Månadsarkiv: maj 2013

Omgivningskrisen som andlig kris

Jag var intervjuad för en video för två veckor sedan. Intervjuare frågade mig om omgivningskrisen är (också) en kris av andlig ursprung. Detta väknade min uppmärksamhet.

Jag svarade ja. Klimatförändringen och naturkatastrofer som människosläktet har orsakat är en av de tydligaste exemplen av människans arvsynd och ondskan. Naturen på en sida ger oss några aningar av Gud, av Konstnären som har målat den här världen. Detta kallas “yleinen ilmoitus” på finska (den allmänna revelationen?). Och för mig är människosläktets gärningar mot den vackra naturen sådant som kunde kallas som den allmänna revelationen av människans arvsynd.

Vi har det fel. Fastän vi vill gott, gör vi det inte. Vi behöver hjälp. Och naturkrisen verkligen är en kris av andlig ursprung. Vi har glömt vår egna plats och vår uppgift samt den stora berättelsen som ger oss ramer.

För kristna människor det skulle vara helt naturligt att ta hänsyn till naturen. Vi är bestämda att vi skulle odla och bevara vad Gud har gett oss. Jesus frälsning och upprättning gäller naturen också. Denna ideologi kommer från kristen teologis kärna.

Så varför gör kyrkan ingenting?

Jag besöker ofta små etiska butiker, till exempel Punnitse & Säästä och Ruohonjuuri. Där hittar man olika newage-fenomen kopplade ihop med naturvänlighet och ekologi. Man kan finna energistenar, tarotkort, reklamer av “Äitimaa messu” och hinduiska om-amuletter intill ekologiska matvaror osv. Än sedan kristendomen? Den lyser med sin frånvaro. Kanske det är eftersom kristendomen är inte så mediasexigt eller de som sysslar med sådana butiker är själva intresserade av nyandliga inriktningar.

I publiken är kyrkan skuffad till sidan, kanske. Men kyrkan gör. Till exempel på Lempäälä ligger en missionkafé Olkkari, som är helt Fairtrade och säljer också etiska föremål. Café Olohuone på Hervanta är en frukt av den lokala församlingens arbete. Även om den idéen av det gröna skriftskolslägret är ny, har skriftskolan varit värdefostrare för miljövänlighet för många år redan.

“The Rapture” och dess inverkan på miljövänligheten

Den fundamentaliska idéen av rapturen påverkar mycket vår ställningstagande till miljövänlighet och bevarande av naturen. Det gör kort och gott så här: Innan Jesus andra ankomst vi ska vara uppryckta till himlen. Sedan ska Gud förstöra den här världen och vi ska gå till någon ny värld. De som inte tror på Jesus ska bli kvar här på jorden för att lida på Guds förstörelse och hat.

Varför skulle vi sedan ängsla oss över naturen?

Denna typ av åsikter är populärare på Amerika än här i Finland. Det viktigaste avsnittet som hänvisas till är 1. Thess 4:17. Professor N.T. Wrights åsikter på det kan man läsa här.

Men hur går Guds berättelse? Han har infriat också världen. Med den Helige Ande kan vi ha kraft som nya människor inom Kung Jesus och som himmelrikets sändebud att bevara naturen. Genom våra gärningar manifesterar vi vad som är att bli som kristen, det vill säga företrädare av den nya mänskligheten inom Kristus (den smörjade dvs kung) Jesus som vi äger genom dopet och tron.

Guds rike är här redan. Han uppbygger det omkring Kung Jesus.

N.T. Wright intervjuad av ABC om ”The Rapture” och livet efter döden. Mycket amerikansk intervju! Youtube

Annonser

Lämna en kommentar

Under teologi

Hälmdockan av kristendomen

”Den krista tänkandet baserar sig på två antaganden, av vilka ingetdera kan bevisas som riktigt. För det första anser kristendomen att det jordiska livet är värdelöst och fyllt av lidanden, som endast förbereder människan för den eviga fröjden. För det andra anser kristendomen att det världsliga lidandet ersätts av eviga fröjder.”

Så skriver Erkki Hartikainen om kristendomen. Denna inlåning är från hans artikel Utan gud från boken Uttryck för tro som används som kursboken för den fjärde kursen inom evagelisklutherska religionundervisning vid gymnasiet.

Hartikainens artikel handlar om ateismen från ateistens synpunkt. Boken själv behandlar olika världsreligioner och -åskådningar från både från religionsvetenskapens synpunkt och från en anhängarens synpunkt.

Kanske mest kritiskt förhålde jag mig till denna artikel om ateismen, inte eftersom det handlade om ateismen utan eftersom Hartikainen så agressivt attackerar mot kristendomen.

