Kategoriarkiv: NT

Tionde söndagen efter pingst – Trofast förvaltning av Guds gåvor, (övnings)predikan

Denna predikan höll jag idag i min andra/tredje (och sista) övningsgudstjänst vid Åbo Akademi. Högmässan ”hölldes” i Närpes, där Rotary-klubben var också inbjuden. I slutet finns också några iakttagelsen om predikan.

Ords. 3:3–8 

Låt godhet och sanning förbli hos dig. Bind dem kring din hals, skriv dem på ditt hjärtas tavla. Då blir du uppskattad för din klokhet av både Gud och människor. Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta och lita inte till ditt eget förstånd. Tänk på honom var du än går, så skall han jämna vägen för dig. Tyck inte att du själv är vis, frukta Herren och fly det onda. Det ger hälsa åt din kropp, kraft åt alla dess ben.

1. Petr 4:7–11 

Men nu är slutet på allting nära. Var då samlade och nyktra, så att ni kan be. Framför allt skall ni älska varandra hängivet, ty kärleken gör att många synder blir förlåtna. Var gästfria mot varandra utan att knota. Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds nåd i dess många former. Den som talar skall komma ihåg att han får sina ord från Gud, den som tjänar att han tjänar med den styrka Gud ger. Låt Gud förhärligas i allt detta genom Jesus Kristus. Hans är härligheten och makten i evigheters evighet, amen.

Luk. 16:1–9 

Han sade också till sina lärjungar: ”Det var en rik man som hade en förvaltare, och denne beskylldes för att förskingra hans förmögenhet. Mannen kallade till sig honom och sade: ‘Var är det jag hör om dig? Lämna in dina räkenskaper, du kan inte vara kvar som förvaltare.’ Förvaltaren tänkte: ‘Vad skall jag göra nu när min herre avskedar mig? Gräva orkar jag inte, och tigga skäms jag för. Jo, jag vet vad jag skall göra så att folk tar emot mig i sina hus när jag mister min tjänst.’ Han skickade efter dem som var skuldsatta hos hans herre, en i sänder, och frågade den förste hur mycket han var skyldig. ‘Hundra krus olja’, svarade mannen. Då sade han: ‘Här är ditt skuldebrev, sätt dig genast ner och skriv femtio.’ Sedan frågade han näste man: ‘Och du, hur mycket är du skyldig?’ – ‘Hundra tunnor vete.’ Då sade han: ‘Här är ditt skuldebrev. Skriv åttio.’ Och [h]erren berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt. Denna världens människor beter sig klokare mot sina egna än ljusets människor gör. Jag, jag säger er: använd den ohederliga mammon till att skaffa er vänner som tar emot er i evighetens hyddor när mammon lämnar er i sticket.”

Predikan

Nu måste jag först lyfta upp händerna och fråga er alla: Vad har just hänt? Söndagens tema handlar om trofast förvaltning av Guds gåvor. Men Jesus ger oss en helt motsatt förebild i den här liknelsen! I stället för en trofast förvaltare hör vi om en ohederlig, eller vi kunde säga med grundspråken, orättvis, orättfärdig, orätt, ohederlig förvaltare. Och till sist uppmanar Jesus oss att använda den ohederliga mammon för att skaffa vänner! Vad har vi nu hört här? Vad?

Jag säger er en hemlighet: Vi som är här samlade är inte de enda som är helt förvånade över den här liknelsen. Inte ens de förnuftiga i världen, alla världens docenter, om vi använder Juha Sipiläs ord, vet på riktigt vad det menas här. Bibelforskarna har helt motsatta åsikter om den här liknelsen och medger att den här liknelsen är den svåraste att förstå av Jesu liknelser. Men det är ändå möjligt. Det finns en viss idé som det är väldigt viktigt för oss idag att förstå, både för Rotary-klubben och andra – också för mig! Men för att fatta och förstå vad Jesus menar måste vi använda våra små gråa celler, såsom den berömde Hercule Poirot!

Först måste vi ta hänsyn till textens kontext, det vill säga sammanhang. Dagens evangelietext finns i det sextonde kapitlet i Lukasevangeliet. Där just före liknelsen som vi hörde nyss, hade fariséerna och de skriftlärda, judiska docenter, förargat sig på Jesus. Deras anklagelse mot honom lydde så här: ”Den mannen umgås med syndare och äter med dem!” Jesus svarade på anklagelsen med några liknelser, om hur herden går efter det förlorade fåret, hur kvinnan letar efter det förlorade myntet, och kanske med den mest berömda liknelsen av Jesus, hur Fadern väntar på den förlorade sonen som hade gått iväg och tar emot honom när han kommer tillbaka. Dessa liknelser riktade Jesus åt docenterna för att överbevisa dem, för att de skulle förstå varför han umgås öppet med syndare, äter och dricker med dem och besöker deras hem. Och den största skandalen i Jesu verksamhet var att han förlät allas synder som kom till honom.

Det här var nämligen mot Lagen, mot Toran, mot Gamla testamentet. Till exempel i Jes. 5:22–23 förkunnar profeten: ”Ve dem som är hjältar i att dricka och mästare i att blanda sitt vin! De friar den skyldige för mutor och vägrar den oskyldige hans rätt.” Eller särskilt i Ordspråksboken kapitel 17 sägs det: ”Att fria en skyldig, att fälla en oskyldig – bådadera väcker Herrens avsky.” Några av de här exemplen använde dessa docenter, för att anklaga Jesus. Han har ingen rätt att befria människor, att säga att deras synder är förlåtna. Bara Gud kan göra det!

