Kategoriarkiv: teologi

Kristendomens röda tråd

Jag tror att vi har idag gått längre bort från kristendomen i vårt samhälle. Kristendomen ses litet främmande för oss finlandäre idag, även om mest av oss ännu tillhör kyrkan.

Kanske det är orsaken bakom denna presentation. Här försöker jag uttrycka den kristna tron på förståeligt sätt, vad från traditionellt sätt ses som kristendomens röda träd eller kärna och på vad de största kyrkorna instämmer med varandra. (kanske åtminstone för teologiskt)

Nu, jag också ber er att lägga märke till skillnader mellan den här berättelsen och mellan den sekulära västerlandska berättelsen av världen, människan och sin uppgift och också framtiden. Ja, berättelsen eftersom det, tror jag, är det vanligaste sätt hur vi förstår och behandlar världsbildar och världsåskådningar.

Den här berättelsen som jag försöker att uttrycka kan man finna på Bibeln, som är grunden av kristendomen och de klassiska europeiska värden och också av judendomen, åtminstone delen av Bibeln, d.v.s. Gamla testamentet.

Här är en kort beskrivning av den stora berättelsen som Bibeln, och därefter också kristendomen berättar oss människor.

Skapelse (1. Moseboken 1-2)

I begynnelsen skapar Gud himlen och jorden. Allt är gott. Gud skapar människan som en man och en kvinna. Han skapar Gud från jorden till Guds avbild för att reflektera Guds härlighet, kärlek och härskande till skapat värld, såsom måneen reflekterar solens ljus eller en spegel människans bild. Allt var gott.

Eftersom av skapelse:

  • Våra uppgift är att härska världen med kärlek och reflektera Guds härlighet och kärlek till världen, men också som ett slags präster att föra framför Gud lovprisningen av världen.

  • Vi människor har ett absolut värde som Guds avbild. Var och en av oss är viktig, god, vacker och har absolut människovärde på grund av att Gud älskar oss och har skapat oss. Man kan inte behandla oss som helst. (Till exempel Psalmen 139 och Gamla testamentets punktliga regler om människovärde)

  • ”Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Ja, underbara är dina verk, min själ vet det så väl.” (Ps 139:13-14)
  • Människan är också skapad till Guds gemenskap. Annars reflekterar avbilden någon annan gud eller gudar, dvs. avgudadyrkande av till exempel sex, makt, pengar osv.

  • Såsom Blaise Pascal har sagt: ”Varje människa har ett gudsformat hål i sitt innersta, som kan fylla bara med Gud som vi kan lära oss känna genom Jesus Kristus.”

Syndafallet (1. Moseboken 3 och på resten av Biblen ser man följderna av det)

Eftersom Gud skapade människan som Guds avbild, hade människan också fri vilja att välja mellan gott och ont. Människan valde ont. Människan kämpar mot Guds goda skapelseordning och vill vara gud i stället av Gud. Gud har förbjudit människan att äta från trädet av gott och ont och trädet av livet. Eva och Adam, de första människorna som är tillsammans, bestämmer att äta från trädet. Och synden kommer till världen.

Synden, enligt kristendomen kan definieras som:

  • allting som skiljer människan från Gud

  • En attityd mot Gud (arvsynden) och en gärning mot Gud (gjortsynd)

  • hjärtats avfall av Gud

Guds avbild går sönder, den störas. I stället av reflektera Gud till världen, börjar människan reflektera sina egna avgudar till världen såsom pengar (Mammon), krig (Mars) och porr (Eros) osv.

Jorden är inte längre detsamma. Allt är inte som Gud hade först menat. Nuförtiden ser vi det till exempel i följande tingar enligt olika kyrkorna:

  • ekonomiska kriser (eftersom människans girighet)

  • barns sandlådaspel (”jag vill förstöra din sandkaka och ta din sandskovel”)

  • orättigheter som omfattar hela världen

  • miljöförändringen och människans likgiltighet mot naturen.

Människan är syndig. Arvsynden förgiftar människan och världen. Inga kan fylla Guds krav att vara såsom Gud först menade oss att vara. Eftersom Gud är helig, kan man inte komma till honom med sina egna förtjänster. Alla är i jämnhöjd med varandra.

Men Gud lovar redan i begynnelsen att Han vill göra allt nytt (1. Moseboken 3:15, Upp 21:5a). Genom Gamla testamentet lovar Gud att till Israel kommer såkallad Messias, den smörjade (som betyder kungen). Genom den här kungen av världen skall skapande av de nya himlarna och den nya jorden hända.