Postmodernism och modernism blandade ihop

Hartikainen börjar sin artikel med att skriva om språket. Enligt hans uppfattning är det ursprunligen utvecklats i ett apsamhälle som ett medel för maktmissbruk och lögn. Och engligt honom fortsätter det att användas som maktmissbruk.

Sedan definierar han begreppen “vetenskapen”. Han berättar att det härleder sig från latinska ordet scientiea, som betyder kunskap eller förmåga. Han säger att människor skulle helt avstå från att använda ordet vetenskap, eftersom betydelsen för ordet kunskap är så omstridd. För honom försökte den logiska empirismen att göra gällande vissa normer för en gränsdragning men “vetenskapens prästerskap förbjöd den logiska empirismen på 1900-talet.” Dessutom finns vid universiteten somliga fakulteterna, t.ex. den teologiska fakulteten som skänder vetenskapen. Men även om han själv säger att man skulle helt avstå från att använda ordet vetenskap, använder han detta ord hela tiden i sin egna text.

Strax från början använder han både postmodernistiska och modernistiska tänkesätter, som strider mot varandra. Den logiska empirismen och den postmoderniska tankesätterna går inte ihop. Hartikainen själv uppskattar och kräver logiken men inte kan det själv. Han är helt omedveten om att när han anser påståenden “alla föds som ateister” eller “i ljuset av den moderna vetenskapen människan har inget utommänskligt syfte” han både använder språket (och kraftigt) och argumentation som är helt beroende av “den moderna vetenskapen” eller åtminstone sina egna föreställningar av det (som närmar sig den logiska empirismen som är helt vederlagd inom filosofi. Och de här påståendena är inte alls resultat av vetenskapen.)

Han barkar åt skogen av kritik som har framställt både mot modernismen från postmodernismens sida och mot postmodernismen som kan inte hålla sig själv.

Hälmdockan av kristendomen

För mig som anhängare av kristendomen och, om det är möjligt som framtids präst inom evangelisk-lutherska kyrkan, är Hartikainens framställning av kristendomen helt främmande. För mig är livet här på jorden varken värdelöst eller fyllt av lidanden. Och varken förbereder det människan för den eviga fröjden, vars mening för mig dessutom inte är bara att ersätta värdsliga lidandet. Sådan kristendom är helt främmande för mig.

Om man anser kristendomen sådant, är den förnuftsvidrig. Men sådan kristendom är bara en hälmdocka.

Det jordiska livet ju förbereder oss för det eviga livet när vi till slut blir till hurdana vi först var skapad, att bli Guds avbild som verkligen avbildar Gud. Men livets ändamål nu är att avbilda Gud med den Helige Andes kraft Gud har gett oss genom tron/kungen Jesus korsfästelse och uppståndelse. Vi redan nu börjar att skapa med Gud detta rike som skall komma. Vi redan nu ska (och har möjlighet att) börja förändra oss med den Helige Andes kraft, som har getts åt oss, till en fullkomlig avbild av Gud. Vi avbildar det vad vi dyrkar. När vi dyrkar pengar, människan, vad som helst, vi också avbildar det i vårt liv. När vi dyrkar den sanna Gud och när vi får kraft från honom själv att dyrka honom, börjar vi också småningom avbilda honom, den källan av den sanna kärleken, sanningen, den sanna godheten osv.

Och när vi ska se Gud ansikte mot ansikte ska vi också avbilda honom fullkomligt. Och, eftersom vi är skapad till Guds avbild, vi ska sedan vara fullkomliga människor.

Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum. Och jag hörde en stark röst från tronen säga: ”Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta.” (Uppenbarelseboken 21:1-4, Folkbibeln 1998)

Lämna en kommentar

Under allmän

Om Jesus

Jag läste Jonas Gardells bok som heter Om Jesus och jag hade många känslor pågående samtidigt. Arg på när jag tänkte att Gardell har fel i det och det. Dessutom kände jag tacksamhet för somliga väldiga upptäckter han har upptäckt.

Jag reste till Sverige för ett år sedan. Där hittade jag denna bok och köpte den. Då skulle man slå två flugor i en smäll. Jag hade läst från tidningen Aamulehti om Om Jesus. Då skrev Aamulehtis journalist att nu fick vi sanningen om Jesus. Han är inte densamma kyrkan talar om. Jag ville läsa på det. Hur kan de skriva så? Är det sant vad Gardell och Aamulehti skriver?

