Månadsarkiv: mars 2014

Om behovet av klassiska språk

Jag har redan skrivit om klassiska språk, särskilt om biskopsmötets beslut som väckte dubbel facepalm från min sida för deras beslut om kommande prästers behov av klassiska språk. Denna gång berättar jag om några iakttagelser jag har uppmärksammat kring två av de klassiska språken, nämligen hebreiska och grekiska.

För många år sedan läste jag några kritiska böcker mot den nya översättningen av Bibeln på finska (1992). En av det största för mig var avliden prost Risto Santalas Suudelma hunnun läpi – Uusi Kirkkoraamattumme ekumenian ja raamattuopetuksen kannalta (Kuva ja Sana, 1998). Santala kunde hebreiska mycket väl, kanske var han en av de bästa i sitt område. Även om man kunde lyfta fram många problem i hans användning av senrabbiniskt material rekommenderar jag hans böcker – särskilt hans själavårdiska böcker såsom Sielunhoidon pokkari eller Savesta astiaksi (Lerkärlet) och romaner Naatan – Kyyhkyspoika och Elihu för alla som vill fördjupa sig i Bibeln, dess värld och judendomen.

Santala ställde sig emot den nya översättningen. Särskilt lyfte han fram många problem i dess översättning av Gamla testamentet. Jag läste någon gång från någon plats att någon specialist (en bra källa!) i hebreiska hade kommenterat två saker angående den: För det första var Gamla testamentet äntligen översatt till finska. Men å andra sidan är denna översättning så dålig att den kunde inte passa slutprovet i hebreiska.

Men det är en sak som är mycket viktigt. Tidigare var skillnaden mellan teologen och lekmannen att teologen kunde originalspråk. Man kunde kolla bibelversen från originalspråket. Är det så nuförtiden? Troligen inte. Och lekmän ju känner den finska (eller svenska) bibeln bättre till än någon teolog som har kommit direkt från universiteten!

Men faktiskt är det mycket svårt att uppehålla kunskaper i grekiska och hebreiska om man inte gör det avsiktligt. Ett bra sätt är det för mig att använda Dagens lösen från Herrnhut på originalspråken. En eller två verser. Om man kunde också tyska…

Med några vänner har vi varje vecka läst kommande söndagens textavsnitt från Gamla testamentet på hebreiska och försökte att översätta det. För många gånger redan har vi uppmärksammat hur en färdig översättning räcker inte till djupare insikt. Man kunde översätta avsnittet på annat sätt kanske. Eller att den är inte så precis med sina ord eller uttryck. Och det är naturligt, javisst. Denna översättning (1992) är ju avsett att vara användbar för alla läsare och med bra finska. Kanske hoppas jag mer exakthet från dess översättning av Gamla testamentet men Nya testamentet är bra översatt, åtminstone enligt min icke-professional-åsikt!

För bibelstudier skulle det vara viktigt för teologer att kunna de originalspråken. Och de är ju bara hjälpmedel för djupare fördjupning i Bibeln. Därför tänker jag att det är viktigt att kunna hebreiska och grekiska. Men det måste också bli sagt att universiteten ger inte så mycket möjligheter för användning av dem än kanske tidigare. Och det är jättesvårt att uppehålla kunskaper i dem ensam. Därför kanske behövs några vänner med som man läser texter, särskilt i början. Och för präster? Med vilken tid? (försöker kolla någon?)

Annonser

Lämna en kommentar

Under exegetik, GT, NT, teologi

Utbildar teologiska fakulteterna präster?

Fritänkarnas initiavitet Yhdenvertainen Suomi (Likbehandling i Finland) påstår i sin framställning om lagar som måste förändras att präster utbildas i universiteter (yliopistoissa koulutetaan pappeja). Det ska inte göras eftersom kyrkan och staten måste skiljas. Utbildas präster i teologiska fakulteterna? Kort svar: Nej. Hur kan jag påstå sådant? Därför att…

  1. Utbildas journalister i humanistiska fakulteterna? Nej. Utbildas politikerna i universiteter? Nej. Man utbildar filosofie magistrar och sådana. I teologiska fakulteter utbildas teologie magistrar, inte präster.Man måste skilja mellan 1) vad utbildas och vem som beslutar om det som undervisas, d.v.s. självständiga universiteter och 2) olika arbetsgivare som kräver någon utbildning från arbetstagaren. Några studier i humanistiska fakulteter är bra för journalisten. Men också många teologie magistrar är journalister. Kyrkan kan inte besluta om universitetens undervisning om teologi (som var åtminstone en gång en bra sak för teologie studerande i vad som gäller de klassiska språken).Vad som gäller olika linjer inom teologiska fakulteter (såsom A1-linjen i teologiska fakulteten vid Helsingfors Universiteter vilken är den linjen enligt mina studiehelheter sammansättas) är en annan sak, naturligtvis. Om kyrkan är den största arbetsgivaren (kanske 60% av teologie studerande vid Helsingfors befinner sig i kyrkan, om jag minns statistiker rätt) är det naturligt att universiteter till någon grad lyssnar på biskopsmötets beslut om vad som krävs från kommande präster. Men fakulteter själv beslutar om studiehelheterna och kurserna.