Med den här kontexten i bakgrunden, återvänder vi till dagens evangelietext. Vi lämnar docenterna åt sidan och lägger först märke till att Jesus riktar den här liknelsen till sina lärjungar, inte till fariséerna och de skriftlärda. Troligen hade också lärjungarna problem att smälta allt som Jesus gör. Det låter ju som att gå emot den heliga lagen! Men docenterna lyssnar också ivrigt i bakgrunden.

Jesus berättar om förvaltaren, som är orättvis, ohederlig. Herren får höra om honom, att han inte har handlat rätt och ger sparken åt honom. Han måste lämna sina räkenskaper, det vill säga de dokument som är i hans förvaltning, där alla skulder finns, och dra dit pepparn växer. Förvaltaren är faktiskt ohederlig. Han bara tänker på sig själv. Han får en idé. Han skickar brev åt dem som är skyldiga åt hans herre och låter dem förändra och minska sina skulder. Det här hörde vi.

Men för den första åhörarskaran, för lärjungarna, och för oss idag är det förvånande, att när den här förvaltarens herre hör om detta, så i stället för att döda förvaltaren och undanröja förändringar, prisar han och berömmer förvaltarens klokhet! Troligen var också själva förvaltaren förvånad över den här utvecklingen. Han tänkte ju bara att få andra ta emot honom i sina hus! Det här var helt oväntat!

Jesu mening med den här liknelsen är att först kanske medge, att hans egen verksamhet, att förlåta syndares synder utan att de ens hinner göra bättring, går emot lagen, eller bättre sagt syns gå emot lagen. Nämligen skulder i Bibeln och till exempel i bönen Fader vår betyder synder. Vi, alla människor, har syndat mot Gud och är skyldiga honom. Jesus syns vara en ohederlig förvaltare, som använder sin Herres, Guds förmögen­het på ett ohederligt sätt. Han förlåter syndares synder. Och han uppma­nar sina lärjungarna att följa honom i att förlåta också andras synder.

Inte så att Jesus på riktigt är en ohederlig förvaltare. Men inte visste fariséerna ännu om detta. Han är faktiskt Herrens egen son, som har rätten att förlåta synder. Men om herren i liknelsen kan berömma och prisa sin förvaltare, som är ohederlig, hur mycket mer prisar och berömmer den sanne Guden Jesus, eller oss idag som är hans lärjungar, när vi förlåter andras synder, när vi förkunnar förlåtelsen åt hela världen, när vi river sönder alla skuldebrev och skriker och ropar: ”Dina synder är förlåtna.” Jag säger det igen: Om den rike mannen i liknelsen, herren, kan berömma en ohederlig förvaltare som förlåter skulder utan rätt, hur mycket mer är det rätt i Guds, den sanna Herrens ögon, att Jesus, som har den gudomliga rätten, förlåter andras synder, och att vi förlåter varandra.

Det är just det här det faktiskt betyder att vara trofast förvaltare av Guds gåvor om vilket vi hörde i dagens andra läsning. Det är att slösa, förspilla, göra av med, smälla av Guds gåvor! Och när du gör det, när du på riktigt är slösaktig med Guds nåd, då prisar Gud dig och berömmer dig. Grunden för detta är inte något ohederligt. Gud har genomlidit och bemödat sig mycket. Han har dött på korset och uppstått. Förmögen­heten har förtjänats. Inte så att vi har förtjänat det som vi slösar, utan Jesus har förtjänat det för oss genom sin död och uppståndelse. Och han har givit oss en befallning att slösa den åt hela världen. Det är vad nåden och trofast förvaltning av Guds gåvor betyder! Det är uppgiften för oss alla, instiftad av Gud själv. Förlåt oss, såsom också vi förlåta dem oss skyldiga äro. I denna uppgift är vi alla med, från och med Rotary-klubben ända till alla enskilda medlemmar av Guds stora familj.

Låt oss därför stiga upp och prisa och berömma vår generösa Herre med den apostoliska trosbekännelsen!

Jag har förändrat B-2000 litet. B-2000 anser att kyrios (herren) i vers 8 är Herren, dvs. Jesus. Jag håller med professor Lauri Thurén och andra, att herren är inte Jesus utan den ohederliga förvaltarens herre, dvs. att versen tillhör liknelsen och berättas av Jesus, inte Lukas skulle berätta hur Jesus reagerar på sin egen (!) liknelse. Sedan kommer Jesu ”förklaring” om denna världens barn och ljusets barn.

Jag har tidigare predikat en gång över samma texten. Predikan finns här på finska och är värt att jämföra med den här predikan. Då följde jag Kenneth E. Baileys resonemang. Han är känd för dem som läser tidningen Kristet perspektiv. När jag förberedde denna övningspredikan, läste jag nyss publicerad bok av professor Lauri Thurén, ”Parables Unplugged”, där han behandlar denna liknelse och andra liknelser i Lukasevangeliet. Jag har blivit övertygad, att det här sättet att förstå liknelsen är – åtminstone mer – rätt än den som finns i min gamla predikan. För resonemang och exegetiska synpunkter bakom texten, vill jag hänvisa den ivrige till Thuréns bok, särskilt den del som handlar metoden och själva behandlande av ”the Unjust Steward”.