Gud berättar genom människans samvete och i lagen (10 budord) sin vilja till människan. Om man följade hans vilja, skulle världen inte vara förstörd av människan. Men människan kan inte uppfylla det här kravet av Gud att bli fullkomlig.

Vi behöver det, att Gud skall ingripa historia och fixa sina avbilder!

Frälsande (till exempel Jes 45-66, Dan 7, evangelierna, Rom 7:21-8:3)

Jesus föds av jungfrun Maria. Gud blir en människa. Gud lider som människa människans straff som människan annars skulle rättvist förtjäna. Han tar människans och världens synder och människans skuld till sina axlar för att bära dem på korset. Han genomgår helvetet, det eviga utträdet av Gud där människan annars skulle hamna i.

Det händer mitt i historien. Enligt kristendomen verkar Gud verkligen mitt I historien.

Jesus ger sin rättfärdighet, d.v.s. dugligheten framför Gud, friande dom, till människan. Han försoner människans synder på korset. Han frälsar människan från syndens slaveri. Människan däremot i tron och genom dopet ger Jesus sina synder för att bära på korset. Den här tanken kallas det saliga utbytet i den lutherska teologin.

Eftersom Gud är rättfärdig, förtjänar synden straff. Eftersom Gud älskar människan, lider han straffet i stället av människan. Därför behövde man korset.

Så gemenskapen mellan människan och Gud skall återställas genom Jesus. Kristendomens Gud vet hurdant det är att vara som människa, hurdant är lidandet och vad som är helvetet. Han led det för människans skull.

Vid Jesu uppståndelse berättar kristendomen att människor har ett förebild av nya skapande när Gud skapar de nya himlarna och den nya jorden. Guds rike bryter sig in mitt i historien.

Heliggörelse (särskilt breven)

Vad berättas om vad människan skulle göra innan han eller hon dör?

Gud ger människan den Helige Ande genom dopet för att leva i människans hjärta. Människans uppgift är att verka för Guds rike nu. Heliggörelse betyder att människan försöker att leva som Gud har först menat man att leva, d.v.s som sin avbild. Det betyder att människan avbildar honom till världen. Det är såsom en vinkel spegel. Guds kärlek och godhet reflekteras till världen och världens lovsång och prisande reflekteras tillbaka till Gud.

Den troende ska småningom transformeras till den originala meningen som Gud först hade för människan. Och det skall ske med kraften av den Helige Ande (Fil 2:13). Genom Guds kraft skall människan småningom reflektera Guds kärlek till världen. Människan skall, såsom kristendomen säger, börja älska (bl.a. Joh 13:35, Rom 5:5, Gal 5:22)

Korsets rotstående träd symbolerar den här kärleken som Gud ger människan. Gud är kärlek (1. Joh 4:16), och det mest konkret kan man se den i korset (1. Joh 4:10). Korsets tvärbjälke symbolerar det, att när människan mottar Gud kärlek får människan älska varandra och reflektera den här kärleken såsom måneen reflekterar solen.

Men kärlek definieras olikt i Bibeln än på det nuförtida samhället. Kärlek är att hålla Guds bud (1. Joh 5:3, 2. Joh 1:6). Gud som Skapare vet vad som är bäst för människan. Att hålla hans goda vilja brytas inte människan eller sina medmänniskor. Gud utmanar människan att växa och ta reda på hans vilja. Den är uppenbarad i Bibeln. Och människan börjar från sig själv att uppfylla Guds vilja, att förändra sig själv med Guds Helige Ande.

Jesus ger männniskan ett uppgift (Matt 28:18-20, dop- och missionsbefallning): Den troendes uppgift är att föra det goda budskapet fram både med ord och gärningar. Att hjälpa medmänniska, berätta om Jesus, be o.s.v

Att leva som kristen är att växa småningom. Det är att misslyckas och stiga upp igen. En kristen ska inte bli färdiga i det här livet. Men han kan växa småningom.

Vad tänker du på de här skillnaderna mellan till exempel upplysningstidens människouppfattning och kristendomens människouppfattning och hur det påverkar den publika diskussionen som är igång där två olika världsbildar kolligerar varandra?

Lämna en kommentar

Under kyrkan, teologi

Vad händer efter vi dör? del 2

I första delen behandlade jag himlen och jorden som nya dimensioner och vad händer I den yttersta tiden. Vad är vårt mål?

