Kategoriarkiv: allmän

Fyra vägvisare till något större

Igår avslutade jag läsningen av N.T. Wrights bok som heter Simply Christian (2006, HarperOne). Denna bok var apologetisk, på ett sätt en moderniserad version av C.S. Lewis Mere Christianity, om den behöver en sådan modernisering. I varje fall rekommenderar jag denna bok. Den ger några nya tankar att fundera på.

Vad som ger den då? Först börjar Wright med dem som han kallar ekon. Lutheraner kunde också kalla dem som den allmänna revelationen. Wright nämner fyra: rättvisa, relationer, skönhet och andlighet. Alla pekar på något utanpå människan och det skapade. De är på ett sätt ekon av något större.

Vi längtar efter rättivisan men inte kan förverkliga den. Vi har inombyggd sinne för rättvisan. Om någon gör något orättvist kan vi snabbt reagera med att säga “Du har det fel!”  eller “Det där är inte rätt!”. Men också vi har det då och då fel. Vi kan inte förverkliga rättvisan fullkomligt. Något saknas.

Vi är skapade till förhållanden. Vi är avsedda för varandra. Gud skapade människan till man och kvinna, sägs det i Genesis. Vi längtar efter varandra. Men vi längtar också till något eller någon utanpå. Bibeln ju också säger att vi är skapade till Guds avbild. Vad betyder det?

Har det något att syssla med andligheten? Att alla människorna har också inombyggd sinne till andligheten? Alla kulturer på alla tider har haft något som kan utnämna som något slags andlighet. Kanske har det något att syssla med den där “Guds avbild”?

Och till sist behandlar Wright skönheten. Människor har alltid fattat intresse till skönheten. Konstnärer har skildrat den i målningar, musikspelare har komponerade häftiga mästerverk. Men också skönheten och längtan efter den pekar på något som är fullkomligare. Att något saknas nu. Något som ska fullbordas någon dag.

Vad tänker du om dessa vägvisare till något eller någon större utanpå människan?

Mer om boken och Wrights resonemang nästa vecka!

Annonser

Lämna en kommentar

Under allmän, apologetik

Det behövs apologi av annan sort

När man tittar på statistiker ser man att antalet av så kallade kämpande ateister är inte stort. Kanske några människor tänker Gud som förnuftsvidrig. Men jag tänker på att en orsak till detta är att vi har många olika religionerna med olika gudar framme i vårt samhälle.

Så vad kommer i fråga är att varför är den kristne Gud den sanna Gud och inte andra gudar? Om vi inte kan svara på denna fråga följer det att antingen hela gudsbegreppet är dumt eller man kan välja vilken gud som helst.

Med andra ord vår utmaning blir att svara på frågan om pluralism. Varför just den kristne Gud? Eller, varför ger Jesus sannare bild av Gud än Mohammed? (Förresten denna fråga såg ut att vara för utmanande för ärkebiskopskandidaterna i Svenska kyrkan.)

Särskilt islam har blivit en sådan religion som människor mer och mer frågar om. Är det ju inte så att kristna och muslimer tillber samma Gud? Är det inte så att Bibeln kan beräknas likadan som Koranen eller, såsom nårgra kan till och med säga, vilken sagobok som helst?

Och sedan vi har dessa frågor om Bibelns trovärdighet som vi måste svara på.

Är det inte så att Biblen har inget att göra med verkligheten, eller särskilt den verkliga historien som har hänt? Är det ju inte så att Gamla testamentets historiebeskrivningar är lika trovärdiga som vilken fantasibok som helst?

Är den ju inte bara ett slags fantasi? Och är det ju inte så att kyrkan har förändrat Bibeln under tidens lopp? Att vi vet ingenting om det verkliga budskapet de predikade om? Har du inte hört om Judasevangeliet? Eller Tomasevangeliet?

Är det ju inte väldigt lätt att övertyga kristna att deras tro baserar sig på ohistoriska berättelser även om de tänker på att historien är viktig för deras tro, att korsfästelsen eller uppståndelsen har verkligt skett?

Stackars kristna.

Vi  har också många som tror på någon gudom eller någon verklig andlighet. Vi har många som besöker Äitimaa mässor (modern jord) eller deltar i newage eller annat slags nyandlighet. Men varför skulle man tro på klassiskt kristet sätt?

Vi behöver inte bevisa för dem att det är i själva verket förnuftigt att tro på Gud. Det är en bisak. Men varför just den kristne Gud?

Detta slags apologi behövs.

1 kommentar

Under allmän

Vi blir mer och mer beroende av datorer men inte kan använda dem

För några dagar sedan läste jag ett bra inlägg om människans förmåga att använda datorer. Jag rekommenderar att läsa hela inlägget fastän det är ganska långt. Skribenten själv är ADP lärare. (Är den kallad så på svenska?)