Annonser

Lämna en kommentar

Under exegetik, Jesus, NT, predikan

Om behovet av klassiska språk

Jag har redan skrivit om klassiska språk, särskilt om biskopsmötets beslut som väckte dubbel facepalm från min sida för deras beslut om kommande prästers behov av klassiska språk. Denna gång berättar jag om några iakttagelser jag har uppmärksammat kring två av de klassiska språken, nämligen hebreiska och grekiska.

För många år sedan läste jag några kritiska böcker mot den nya översättningen av Bibeln på finska (1992). En av det största för mig var avliden prost Risto Santalas Suudelma hunnun läpi – Uusi Kirkkoraamattumme ekumenian ja raamattuopetuksen kannalta (Kuva ja Sana, 1998). Santala kunde hebreiska mycket väl, kanske var han en av de bästa i sitt område. Även om man kunde lyfta fram många problem i hans användning av senrabbiniskt material rekommenderar jag hans böcker – särskilt hans själavårdiska böcker såsom Sielunhoidon pokkari eller Savesta astiaksi (Lerkärlet) och romaner Naatan – Kyyhkyspoika och Elihu för alla som vill fördjupa sig i Bibeln, dess värld och judendomen.

Santala ställde sig emot den nya översättningen. Särskilt lyfte han fram många problem i dess översättning av Gamla testamentet. Jag läste någon gång från någon plats att någon specialist (en bra källa!) i hebreiska hade kommenterat två saker angående den: För det första var Gamla testamentet äntligen översatt till finska. Men å andra sidan är denna översättning så dålig att den kunde inte passa slutprovet i hebreiska.

Men det är en sak som är mycket viktigt. Tidigare var skillnaden mellan teologen och lekmannen att teologen kunde originalspråk. Man kunde kolla bibelversen från originalspråket. Är det så nuförtiden? Troligen inte. Och lekmän ju känner den finska (eller svenska) bibeln bättre till än någon teolog som har kommit direkt från universiteten!

Men faktiskt är det mycket svårt att uppehålla kunskaper i grekiska och hebreiska om man inte gör det avsiktligt. Ett bra sätt är det för mig att använda Dagens lösen från Herrnhut på originalspråken. En eller två verser. Om man kunde också tyska…

Med några vänner har vi varje vecka läst kommande söndagens textavsnitt från Gamla testamentet på hebreiska och försökte att översätta det. För många gånger redan har vi uppmärksammat hur en färdig översättning räcker inte till djupare insikt. Man kunde översätta avsnittet på annat sätt kanske. Eller att den är inte så precis med sina ord eller uttryck. Och det är naturligt, javisst. Denna översättning (1992) är ju avsett att vara användbar för alla läsare och med bra finska. Kanske hoppas jag mer exakthet från dess översättning av Gamla testamentet men Nya testamentet är bra översatt, åtminstone enligt min icke-professional-åsikt!

För bibelstudier skulle det vara viktigt för teologer att kunna de originalspråken. Och de är ju bara hjälpmedel för djupare fördjupning i Bibeln. Därför tänker jag att det är viktigt att kunna hebreiska och grekiska. Men det måste också bli sagt att universiteten ger inte så mycket möjligheter för användning av dem än kanske tidigare. Och det är jättesvårt att uppehålla kunskaper i dem ensam. Därför kanske behövs några vänner med som man läser texter, särskilt i början. Och för präster? Med vilken tid? (försöker kolla någon?)

Lämna en kommentar

Under exegetik, GT, NT, teologi

Jesus Kristus som Gamla testamentets uppfyllelse

Förra veckan befann jag mig i norra Finland för första gången i mitt liv. Jag besökte Rovaniemi och Uleåborg där jag undervisade under rubriken ”Jesus som Gamla testamentets uppfyllelse” (Jeesus – Vanhan testamentin täyttymys) i två kvällar av de evangeliska studerandena. Under samma resan hade jag möjlighet att träffa med min gamla beväringsvän som vänligt hyste mig för natten. Det var jättefint att mötas och byta nyheterna! Men tillbaka till ämnet. Här ska jag kort berätta vad jag undervisade

Jesus är fast förknippad med det som vi kristna kallar Gamla testamentet. På ett sätt kunde vi påstå att det var Jesu Bibel. Det var de heliga skrifterna han pekade på. Därför, om vi vill ta reda på vad och de första kristna trodde är det viktigt att bekanta sig med Gamla testamentets budskap. För Martin Luther och också för Jesus var Gamla testamentet viktigt. Luther många gånger påstår att Nya testamentet är bara förklaring av Gamla testamentet. Jesus undervisade sina lärjungar på vägen till Emmaus och började med ”Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.” (Lukas 24:27, läs hela berättelsen).

Min hermeneutiska modell eller tolkingsnyckel till relationen mellan Gamla och Nya testamentet är följande: Gamla testamentet har en stor berättelse som börjar från skapelsen och fortsätter med Abrahams kallelse, exodus och där till David och Salomo och det enade kungadömet av Israel, sedan till norra Israel och södra Juda och sedan den största krisen inom Gamla testamentet som är den viktigaste: nämligen eksil. Nya testamentet är slutet av denna berättelse. Utan Nya testamentet skulle berättelsen bli ofullbordad, utan slutet.

Det mesta av Gamla testamentets innehåll är skrivet under eksilen och textmässigt granskat behandlar det mesta av dess innehåll krisen som följer eksilen. Huvudfrågan är följande: Varför, om vi har den allsmäktige Gud, Jahve, med oss som vi har ett förbund med och som har lovat oss att vara vår kung, vi befinner oss nu i exilen i Babylonien? Han har ju utlovat det eviga kungadömet för Davids hus?

