Månadsarkiv: juli 2013

Videospel är Guds gåva!

Ja, jag kunde säga så.

De senaste tiderna har jag spelat ganska mycket med mina gamla vänner. Jag hade en lång paus med videospel eftersom jag gjorde min värnplikt och efter det bodde jag I annan stad för två månader utan min dator. Vi har spelade APB Reloaded och Borderlands 2 de mesta. När vi har spelat BL2 för kring 20 timmar, har det varit en liten besvikelse. Båda är också spelen som behöver några vänner att spela med, annars blir de långtråkiga.

Okej, jag spelade ganska mycket NHL98 med Playstation och också Super Smash Bros. Brawl och The Legend of Zelda – Wind Waker med min Wii under min boende utan dator. Men jag måste säga att jag har blivit mer och mer PC-orienterad spelare.

BioWare har varit kär för mig. Min barn- och ungdom har färgats av spel såsom Baldur’s Gate (den andra del kanske det bäst spel jag har spelade färdig!) och Jade Empire. Spel med intrig och berättelse. Jag har också, de senaste åren, spelade färdig Mass Effect 1 & 2 och Dragon Age, båda Biowares spel, och The Witcher som baserar sig på polsk författare Andrzej Sapkowskis samnämnda fantasibokserie. Jag skulle läsa dem också.

Nu spelar jag, inklusive de omnämnda spelen övan, Neverwinter Nights (också Biowares spel) medan NWN 2 och The Witcher 2 och väntar på sina turer. Star Wars: the Knights of the Old Republic var en besvikelse för mig. Det kändes alltför mycket som proto-ME.

Jag har funderat på hur vanligt det är för en “präststuderande”, för en sommaranställd hos församling att vara någon slags nörd. Det är jag ju, eller åtminstone tänker att vara.

Åtminstone väcker det förvåning bland skriftskolelever när jag säger vad jag har som hobby. Kanske är det inte något vad som skulle sägas vanligt. Kanske också eftersom man tycker att de troende är några slags alienerade från andra. Och videospelen blir numera mer och mer generella. Men vår uppfattning om troende människorna är sådan att de inte kan vara moderna!

En elev från min första skriftskol från det här året sade, när skriftskolan tog slut, att hans uppfattning om de troende förändrade radikalt. Han kunde inte tänka sig ha so roligt och trevligt tid i skriftskolan! Hur vanligt det är…

Boderlands 2 - Spin to win!

Boderlands 2 – Spin to win!

P.S. Det här årets skriftskolelever är födda år 1998. OBS! De är yngre än NHL98! Skulle jag säga någonting? Jag är ju bara 21 år gammal själv…

Annonser

Lämna en kommentar

Under kyrkan, spel

Prästkallet

De senaste tiderna har jag tänkte på mitt egna inre kall att bli prästvigd. Den lutherska synen på prästblivande är att kandidaten måste ha både ett inre kall (givet av Gud för en, såsom tron) och ett yttre kall (en församling som kallar en för att bli präst, dvs. herde där).

Den sista söndagen hade vi en konfirmationsmässa på min hemkyrka. Efter mässan pratade jag med vår kyrkvaktmästare för en stund. Hon började: “När du får prästvigningen.”

Ja predikade där också. Predikan kan läsas här. Jag uppfattar att jag studerar teologi med syfte att bli präst någon dag. Igen, när jag ser på präster i sitt jobb, uppmärksammar jag min längtan efter att göra samma jobb någon dag.

Det vill jag.

Min gamla och viktiga vän som jag träffade för ett par dagar sedan sade till mig: “Vi alltid tyckte att du ska bli präst.” På min kommande frus släkt är jag kallad “pastor”. En av mina bröder och min farfar kallar mina teologistudier som “pappisopinnot”, dvs. “präststudier”.

Och jag måste säga att jag vill bli präst någon dag!

Men vem som är präst?

Det är en viktig fråga. Vem som är präst? Vad betyder det att bli eller vara präst?

Jag anser att prästadömet är i någon slags konkurs. När jag resonerade kring docent Kati Niemeläs foreläsning “Papisto muutoksessa ja kirkkoa muuttamassa”, oroade jag mig för hur lättvindigt kan en utexaminerad teol.mag. bli präst. Kanske har man inte ens kall men inte kan bli anställd hos någon andra plats än kyrkan och prästarbete.

Och jag oroar mig för hur kyrkan tänker på att teologiska fakulteten ger man beredskap nödvändig att bli präst. Fakulteten anser tvärtom. Universiteter utbildar inga präster, bara teol.mag.. Jag anser att kyrkan skulle ge bättre ordinationbildning för kommande präster. (Jag måste också säga att kyrkan har börjat att uppmärksamma det här problemet. När jag hade chans att prata med biskop Tapio Luoma, höll vi med varandra att det behövs en bättre bildning från kyrkans sida!)

Nuförtiden kan magistrar som har ingen församlingsbakgrund bli präster alltför lättvindigt. Också magistrar med bakgrunden. Alla behöver bättre utbildning, praktikare sådan.

Javisst kan man inte bli färdig, aldrig på sitt jobb, även mindre på den här typen av jobb. Och man skulle aldrig tänka sig att vara färdig när man inte ens har fått prästvigningen!

Den här sommaren läste jag biskop emeritus Eero Huovinens bok Pappi?. I boken funderar Huovinen på vad det menar att och hurdant det är att vara eller bli präst. Prästen är bl.a. Guds träl, tjänare av människorna, teolog, tjänare av Ordet, predikare, liturg (dvs. uppassare av himmelrikets restaurang), våghals, lovare, person och arbetare. Huovinen reflekterar också på problem som kan uppstå i prästens familj.

Jag rekommenderar den här boken för alla som funderar på sin egen kallelse. Denna bok gav mig ganska mycket för min egen resonemang kring prästkallet.

En gång, alltid

Man får prästvigningen en gång. Och den håller sig. Alltid.

Den är liksom dopet. Man döpts bara en gång. Och efter denna händelse är man kristen alltid. Detsamma är med att vara präst. Man kan inte välja när man är präst. Prästvigningen omfattar hela prästens liv. Det är ett heltäckande kall. Såsom att vara kristen. Tron skulle omfatta alla livsområden i kristens liv.

Men såsom I tron påverkar den Helige Anden i prästadömet. Vid samma tid är det både skrämmande och tröstande. Man får och man mister. Vad är din åsikt om prästadömet och prästkallet?

1 kommentar

Under kyrkan, teologi