

“Men hur går det till, att den som är ogudaktig I sig själv nu I Guds ögon är den han vill vara, nämligen from och helig? Jo, det sker på det sätt, som Paulus talar om: “Så har lagen blivit vår övervakare, som hade oss i sin makt tills Kristus kom, för att vi skulle bli rättfärdiggjorda genom tro” (Gal. 3:24)

”Nu kryper sydnaren till Jesu fötter och söker skydd under hans rättfärdighet. Nu föraktar han inte Kristus längre utan håller honom för sin dyrbare befriare. Nu tackar han för de smulor, som kastas till hundarna, och är nöjd med att kallas hund, om han bara får nåd och förlåtelse för sina synder.

Ja, han tycker, att han kan dö av glädje och förundran över att han, som är så ovärdig, ändå har tillräknats hela Kristi förtjänst. Men det var just detta Gud avsåg med lagen. Nu vill Gud inte längre bedröva syndaren utan glädja honom med den största av alla gåvor: Kristus med all hans förtjänst” (31-32)

“Vill jag då vara en rätt kristen, måste jag säga: Jag har uppfyllt lagen, inte I egen person men genom min ställföreträdare, Kristus.” (33)

Vilka mäktiga och briljanta ord! Yeah! Med detta sista citat kommer jag ihåg en predikan från förra sommaren. Vår präst i Lembois, Henri Karvinen predikade om idrottare. Ja, han verkligen predikade om idrottare!

Men han hade ett briljant syfte i det! När vi finländare vann VM i ishockey, alla på ett sätt vann det. Men gjorde vi något? Ja, kanske skrek vi några maktord framför televisionen men hur mycket påverkade det att vi vann VM? Ingenting. Men vi kände, och känner att hela nationen vann det. På ett sätt gjorde idrottare allt arbete för hela nationens skull. Idrottare representerade vår nation. De gjorde allt och vi festade med dem.

Henri berättade att på samma sätt var det tidigare konungen som representerade hela sin befolkning. Nu lägg märke till det: vem som är vår kung? Den är Jesus!

Och Jesus har vunnit rättfärdigheten framför Gud. Han representerar hela sin befolkning – dvs. alla som tror på honom och är döpt och på detta sätt ansluten till honom – framför Gud. Och denna rättfärdighet räknas till hela Jesu befolkning.

Vi har vunnit VM. Vi har också vunnit rättfärdigheten framför Gud. Inte har vi själva bidragit något. Det bara räknas till dem som tillhör befolkningen. Nu är det tiden att jubilera detta faktum. Varje söndag hålls fester på alla orter i Finland. Kom och festa!

Lämna en kommentar

Under Jesus, kyrkan

Halloween och Alla helgons dag

Jag har ganska stridiga känslor för Halloween. Å ena sidan är det en rolig dag. Som spelare är jag glad över olika Halloween evenemang på spel. Till exempel i förra veckan spelade jag ganska mycket APB Reloaded med mina gamla vänner för att ha för priset något specielt i spelet.

Nu hörde jag att Halloween evenemanget på Payday 2 pågår en vecka till. Jag hoppas att ha tillräckligt med tid för att spela det också. Å andra sidan med spelevenemang…

Å andra sidan pågår Halloween samma tid som alla helgons dag. Alla helgons dag är en speciell evenemang i kyrkoåret då alla helgoner, det vill säga, alla kristna döda är ihågkommit. Då jublar man att de har kommit till Gud. Att döden är inte slutet på allt.

Hur går det ihop med Halloweenidé? Inte så bra.

Man jublar olikt än man kanske skulle. Studentfester, halloweenpartyn och så vidare. Man klär sig i olika halloweenkostymer. När man kunde fundera på döden och dess oundviklighet,  klär man sig i stället i skelettkostym och dricker. En försvarsmekanism eller hur?

Eller sedan vill jag bara tänka på detta sätt för att känna mig heligare än “det vanliga folket”. Inte tänkte mig själv mycket på alla helgons dag heller.

Men det är hälsosamt att tänka på dödet av och till. Man förvarar det rätta perspektivet för livet. Viktiga saker kvarstår viktiga och de mindre viktiga kvarstår mindre viktiga.

Men, nu väntar Payday 2 på mig. Trots att det är mindre viktigt. När man har en tung studievecka blir det allt viktigare…

Lämna en kommentar

Under spel