Efter 70 år berättas att några israeliska stammar, nämligen Judas och Benjamins och några leviter, flyttar tillbaka och templet blir uppbyggd igen. Men problemet kvarstår. Israel är alltid under främmande våld. Först är det Kyros och Persien, sedan Alexander den Store, Antiochos Epifanes vanhedrar templet. Det judiska folket får kosmetisk självständighet med mackabeupproret. Sedan kom Rom och härskade över Israel. Varför Jahve inte ingriper?

Nämligen, i Gamla testamentet utlovar Gud (bl.a.) att:

  1. Han skall bli kung igen.
  2. Davids hus uppbyggs igen.
  3. Alla 12 stammar ska komma (med hela världen) till Jerusalem att prisa den ende Gud.
  4. Det nya templets härlighet ska vara större en den av Salomos.

Kring Jesu födelse kan vi reflektera över följande frågor: Var är Gud? Var är den utlovade davidiska kungen? Varför håller det nya templet inte framför härligheten av Salomos tempel? Var är alla andra stammar förutom Juda, Levi och Benjamin? Det judiska folket, i ljuset av Gamla testamentets löften levde under en stor kris.

Johannes Döparens och Jesu förkunnelse var följande: Ni lever i den andliga exilen. Men kairos, den tidpunkten då Gud ska ingripa har kommit. Jesus förkunnar att Elia var där men folket inte kände honom.

Jesus börjar sin förkunnelse: ”Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium!”

  1. Tiden: kairos. Den tiden du har väntat på! Gud ingriper!
  2. Guds rike: Guds kungadöme som blir uppfylld genom Davids son (i bakgrunden Jes. 46, särskilt verser 12 och 13)
  3. Omvänd er och tro. Jes. 44:22 och kontexten. I bakgrunden hebreiskan verbet ”shuv” som är liksom herdens ”ptruuui” till får som går till en fel direktion. Gud är här! Hans rike kommer och kommer nu!
  4. Evangelium. Det allmänna ordet för glädjebudskap att folket har en ny kejsare. Med det och den gammaltestamentliga meningen (bl.a. Jes. 40:9–11 och kontext, 52:7 →) medför att begreppet i detta kontext menar att Gud blir kung igen genom Davids son.

Hur möter Jesus dessa förväntningar? Templet, de förlorade stammarna, kungen, och Gud som kung, självständighet.

  1. Jesus bygger ett nytt tempel omkring honom. Det är han själv, hans kropp. Kristi kropp. Det är ekklesia, de som tror på honom och fadern som har sänt sin son. (jmf. Qumran)
  2. De förlorade stammarna är symboliskt sätt hans apostlar (12). Ekklesia igen är ny Israel som innehåller också hedningarna. (Paulus och Rom 9-11 till exempel)
  3. Han är själv den davidiska kungen som sitter i tron på Gud den allsmäktiges högra sida (Ps. 110)
  4. Han vinner självständighet från syndens makt genom att dö för vår skull.

Jesus är Gamla testamentets uppfyllelse. Kort sagt.

Jag kunde ha undervisat om det första ordet i Gamla testamentet, nämligen bereshit (i begynnelsen) och dess relation till den tidiga kristna hymnen som har bevarats i Kol 1:15–20. Jag kunde ha funderat på den gammaltestamentliga offerkulten och Hebreerbrevet eller Jesu pre-eksistens och Johannesevangeliets början eller Ord. 8. Jag kunde ha fokuserat på hur Kristus kan finnas i Psaltaren eller inom alla böcker i Gamla testamentet. Men jag ville måla stora linjer mellan Gamla och Nya testamentet och hur Jesu förkunnelse är relaterad till de judiska förväntningarna kring hans födelse.

Bra böcker som har samma teman är docent Timo Eskolas Uuden testamentin narratiivinen teologia (Perussanoma, 2011) eller Jeesus iki- ja nykynuorille (Perussanoma, 2011). Andra bra böcker kring Jesus och Gamla testamentet är professor Antti Laatos Emmauksen tiellä. Miten ensimmäiset kristityt selittivät Vanhaa testamenttia? (Åbo Akademi, 2006) och Kristus Vanhassa testamentissa (SLEY-Media Oy, 2013, red. Matti Väisänen och Vesa Ollilainen) som har många artiklar skrivna av kända forskare och skribenter. Eskolas Jesusbok är bra för både teologer och lekmän såsom kanske Kristus Vanhassa testamentissa. Dessutom är Laatos bok och Eskolas andra bok mer för teologer, kanske.

1 kommentar

Under exegetik, GT, Jesus, NT, teologi, undervisning

Vad händer efter vi dör? del 2

I första delen behandlade jag himlen och jorden som nya dimensioner och vad händer I den yttersta tiden. Vad är vårt mål?

Särskilt från Uppenbarelseboken 21 och Första tessalonikerbrevet lär vi oss att vårt mål är inte “livet efter döden” men “livet efter livet efter döden”. Det vill säga, vårt mål är inte himlen där vi går efter döden, utan den nya jorden och de nya himlarna som Gud skall göra när Jesus kommer tillbaka. Det är också betydelsen av den kroppsliga uppståndelsen. Himlen är ett rastställe.

Vårt mål är inte någon platonistisk, omaterialistisk idévärld. Det är helt kroppsligt!

Den här gången fördjupar vi oss till frågeställningar kring helvetet. Jag måste säga att de här tänkesätterna är bara mina egna reflektioner kring ämnet. Jag kan ha och troligen har det fel.