    Vidare en annan sak är debatt kring frågan om teologi är vetenskaplig. Kort svarar jag att det är vetenskapligt.

  2. Det är bara bra för fritänkarna att universiteter ger mest av utbildningen av präster, eftersom kyrkan inte erbjuder något annat men har underkastat sig till ”den enda möjliga och vetenskapliga teologin”.Nu kan jag bara berätta om mina egna erfarenheter från Helsingfors. Mest av kommande präster har ingen tro till Bibelns auktoritet, åtminstone de som bara tar de exegetiska grundstudierna (12 studiepöang). De ska höra från Lars Aejmelaeus bok och Ismo Dunderberg att julberättelsen är bara en bra saga. De ska läsa Heikki Räisänens bok Mitä varhaiset kristityt uskoivat (Vad första kristna trodde på) och se att alla dogmer som vår kyrka känner till är ohistoriska och uppdiktade i post-påsken tid och har ingen faktisk relation till den verkliga historien. Den historiske Jesus är inte den som vår kyrka tror på. Därför är historisk tro irrelevant för moderna kristna. Därför är dogmer relativistiska. Man kan påstå att alla ska komma till himlen, att det finns ingen synd eller någon försonande betydelse för korsfästelse (bara att Jesus var nog dum att bli korsfäst). Och de ska bli präster i vår kyrka i framtiden.Men universiteten i Helsingfors ger inte en helhetbild av forskningen inom nytestamentlig exegetik eller kanske även inom gammaltestamentlig exegetik. Lägret är inte så enhetlig såsom det kanske påstås här. Det finns ingen ”stor” konsensus bland forskarna om julberättelsen, eller Bibelns trovärdighet. En av de mest uppskattade forskarna inom nytestamentlig exegetik, nämligen N.T. Wright sätter mycket mer värde på Nya testamentets trovärdighet i vad gäller den verkliga historien än Aejmelaeus eller Dunderberg eller Räisänen. Han är bara en exempel av de många nutida forskare inom den såkallade tredje vägen (som själv är också spridd). Forskningsresultat är naturligtvis också andra. Detsamma räcker arkeologi och många andra områden inom bibelvetenskapen.

    Det finns en konsensus mellan forskarna som har samma åsikter. Men det finns många olika skolor, till exempel inom nytestamentlig exegetik, som de teologie fuxarna vid Helsingfors inte känner till eller även aldrig kommer att känna till. Liksom många har sagt mig: ”Vi var lärda om vad som Bibeln verkligen säger”. Och den säger inte detsamma som klassisk kristen tro säger eller tror. Det säger något helt annat. Men det behöver inte vara så för fuxar, inte heller för präster.

    Det är inte universitetens fel (utan att föreläsaren inte ger helhetsbild, eller åtminstone min förståelse av helhetsbilden inom exegetiken är helt annat än vad som kanske ges under lektionerna), det är mer kyrkans fel att den gör ingenting. Men kyrkan har också samma böcker i sitt utbildningscentrumet i Träskända. Samma teologi.

    Problemet nämligen är att kyrkan inte reagerar. Det är helt okej för dem, eller så visar det att vara. Sammeli Juntunens bok Kirkon Raamattuteologiasta ja sen puuttesta talar för döva öron. Detsamma händer med Timo Eskolas Ateistit alttarilla, och jag kan förutspå att detsamma kommer att hända med Sudet saarnatuolissa. Det är helt okej att vi har och ska också i framtiden ha präster som inte tror såsom kyrkan lär.

Så kära fritänkarna: Var glada att universiteter ”utbildar” kommande präster. Det är bara kyrkans dålig strategi. Kyrkan skulle ha mer sin egen utbildning för kommande präster. Det har jag ju hävdat tidigare och det ska jag hävda.

Universitetens utbildning är naturligtvis inte bara av ondo. Den har mycket bra med den, till exempel man lär sig kritiskt tänkande och de klassiska språken och historien av teologi och också filosofi. Jag menar inte att kyrkan skulle avstå från att kräva sina präster teologiska studier vid universiteter. Men kyrkan skulle också öva sin egen teologi och utbilda mer sina kommande präster med teologi som verkligen kan säga något om Gud än kyrkan nuförtiden gör. Dessutom skulle det vara bra för kyrkan att ta hänsyn till att det finns ingen stor konsensus inom teologi som är övad vid olika universiteter att Bibeln har det fel. Men Finland är ju ett litet land där ryms bara en sanning. Det är tråkigt.

Lämna en kommentar

Under exegetik, kyrkan, teologi