Den andra flugan skulle vara att lära mig att läsa svenskspråkig litteratur. Det ville jag för samma anledning jag inledde denna blogg. Att komma in på Åbo Akademi. Och nu har jag läst den.

Den historiske Jesus

Man måste påpeka att både från början och på slutet av sin bok skriver Gardell att även om han försökte att skriva som objektivt som möjligt hade han också sin egna motiver och synpunkter därav han skulle skriva. Det gäller oss alla. Han också påminde oss att inte tro alla han säger. Det gör jag gärna.

Redan från början skiljer Gardell på den historiske Jesus och den kyrkliga Kristus. För honom finns det en stark skillnad mittemellan. Kristi kyrka har uppbyggt sin egen bild av Jesus som verkligen inte har, eller även behöver att ha, mycket gemensamt med den historiske Jesus.

Gardell kanske har, om man kan säga, en ambivalent inställning till Jesus. På enda sidan kritiserar han ganska häftigt mot den Jesus som kyrkan har uppbyggt. På andra sidan kan han inte kasta bort sin egna bild av Jesus. Denna bild har sin utgångpunkt i babtismen och i hans egna erfarenheter, såsom Gardell påminner oss många gånger.

Jag anser att det värsta fel Gardell gör i sina studier om Jesus gäller den judiska apokalyptiken innan Jerusalems temple förstördes. Gardell följer Albert Schweitzers riktning inom Jesusforskningen när han anser Jesus som judisk eskatologisk profet. Men liksom Schweitzer Gardell tänker att judiska apokalyptiker, och Jesusrörelsen inom dem, väntade på världens undergång och det kommande riket. Liksom Heikki Räisänen har Gardell ett stort problem med det kommande rikets ankomst. Hade Jesus och följande urkyrkan fel i världens undergång. Varför ankom Guds rike inte? Varför fördröjer Gud?

Varför tänker jag så?

Under ett år har jag läste många N.T. Wrights böcker. Jag har ett eget projekt pågående som handlar om hans enormt projekt “Christian Origins and the Question of God”. Från det har jag läst två första böcker redan, The New Testament and the People of God och Jesus and the Victory of God. Den första av paret handlar bland annat om den judiska apokalyptiken innan templets förstörelse. Apokalyptiken, eskatologi handlade om Guds ingripande i sitt folks öde. De väntade på att deras Gud skall bli kung igen. Och det enda möjliga sättet att skriva om den här klimaxen kan enbart vara att skriva apokalytpiskt, det vill säga, använda terminologi såsom jordbävningar, mörkret, stormar och så vidare.

Den andra boken handlar om Jesus som eskatologisk profet och messias, konung. Man kan avse Jesus som eskatologisk profet, men inte som världsundergångväntare. Han väntade på himmelriket, förkunnade om det och agerade liksom han agerade för att Guds skulle igen regera här på jorden såsom Han regerar på himmel. (Låt din vilja ske på jorden, så som i himlen.)

Även om Gardell också avser Jesus som eskatologisk profet, landar han i sin forskning på en annan planet. Det gör han eftersom han pratar om eskatologi och apokalyptiken av annan sort än Wright. Varför tänker jag på att Wright har det rätt och Gardell fel, kan man läsa mera här.

Gardells pärlar om Jesus

Jesus lider med oss. Han vet hurdant lidandet är. Han vet. Han är med oss alltid. Han älskar oss. Gud älskar oss. Detta budskap framställer Gardell fint, nästan. Ty de lutherska skulle säga att han ju förkunnar om evangelium, men han glömmer lagen. Kanske, eftersom han inte förstår synd eller förlåtelse och varför Gud förbjuder oss att göra några saker som skadar oss.

Men, kanske eftersom Gardell har själv lidat av förföljelse, kanske eftersom han själv har lidat av kristna människor och deras fördomar, så att de inte har älskat men till och med hatat honom, han så fint förstår Jesus lidande och dess betydelse för oss idag.

Jag är tacksam när jag läser att Gud vill rädda alla, att han inte vill att någon blir borttappad. Men den andra sidan har glömts. Det, vad vi gör redan nu, har någon påverkan på andra människor. Gud vill, och bestämmer oss att vara fullkomlig såsom Han är. Just såsom Gardell skriver, det, från alla olika betydelser, betyder att älska varandra, också fiender. Men vad är kärlek utan gränser? Är det, att vi blir likgiltiga på vad andra människor gör, kärlek? Eller är det kärlek att vi berättar om denna sanning, erbjuder det och visar vår kärlek på både gärningar och ord. Vi har ju det Glädjebudskapet med stor G att berätta om!

1 kommentar

Under Jesus, NT, teologi