Man kan inte bortförklara helvetet

Man kan inte bortförklara helvetet från Bibeln eller från kristendomen. Det är där och man bara måste klara sig med det. Till exempel på Upp 21 och 22, på den här skildring av det nya Jerusalem har vi några ut ur stadet (Upp 22:15) eller någras plats är i sjön som brinner av eld och svavel, och det är den andra döden. (Upp 21:8). Tyvärr kan vi inte förbigå sådana verser.

Vad är verkligen helvetet?

Dantes föreställningar av helvetet har påverkat mycket vår bild av helvetet, tror jag. Vi föreställer oss helvetet liksom det har skildrats i bildkonsten. Eld, en behornad gubbe o.s.v..

För Luther, åtminstone jag har hört honom säga så, var det värsta ting i hela världen att vara utan Guds närvaro. Gud är alltid nära. Jag har hört att han sade någon gång att han inte ens kunde sitta på muggen utan Guds närvaro.

Inom denna tid är Gud alltid nära. Guds närvaro gäller allt. Och vad som är helvetet sedan? En plats där Gud inte finns, där Han inte rör sig. Det är det verkliga helvetet.

När vi reflekterar på skapelseberättelsen i Första Moseboken, minns vi att människan var skapad till Guds avbild, till Guds gemenskap. Vad händer till människan som är helt utan Guds gemenskap, som är helt avskiljat från Gud? Han kan inte längre vara en människa. Han blir en omänniska.

Att bli utan Gud är det mesta skrämmande man kan tänka sig!

Betyder det någon eviga eld att pina människor? Jag tror inte. Och att ”gråta och skära tänder” var framför allt en metafor för skam. Man skäms.

Kanske är det uthärdligt, kanske inte. Jag vet inte. Men det är en plats där Guds närvaro är helt borta. Och att bli utan Gud. Tänker på allt som verkligen kommer från Gud? Allt gott, kärlek, tålamod, skönhet o.s.v.

N.T. Wright skriver i sin bok for all the Saints? – Remembering the Christian departed att människan är skapad till Guds avbild för att lovprisa honom och reflektera Hans bild till världen. Men när människan lägger ned sitt kall att lovprisa och älska Gud, börjar människan lovprisa och älska någonting som är inte Gud, d.v.s. någonting som är självt skapat. Men människan kan vara verkligen människa bara om han eller hon lovprisar Gud; att han eller hon är beroende av Gud i sitt liv och sin karaktär. Inget skapat ger liv. Bara Gud ger liv. Om vi lovprisar någonting skapat och inte Gud som ger livet, vad händer sedan? Vi förlorar livet.

För Wright ger det här en möjlighet: att människan, som kontinuerligt och medvetet lovprisar det som är inte Gud, förlorar sin egenskap att vara Guds avbild. Sådan varelse blir en ex-människa: en varelse som någon gang bar Guds avbild men inte gör det nuförtiden och inte kan göra det igen.

Den goda nyheten: Du behöver inte uppleva helvetet!

En dimension till. Gud vet helvetet. Kanske är det logiskt ohållbart men om man tänker på vad hände till Jesus var det verkligen helvetet på korset.

Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden och varade till nionde timmen. Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ”Eloi, Eloi, lema sabachtani?” (det betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?). (Mark 15:33-34)

Syndens lön är döden. Eftersom Jesus fick uppleva helvetet behöver vi inte uppleva det. För han upplevde det för vår skull. Så att vi kunde evigt vara i Guds gemenskap. Om du ännu lever utan Guds nåd, ta den emot idag!

För du är skapad till Guds gemenskap. Och

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. (Joh 3:16)

Genom att Jesus gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. (1. Joh 3:16a)

Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder. (1. Joh 4:9-10)

Jag tackar du kära Gud att Jesus har upplevt helvetet så att vi inte behöver att uppleva det men vi kan evigt vara i din gemenskap. Jag tackar för nåden som du ger oss genom tron allena, genom Kristi skull allena. För jag har inte förtjänat din förlåtelse, det är helt och hållet din gåva för oss syndare.

Lämna en kommentar

Under eskatologi, NT, teologi

Vad händer efter vi dör? del 1

Sedan jag läste Jasu Markkanens bok Jalo Soturi (Päivä Osakeyhtiö, 2007) och var på ett läger där han undervisade om boken, har jag funderat på vad han lär om himlen. För han skriver att himlen är inte vårt mål när vi dör. Vi skulle förändra vår vanligt åsikt om himlen som någon plats där ovanpå till det som de första kristna trodde.

Det var året 2009. Och det har tagit flera år för mig att fundera på ämnet. Det tog flera år innan jag tillägnade mig det.

Jag var tvungen att gå till hans källor. De är, för de mesta, N.T. Wright. Nu har jag läst ganska många Wrights böcker och de har tagit mig med sig! Betydligast behandlar Wright det här temat på sina böcker Surprised by Hope (SPCK, 2011) och for all the Saints – Remembering the Christian departed (SPCK, 2011). Jag avslutade läsning av dem förra veckan. Nu ska jag kort behandla samma tema. Vad är vårt mål? Vad händer efter döden?

(Kanske min konservativlutherska vänner blir nu litet uppskadade om de läser den här texten.)

Himlen och jorden som dimensioner

För judiska folket var himlen inte någonting ovanpå. För dem var, och är, himlen den där dimensionen som är Guds, där Gud härskar suveränt och där Guds vilja sker. Den ligger på samma område som jorden, dvs. det vad vi ser.