Särskilt från Uppenbarelseboken 21 och Första tessalonikerbrevet lär vi oss att vårt mål är inte “livet efter döden” men “livet efter livet efter döden”. Det vill säga, vårt mål är inte himlen där vi går efter döden, utan den nya jorden och de nya himlarna som Gud skall göra när Jesus kommer tillbaka. Det är också betydelsen av den kroppsliga uppståndelsen. Himlen är ett rastställe.

Vårt mål är inte någon platonistisk, omaterialistisk idévärld. Det är helt kroppsligt!

Den här gången fördjupar vi oss till frågeställningar kring helvetet. Jag måste säga att de här tänkesätterna är bara mina egna reflektioner kring ämnet. Jag kan ha och troligen har det fel.

Man kan inte bortförklara helvetet

Man kan inte bortförklara helvetet från Bibeln eller från kristendomen. Det är där och man bara måste klara sig med det. Till exempel på Upp 21 och 22, på den här skildring av det nya Jerusalem har vi några ut ur stadet (Upp 22:15) eller någras plats är i sjön som brinner av eld och svavel, och det är den andra döden. (Upp 21:8). Tyvärr kan vi inte förbigå sådana verser.

Vad är verkligen helvetet?

Dantes föreställningar av helvetet har påverkat mycket vår bild av helvetet, tror jag. Vi föreställer oss helvetet liksom det har skildrats i bildkonsten. Eld, en behornad gubbe o.s.v..

För Luther, åtminstone jag har hört honom säga så, var det värsta ting i hela världen att vara utan Guds närvaro. Gud är alltid nära. Jag har hört att han sade någon gång att han inte ens kunde sitta på muggen utan Guds närvaro.

Inom denna tid är Gud alltid nära. Guds närvaro gäller allt. Och vad som är helvetet sedan? En plats där Gud inte finns, där Han inte rör sig. Det är det verkliga helvetet.

När vi reflekterar på skapelseberättelsen i Första Moseboken, minns vi att människan var skapad till Guds avbild, till Guds gemenskap. Vad händer till människan som är helt utan Guds gemenskap, som är helt avskiljat från Gud? Han kan inte längre vara en människa. Han blir en omänniska.

Att bli utan Gud är det mesta skrämmande man kan tänka sig!

Betyder det någon eviga eld att pina människor? Jag tror inte. Och att ”gråta och skära tänder” var framför allt en metafor för skam. Man skäms.

Kanske är det uthärdligt, kanske inte. Jag vet inte. Men det är en plats där Guds närvaro är helt borta. Och att bli utan Gud. Tänker på allt som verkligen kommer från Gud? Allt gott, kärlek, tålamod, skönhet o.s.v.

N.T. Wright skriver i sin bok for all the Saints? – Remembering the Christian departed att människan är skapad till Guds avbild för att lovprisa honom och reflektera Hans bild till världen. Men när människan lägger ned sitt kall att lovprisa och älska Gud, börjar människan lovprisa och älska någonting som är inte Gud, d.v.s. någonting som är självt skapat. Men människan kan vara verkligen människa bara om han eller hon lovprisar Gud; att han eller hon är beroende av Gud i sitt liv och sin karaktär. Inget skapat ger liv. Bara Gud ger liv. Om vi lovprisar någonting skapat och inte Gud som ger livet, vad händer sedan? Vi förlorar livet.

För Wright ger det här en möjlighet: att människan, som kontinuerligt och medvetet lovprisar det som är inte Gud, förlorar sin egenskap att vara Guds avbild. Sådan varelse blir en ex-människa: en varelse som någon gang bar Guds avbild men inte gör det nuförtiden och inte kan göra det igen.

Den goda nyheten: Du behöver inte uppleva helvetet!

En dimension till. Gud vet helvetet. Kanske är det logiskt ohållbart men om man tänker på vad hände till Jesus var det verkligen helvetet på korset.

Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden och varade till nionde timmen. Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ”Eloi, Eloi, lema sabachtani?” (det betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?). (Mark 15:33-34)

Syndens lön är döden. Eftersom Jesus fick uppleva helvetet behöver vi inte uppleva det. För han upplevde det för vår skull. Så att vi kunde evigt vara i Guds gemenskap. Om du ännu lever utan Guds nåd, ta den emot idag!