Skribenten skriver ganska ironiskt om ämnen. Först berättar han om sin senaste upplevelse med sin kollega som hade problem med sin MacBook. Hans kollega tänker honom som nörd innan han blottar att han är också lärare. Efter blottning förändrar hennes attityd till honom. Han blir hennes kollega, inte bara någon som är obligatorisk att prata med när man har några problem med sin dator.

She re-evaluated her categorisation of me. Rather than being some faceless, keyboard tapping, socially inept, sexually inexperienced, network monkey, she now saw me as a colleague. To people like her, technicians are a necessary annoyance. She’d be quite happy to ignore them all, joke about them behind their backs, snigger at them to their faces, but she knows that when she can’t display her PowerPoint on the IWB she’ll need a technician, and so she maintains a facade of politeness around them, while inwardly dismissing them as too geeky to interact with.

Tekniker, eller redan bara människorna som har kunskaper i datorhandling, upplever ofta sådant attitydklimat.

Kollegan hade ett högst litet problem med sin dator. Wifi verkade inte. Skribenten med inga tidigare kunskaper i OSX funderade på problem några sekunder, och efter hittande av den universala wifi-symbolen var han färdig. Hur mycket tid skulle det ha tagit för kollegan att själv bara fundera på problemet och försöka söka lösningen själv?

Jag har ju haft egna erfarenheter om sådana situationer. Problem är lätta men man inte vill lära sig att lösa dem. En orsak är att:

Not really knowing how to use a computer is deemed acceptable if you’re twenty-five or over. It’s something that some people are even perversely proud of …

Eftersom de som kan använda datorer är nördar, freakar, sådana som är socialt begränsade. Man vill inte vara likadan.

…but the prevailing wisdom is that all under eighteens are technical wizards, and this is simply not true. They can use some software, particularly web-apps. They know how to use Facebook and Twitter. They can use YouTube and Pinterest. They even know how to use Word and PowerPoint and Excel. Ask them to reinstall an operating system and they’re lost. Ask them to upgrade their hard-drive or their RAM and they break out in a cold sweat. Ask them what https means and why it is important and they’ll look at you as if you’re speaking Klingon.

Och föräldrar tänker att deras barn som tillbringar sin fritid framför datorer kan använda och också sköta dem. Men det är inte sant.

Mest av de unga kan inte använda datorer. Det är sanningen. Läsa artikeln. Att ha kunskap i Facebook och Twitter eller Microsoft Office är inte detsamma. Man kan ju använda dem. Men kan man verkligen använda datorer?

Att byta startordningen (boot order) mellan hårdskivor och cd-romspelarn?
Att formatera hårdskivorna och återinstallera operativsystemet?
Att lösa virusinfektion på datorn?
Att byta datorpartier (till exempel moderkortet osv)?
Och om man har ingen tidigare kunnighet, man söker att lära sig att lösa de här problemen? Att man har den rätta inställningen.

Vad är din åsikt? (läs också det där originalartikeln)

Lämna en kommentar

Under allmän, datorer

Gud ska bli ersatt

Idag läste jag en nyhet från Schweiz.

Från den schweiziska psalmen, Schweizs nationalsång, skall Gud tas bort. Humanistiska värden, såsom demokrati och solidaritet skulle ersätta Gud i stället.

Den nuvarande nationalsången känns alltför mycket religiös.

Nationalsånger och nationalflaggor alltid reflekterar de där värdena som är nations grund. Vi finländare och också schweizare kan tydligt se vårt lands värdegrund. För båda är det korset. Kanske skulle det tas bort också. Det kunde vara verkligheten ganska snabbt.

Men på den här nyheten kan vi se större trend som är på gång. Gud ersätts av olika värdena som saknar metafysisk grund. Värdena såsom soliadriteten eller demokratin kan inte motiveras med sig. De är inte absolutvärden. De saknar grunden.

Gud tas bort. Vi vill inte Gud! Vi kan klara oss själva.

Humanismen har tagit Guds plats i Västeuropa. Människan är Gud. Gud är död och vi har dödat Gud.

Är det gott?

Jag tror inte.

P.S. En stor fråga om Gud är så kallad teodicésproblemet. Om det finns en allsmäktig och god gud, varför finns det ondska och lidande i världen? Men om vi inte har gud, blir frågan irrelevant. Om vi inte har gud, varför finns det godhet i världen? Varför är det viktigt? Finns det godheten och ondskan eller bara privatkänsla av godhet och ondska som är bara en åsiktsfråga som kan också variera genom tiderna. I stället av ett problem av ondskan har vi nu ett problem av godheten.