Vi som människorna inte kan vanligen se himlen. Men i Gamla testamentet har vi många berättelser om platser och stunder där täcket tas bort framför våra ögon. Till exempel vad som händer till Elishas tjänare i 2 Kung 6:13-17 (B2000)?

Då befallde kungen (i Aram): ”Gå och ta reda på var Elisha finns, så att jag kan skicka folk för att gripa honom.” När kungen fått rapport om att Elisha befann sig i Dotan sände han dit hästar och vagnar och en stor truppstyrka. De kom på natten och belägrade staden.

På morgonen, då gudsmannens tjänare kom ut, fick han se att staden var omringad av en truppstyrka med hästar och vagnar. ”Ack, herre, vad skall vi ta oss till?” ropade han. Elisha svarade: ”Var inte rädd. Det är fler på vår sida än på deras. Och han bad: ”Herre, öppna hans ögon, så att han ser!” Då öppnade Herren tjänarens ögon, och han såg att berget var fullt av hästar och vagnar av eld kring Elisha.”

Eller vad berättas om Jakobs dröm i Betel? Apostlarnas upplevelse i Matt 17:1-8 (B2000)?

Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. Där förvandlades han inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. Och de såg Mose och Elia stå och samtala med honom.

Då sade Petrus till Jesus: ”Herre, det är bra att vi är med. Om du vill skall jag göra tre hyddor här, en för dig, en för Mose och en för Elia.” Medan han ännu talade sänkte sig ett lysande moln över dem, och ur molnet kom en röst som sade: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom.”

När lärjungarna hörde detta kastade de sig ner med ansiktet mot marken och greps av stor skräck. Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: ”Stig upp och var inte rädda.”

De lyfte blicken, och då såg de ingen utom Jesus.”

De ser en liten bit av himlen. Täcket tas bort framför deras ögon. Himlen är här, men vi inte kan se den. Eftersom ”earth is out of joint” såsom Wright lägger det. Varför? Eftersom syndafallet. Eftersom annars skulle vi känna detsamma som Jesaja när han var utvalt av Gud för att bli profet. ”Ve mig! Jag är förlorad, ty jag har orena läppar och jag bor bland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Konungen, Herren Sebaot” (Jes 6:4, B2000)

Vi behöver syndernas förlåtelse innan vi kan hålla oss framför Gud, Konungen.

Judarna trodde att himlen och jorden mötades i templet, i det allra heligaste. Där gick man bara en gång i året där översteprästen utförde offret för förlåtelse av alla synder som folket hade gjort. Översteprästen var tvungen att skymma sikten med rökelser osv. I det allra heligaste mötades himlen och jorden. Annars kunde översteprästen inte hålla sig.

När man funderar på templets mening, det är ju som mikrokosmos, blir det ännu lättare att uppfatta att det allra heligaste skulle bli sann också för hela världen.

Världen var skapat som helhet. Himlen och jorden var syftade att vara ihop. Det allra heligaste är vad som är också vårt mål.

Kanske är dät lättare för dataspelare att tänka på sättet. Tänk till exempel nytt Giana Sisters spel. Två olika dimensioner som påverkar varandra men inte är tillsammans, eller samma. Eller The Legend of Zelda – Twilight Princess. Glöm inte att de här är bara dåliga jämförelser med det verkliga sättet!

Platonistisk himmel eller den nya himlarna och den nya jorden

När vi har reflekterat över vår åsikt om himlen, blir det lättare att förstå till exempel Upp 21. Vad Gud har som plan är inte att förstöra allt och skapa någonting nytt. Hans plan är att föra (funderar över om det är det rätta ordet) himlen och jorden ihop igen. På finska kunde man säga att maa och ilma blir maailma. I Uppenbarelseboken ju sägas (21:1-5a, B2000):

Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner ur himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man.

Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: ”Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta. Och han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.”

Havet på bibelska språket betyder kaoskrafter, det onda. Det ska inte finnas mer.

Men titta på ord som är tryckad med fet stil. Vi ska inte gå på någon plats uppåt, det nya Jerusalem ska komma till oss! Guds tält står bland människorna och Han skall bo ibland dem. Inte att vi skulle gå till något plats uppåt.

Och reflektera över det här brudparet! Det nya Jerusalem, det vill säga den nya himlen är redo som en brud som är smyckad för sin man. Vem är mannen? Den nya jorden, naturligtvis!

Så bruden ska komma till sin man. Och där skall de fortsätta tillsammans. Från det följer det att äktenskapet också symboliserar vad Gud har som sitt plan att göra på ”tidens slut”!

Än sedan 1 Tess 4:17 och att ”vi ska föras bort bland molnen”?

Läs:

Bröder, vi vill att ni skall veta hur det går med dem som avlider, så att ni inte behöver sörja som de andra, de som inte har något hopp.

Om Jesus har dött och uppstått, vilket vi tror, då skall Gud också genom Jesus föra till sig de avlidna tillsammans med honom. Med stöd av vad Herren lärt oss säger vi er detta: vi som är kvar här i livet då Herren kommer skall inte gå före de avlidna. Ty när Herren själv stiger ner från himlen och hans befallning ljuder genom ärkeängelsn röst och Guds basun, då skall de som är döda i Kristus uppstå först, och därefter skall vi som är kvar i livet föras bort bland molnen tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och sedan skall vi alltid vara hos honom. Ge nu varandra tröst med dessa ord. (1. Tess 4:13-18, B2000)

Vad är det här?