För du är skapad till Guds gemenskap. Och

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. (Joh 3:16)

Genom att Jesus gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. (1. Joh 3:16a)

Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder. (1. Joh 4:9-10)

Jag tackar du kära Gud att Jesus har upplevt helvetet så att vi inte behöver att uppleva det men vi kan evigt vara i din gemenskap. Jag tackar för nåden som du ger oss genom tron allena, genom Kristi skull allena. För jag har inte förtjänat din förlåtelse, det är helt och hållet din gåva för oss syndare.

Lämna en kommentar

Under eskatologi, NT, teologi

Vad händer efter vi dör? del 1

Sedan jag läste Jasu Markkanens bok Jalo Soturi (Päivä Osakeyhtiö, 2007) och var på ett läger där han undervisade om boken, har jag funderat på vad han lär om himlen. För han skriver att himlen är inte vårt mål när vi dör. Vi skulle förändra vår vanligt åsikt om himlen som någon plats där ovanpå till det som de första kristna trodde.

Det var året 2009. Och det har tagit flera år för mig att fundera på ämnet. Det tog flera år innan jag tillägnade mig det.

Jag var tvungen att gå till hans källor. De är, för de mesta, N.T. Wright. Nu har jag läst ganska många Wrights böcker och de har tagit mig med sig! Betydligast behandlar Wright det här temat på sina böcker Surprised by Hope (SPCK, 2011) och for all the Saints – Remembering the Christian departed (SPCK, 2011). Jag avslutade läsning av dem förra veckan. Nu ska jag kort behandla samma tema. Vad är vårt mål? Vad händer efter döden?

(Kanske min konservativlutherska vänner blir nu litet uppskadade om de läser den här texten.)

Himlen och jorden som dimensioner

För judiska folket var himlen inte någonting ovanpå. För dem var, och är, himlen den där dimensionen som är Guds, där Gud härskar suveränt och där Guds vilja sker. Den ligger på samma område som jorden, dvs. det vad vi ser.

Vi som människorna inte kan vanligen se himlen. Men i Gamla testamentet har vi många berättelser om platser och stunder där täcket tas bort framför våra ögon. Till exempel vad som händer till Elishas tjänare i 2 Kung 6:13-17 (B2000)?

Då befallde kungen (i Aram): ”Gå och ta reda på var Elisha finns, så att jag kan skicka folk för att gripa honom.” När kungen fått rapport om att Elisha befann sig i Dotan sände han dit hästar och vagnar och en stor truppstyrka. De kom på natten och belägrade staden.

På morgonen, då gudsmannens tjänare kom ut, fick han se att staden var omringad av en truppstyrka med hästar och vagnar. ”Ack, herre, vad skall vi ta oss till?” ropade han. Elisha svarade: ”Var inte rädd. Det är fler på vår sida än på deras. Och han bad: ”Herre, öppna hans ögon, så att han ser!” Då öppnade Herren tjänarens ögon, och han såg att berget var fullt av hästar och vagnar av eld kring Elisha.”

Eller vad berättas om Jakobs dröm i Betel? Apostlarnas upplevelse i Matt 17:1-8 (B2000)?

Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. Där förvandlades han inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. Och de såg Mose och Elia stå och samtala med honom.

Då sade Petrus till Jesus: ”Herre, det är bra att vi är med. Om du vill skall jag göra tre hyddor här, en för dig, en för Mose och en för Elia.” Medan han ännu talade sänkte sig ett lysande moln över dem, och ur molnet kom en röst som sade: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde. Lyssna till honom.”

När lärjungarna hörde detta kastade de sig ner med ansiktet mot marken och greps av stor skräck. Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: ”Stig upp och var inte rädda.”

De lyfte blicken, och då såg de ingen utom Jesus.”

De ser en liten bit av himlen. Täcket tas bort framför deras ögon. Himlen är här, men vi inte kan se den. Eftersom ”earth is out of joint” såsom Wright lägger det. Varför? Eftersom syndafallet. Eftersom annars skulle vi känna detsamma som Jesaja när han var utvalt av Gud för att bli profet. ”Ve mig! Jag är förlorad, ty jag har orena läppar och jag bor bland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Konungen, Herren Sebaot” (Jes 6:4, B2000)

Vi behöver syndernas förlåtelse innan vi kan hålla oss framför Gud, Konungen.

Judarna trodde att himlen och jorden mötades i templet, i det allra heligaste. Där gick man bara en gång i året där översteprästen utförde offret för förlåtelse av alla synder som folket hade gjort. Översteprästen var tvungen att skymma sikten med rökelser osv. I det allra heligaste mötades himlen och jorden. Annars kunde översteprästen inte hålla sig.