Lämna en kommentar

Under allmän, teologi

Hälmdockan av kristendomen

”Den krista tänkandet baserar sig på två antaganden, av vilka ingetdera kan bevisas som riktigt. För det första anser kristendomen att det jordiska livet är värdelöst och fyllt av lidanden, som endast förbereder människan för den eviga fröjden. För det andra anser kristendomen att det världsliga lidandet ersätts av eviga fröjder.”

Så skriver Erkki Hartikainen om kristendomen. Denna inlåning är från hans artikel Utan gud från boken Uttryck för tro som används som kursboken för den fjärde kursen inom evagelisklutherska religionundervisning vid gymnasiet.

Hartikainens artikel handlar om ateismen från ateistens synpunkt. Boken själv behandlar olika världsreligioner och -åskådningar från både från religionsvetenskapens synpunkt och från en anhängarens synpunkt.

Kanske mest kritiskt förhålde jag mig till denna artikel om ateismen, inte eftersom det handlade om ateismen utan eftersom Hartikainen så agressivt attackerar mot kristendomen.

Postmodernism och modernism blandade ihop

Hartikainen börjar sin artikel med att skriva om språket. Enligt hans uppfattning är det ursprunligen utvecklats i ett apsamhälle som ett medel för maktmissbruk och lögn. Och engligt honom fortsätter det att användas som maktmissbruk.

Sedan definierar han begreppen “vetenskapen”. Han berättar att det härleder sig från latinska ordet scientiea, som betyder kunskap eller förmåga. Han säger att människor skulle helt avstå från att använda ordet vetenskap, eftersom betydelsen för ordet kunskap är så omstridd. För honom försökte den logiska empirismen att göra gällande vissa normer för en gränsdragning men “vetenskapens prästerskap förbjöd den logiska empirismen på 1900-talet.” Dessutom finns vid universiteten somliga fakulteterna, t.ex. den teologiska fakulteten som skänder vetenskapen. Men även om han själv säger att man skulle helt avstå från att använda ordet vetenskap, använder han detta ord hela tiden i sin egna text.

Strax från början använder han både postmodernistiska och modernistiska tänkesätter, som strider mot varandra. Den logiska empirismen och den postmoderniska tankesätterna går inte ihop. Hartikainen själv uppskattar och kräver logiken men inte kan det själv. Han är helt omedveten om att när han anser påståenden “alla föds som ateister” eller “i ljuset av den moderna vetenskapen människan har inget utommänskligt syfte” han både använder språket (och kraftigt) och argumentation som är helt beroende av “den moderna vetenskapen” eller åtminstone sina egna föreställningar av det (som närmar sig den logiska empirismen som är helt vederlagd inom filosofi. Och de här påståendena är inte alls resultat av vetenskapen.)

Han barkar åt skogen av kritik som har framställt både mot modernismen från postmodernismens sida och mot postmodernismen som kan inte hålla sig själv.

Hälmdockan av kristendomen

För mig som anhängare av kristendomen och, om det är möjligt som framtids präst inom evangelisk-lutherska kyrkan, är Hartikainens framställning av kristendomen helt främmande. För mig är livet här på jorden varken värdelöst eller fyllt av lidanden. Och varken förbereder det människan för den eviga fröjden, vars mening för mig dessutom inte är bara att ersätta värdsliga lidandet. Sådan kristendom är helt främmande för mig.

Om man anser kristendomen sådant, är den förnuftsvidrig. Men sådan kristendom är bara en hälmdocka.

Det jordiska livet ju förbereder oss för det eviga livet när vi till slut blir till hurdana vi först var skapad, att bli Guds avbild som verkligen avbildar Gud. Men livets ändamål nu är att avbilda Gud med den Helige Andes kraft Gud har gett oss genom tron/kungen Jesus korsfästelse och uppståndelse. Vi redan nu börjar att skapa med Gud detta rike som skall komma. Vi redan nu ska (och har möjlighet att) börja förändra oss med den Helige Andes kraft, som har getts åt oss, till en fullkomlig avbild av Gud. Vi avbildar det vad vi dyrkar. När vi dyrkar pengar, människan, vad som helst, vi också avbildar det i vårt liv. När vi dyrkar den sanna Gud och när vi får kraft från honom själv att dyrka honom, börjar vi också småningom avbilda honom, den källan av den sanna kärleken, sanningen, den sanna godheten osv.

Och när vi ska se Gud ansikte mot ansikte ska vi också avbilda honom fullkomligt. Och, eftersom vi är skapad till Guds avbild, vi ska sedan vara fullkomliga människor.

Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud, som är smyckad för sin brudgum. Och jag hörde en stark röst från tronen säga: ”Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta.” (Uppenbarelseboken 21:1-4, Folkbibeln 1998)

Lämna en kommentar

Under allmän