För tessaloniker var det naturligt att tolka det här avsnittet på rätt sätt. Vad jag menar är att vi måste också veta om deras kultur, som var romersk. Vi måste ta kontexten med oss i vår tolkning av texten. Tessalonika var en romersk koloni. Kejsaren ville inte att alla skulle komma till Rom. Kolonier var grundade eftersom alla romare kunde inte bo i Rom.

Koloniernas idé var sådant. Också romares uppgift var att visa andra hurdant det var att vara en romare. De visade andra romerska seder och bruk, hurdant det var att leva som en romare. Och om de hade några problem på sin koloni, skulle de be deras härskare, kejsaren, att komma och återställa ordningen.

När kejsaren skulle komma, var tessaloniker kallat halvvägs till kejsaren att följa kejsaren till kolonien. Annars skulle det vara upprörande! Kejsaren kommer och ingen man kommer och följer honom till staden! Upprörande!

Nu läs det här avsnittet övan igen med det här i minnet. Hur ser det ut nu?

Ty när Herren själv stiger ner från himlen och hans befallning ljuder genom ärkeängelsn röst och Guds basun, då skall de som är döda i Kristus uppstå först, och därefter skall vi som är kvar i livet föras bort bland molnen tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och sedan skall vi alltid vara hos honom. Ge nu varandra tröst med dessa ord.(1. Tess 4:16-18, B2000)

När Herren själv, Jesus kommer från himlen. De som är döda i Kristus uppstår först, därefter skall vi som är ännu kvar i livet föras bort (från jorden) bland molnen tillsammans med dem (dvs. de döda) för att möta Herren i rymden (halvvägs). Och sedan skall vi alltid vara hos honom (när vi följer honom till jordens och himlens bröllopfest och allting görs nytt (Upp 21:5a).

Också Filippi och Korint var Roms kolonier.

Förändrar det här tänkesättet vår inställning till, till exempel miljövänligheten eller vad som man skulle göra med sitt liv?

Bibeln känner inte himlen jag trodde på tidigare. Det var helt platonistiskt. Att tänka på någon plats där övan med inga kroppar, eller materia. Materian är inte ont i sig själv. Men Gud skall göra allting nytt. Och efter Jesu uppståndelse (om det mer nästa gång) är det här framtidens himmelriket något att syssla med oss kristna idag.

Vårt mål är inte himlet. Vårt mål är de nya himlarna och den nya jorden.

Några böcker om ämnet som jag har läst:

Jasu Markkanen: Jalo Soturi (Päivä Osakeyhtiö, 2007)
Tryggve N.D. Mettinger: I begynnelsen – Hur skall vi förstå Bibelns tre första kapitel? Perspektiv från astrofysik och exegetik (Åbo Akademi, 2011)
N.T. Wright: The New Testament and the People of God (Fortress Press, 1992)
N.T. Wright: Jesus and the Victory of God (Fortress Press, 1996)
Tom (N.T.) Wright: Surprised by Hope (SPCK, 2011)
Tom (N.T.) Wright: for all the Saints – Remembering the Christian departed (SPCK, 2011)

2 kommentarer

Under eskatologi, exegetik, GT, judaistik, NT, teologi

Dopet

Jag har funnit mig på dopceremoni för tre gånger (med undantag av mitt eget dop). Första gången var på ELCAs Delaware-Maryland -stiftet, Förenta Staterna. Det var en söndagsmässa där ett barn döptes. Hela församlingen välkomnade den nya medlemmen till Guds familj.

Andra gången var det på ett skriftskolläger för ett par år sedan då en skriftskolelev döptes. Den senaste gången var förra veckoslutet på Harjavalta. Ett barn döptes.

Minns du vad dopet betyder för var och en? Dopet är jätteviktigt för en! Till exempel, vad säger Paulus om dopet?

Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honon, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans. Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. Ty den som är död är friad från synd. Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också skall leva med honom.” (Rom. 6:3-8, FB1998)

Ty I honom bor gudomens hela fullheti I kroppslig gestalt, och I honom är ni uppfyllda, han som är huvudet över alla makter och väldigheter. I honom blev ockso ni omskurna, inte med människohand, utan med Kristi omskärelse, då ni avkläddes er syndiga natur och begravdes med honom genom dopet. I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft, han som har uppväckt honom från de döda. Ni som var döda på grund av era överträdelser och er oomskurna natur, också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset.” (Kol. 2:9-14, FB1998)

Eller Petrus?

Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sit underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet.” (1. Pet. 2:9-10, FB1998)

Hur viktigt det är för en att vara döpt?

För mig har dopet blivit allt viktigare. Eftersom jag tänker dopet helt som Guds gärning (och inte något som man bara tar efter tron), är det för mig det som jag kan lita på när allt går på fel riktning. Tron kommer inte från mig, det är alltid Guds nådegåva för oss människor.

Markku Koivisto har begripit sig på dopets betydelse. Vi kan inte förtjäna ställning som Guds barn, det är helt och hållet Guds nåd som räcker. Dopet är Guds gärning för oss syndare. Tron är en gåva. Genom dopet ger Han oss allt, genom den Helige Ande som kommer att leva inom oss.

Kaste merkitsee minulle kaikkea. Kastettuna olemisen tietoisuus auttoi minua jo pikku poikana ymmärtämään, että Jumala on totta. Nyt omaan menneeseen vaellukseen katsominen kauhistuttaa. Ainoa lohdutus on, että Jumalan pelastava teko on jo tehty kohdallani! Kaste kertoo, että Kristuksen hankkima pelastus ja autuus ovat totta minunkin kohdallani” – Markku Koivisto

Dopet berättar, att Jesu förtjänade frälsning och salighet är sant också för dig. Reflektera på det.

Lämna en kommentar

Under Jesus, kyrkan, NT, teologi

Om Jesus

Jag läste Jonas Gardells bok som heter Om Jesus och jag hade många känslor pågående samtidigt. Arg på när jag tänkte att Gardell har fel i det och det. Dessutom kände jag tacksamhet för somliga väldiga upptäckter han har upptäckt.

Jag reste till Sverige för ett år sedan. Där hittade jag denna bok och köpte den. Då skulle man slå två flugor i en smäll. Jag hade läst från tidningen Aamulehti om Om Jesus. Då skrev Aamulehtis journalist att nu fick vi sanningen om Jesus. Han är inte densamma kyrkan talar om. Jag ville läsa på det. Hur kan de skriva så? Är det sant vad Gardell och Aamulehti skriver?

Den andra flugan skulle vara att lära mig att läsa svenskspråkig litteratur. Det ville jag för samma anledning jag inledde denna blogg. Att komma in på Åbo Akademi. Och nu har jag läst den.

Den historiske Jesus

Man måste påpeka att både från början och på slutet av sin bok skriver Gardell att även om han försökte att skriva som objektivt som möjligt hade han också sin egna motiver och synpunkter därav han skulle skriva. Det gäller oss alla. Han också påminde oss att inte tro alla han säger. Det gör jag gärna.

Redan från början skiljer Gardell på den historiske Jesus och den kyrkliga Kristus. För honom finns det en stark skillnad mittemellan. Kristi kyrka har uppbyggt sin egen bild av Jesus som verkligen inte har, eller även behöver att ha, mycket gemensamt med den historiske Jesus.

Gardell kanske har, om man kan säga, en ambivalent inställning till Jesus. På enda sidan kritiserar han ganska häftigt mot den Jesus som kyrkan har uppbyggt. På andra sidan kan han inte kasta bort sin egna bild av Jesus. Denna bild har sin utgångpunkt i babtismen och i hans egna erfarenheter, såsom Gardell påminner oss många gånger.

Jag anser att det värsta fel Gardell gör i sina studier om Jesus gäller den judiska apokalyptiken innan Jerusalems temple förstördes. Gardell följer Albert Schweitzers riktning inom Jesusforskningen när han anser Jesus som judisk eskatologisk profet. Men liksom Schweitzer Gardell tänker att judiska apokalyptiker, och Jesusrörelsen inom dem, väntade på världens undergång och det kommande riket. Liksom Heikki Räisänen har Gardell ett stort problem med det kommande rikets ankomst. Hade Jesus och följande urkyrkan fel i världens undergång. Varför ankom Guds rike inte? Varför fördröjer Gud?

Varför tänker jag så?

Under ett år har jag läste många N.T. Wrights böcker. Jag har ett eget projekt pågående som handlar om hans enormt projekt “Christian Origins and the Question of God”. Från det har jag läst två första böcker redan, The New Testament and the People of God och Jesus and the Victory of God. Den första av paret handlar bland annat om den judiska apokalyptiken innan templets förstörelse. Apokalyptiken, eskatologi handlade om Guds ingripande i sitt folks öde. De väntade på att deras Gud skall bli kung igen. Och det enda möjliga sättet att skriva om den här klimaxen kan enbart vara att skriva apokalytpiskt, det vill säga, använda terminologi såsom jordbävningar, mörkret, stormar och så vidare.

Den andra boken handlar om Jesus som eskatologisk profet och messias, konung. Man kan avse Jesus som eskatologisk profet, men inte som världsundergångväntare. Han väntade på himmelriket, förkunnade om det och agerade liksom han agerade för att Guds skulle igen regera här på jorden såsom Han regerar på himmel. (Låt din vilja ske på jorden, så som i himlen.)

Även om Gardell också avser Jesus som eskatologisk profet, landar han i sin forskning på en annan planet. Det gör han eftersom han pratar om eskatologi och apokalyptiken av annan sort än Wright. Varför tänker jag på att Wright har det rätt och Gardell fel, kan man läsa mera här.

Gardells pärlar om Jesus

Jesus lider med oss. Han vet hurdant lidandet är. Han vet. Han är med oss alltid. Han älskar oss. Gud älskar oss. Detta budskap framställer Gardell fint, nästan. Ty de lutherska skulle säga att han ju förkunnar om evangelium, men han glömmer lagen. Kanske, eftersom han inte förstår synd eller förlåtelse och varför Gud förbjuder oss att göra några saker som skadar oss.

Men, kanske eftersom Gardell har själv lidat av förföljelse, kanske eftersom han själv har lidat av kristna människor och deras fördomar, så att de inte har älskat men till och med hatat honom, han så fint förstår Jesus lidande och dess betydelse för oss idag.

Jag är tacksam när jag läser att Gud vill rädda alla, att han inte vill att någon blir borttappad. Men den andra sidan har glömts. Det, vad vi gör redan nu, har någon påverkan på andra människor. Gud vill, och bestämmer oss att vara fullkomlig såsom Han är. Just såsom Gardell skriver, det, från alla olika betydelser, betyder att älska varandra, också fiender. Men vad är kärlek utan gränser? Är det, att vi blir likgiltiga på vad andra människor gör, kärlek? Eller är det kärlek att vi berättar om denna sanning, erbjuder det och visar vår kärlek på både gärningar och ord. Vi har ju det Glädjebudskapet med stor G att berätta om!

1 kommentar

Under Jesus, NT, teologi