När man funderar på templets mening, det är ju som mikrokosmos, blir det ännu lättare att uppfatta att det allra heligaste skulle bli sann också för hela världen.

Världen var skapat som helhet. Himlen och jorden var syftade att vara ihop. Det allra heligaste är vad som är också vårt mål.

Kanske är dät lättare för dataspelare att tänka på sättet. Tänk till exempel nytt Giana Sisters spel. Två olika dimensioner som påverkar varandra men inte är tillsammans, eller samma. Eller The Legend of Zelda – Twilight Princess. Glöm inte att de här är bara dåliga jämförelser med det verkliga sättet!

Platonistisk himmel eller den nya himlarna och den nya jorden

När vi har reflekterat över vår åsikt om himlen, blir det lättare att förstå till exempel Upp 21. Vad Gud har som plan är inte att förstöra allt och skapa någonting nytt. Hans plan är att föra (funderar över om det är det rätta ordet) himlen och jorden ihop igen. På finska kunde man säga att maa och ilma blir maailma. I Uppenbarelseboken ju sägas (21:1-5a, B2000):

Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner ur himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man.

Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: ”Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta. Och han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.”

Havet på bibelska språket betyder kaoskrafter, det onda. Det ska inte finnas mer.

Men titta på ord som är tryckad med fet stil. Vi ska inte gå på någon plats uppåt, det nya Jerusalem ska komma till oss! Guds tält står bland människorna och Han skall bo ibland dem. Inte att vi skulle gå till något plats uppåt.

Och reflektera över det här brudparet! Det nya Jerusalem, det vill säga den nya himlen är redo som en brud som är smyckad för sin man. Vem är mannen? Den nya jorden, naturligtvis!

Så bruden ska komma till sin man. Och där skall de fortsätta tillsammans. Från det följer det att äktenskapet också symboliserar vad Gud har som sitt plan att göra på ”tidens slut”!

Än sedan 1 Tess 4:17 och att ”vi ska föras bort bland molnen”?

Läs:

Bröder, vi vill att ni skall veta hur det går med dem som avlider, så att ni inte behöver sörja som de andra, de som inte har något hopp.

Om Jesus har dött och uppstått, vilket vi tror, då skall Gud också genom Jesus föra till sig de avlidna tillsammans med honom. Med stöd av vad Herren lärt oss säger vi er detta: vi som är kvar här i livet då Herren kommer skall inte gå före de avlidna. Ty när Herren själv stiger ner från himlen och hans befallning ljuder genom ärkeängelsn röst och Guds basun, då skall de som är döda i Kristus uppstå först, och därefter skall vi som är kvar i livet föras bort bland molnen tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och sedan skall vi alltid vara hos honom. Ge nu varandra tröst med dessa ord. (1. Tess 4:13-18, B2000)

Vad är det här?

För tessaloniker var det naturligt att tolka det här avsnittet på rätt sätt. Vad jag menar är att vi måste också veta om deras kultur, som var romersk. Vi måste ta kontexten med oss i vår tolkning av texten. Tessalonika var en romersk koloni. Kejsaren ville inte att alla skulle komma till Rom. Kolonier var grundade eftersom alla romare kunde inte bo i Rom.

Koloniernas idé var sådant. Också romares uppgift var att visa andra hurdant det var att vara en romare. De visade andra romerska seder och bruk, hurdant det var att leva som en romare. Och om de hade några problem på sin koloni, skulle de be deras härskare, kejsaren, att komma och återställa ordningen.

När kejsaren skulle komma, var tessaloniker kallat halvvägs till kejsaren att följa kejsaren till kolonien. Annars skulle det vara upprörande! Kejsaren kommer och ingen man kommer och följer honom till staden! Upprörande!

Nu läs det här avsnittet övan igen med det här i minnet. Hur ser det ut nu?

Ty när Herren själv stiger ner från himlen och hans befallning ljuder genom ärkeängelsn röst och Guds basun, då skall de som är döda i Kristus uppstå först, och därefter skall vi som är kvar i livet föras bort bland molnen tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och sedan skall vi alltid vara hos honom. Ge nu varandra tröst med dessa ord.(1. Tess 4:16-18, B2000)

När Herren själv, Jesus kommer från himlen. De som är döda i Kristus uppstår först, därefter skall vi som är ännu kvar i livet föras bort (från jorden) bland molnen tillsammans med dem (dvs. de döda) för att möta Herren i rymden (halvvägs). Och sedan skall vi alltid vara hos honom (när vi följer honom till jordens och himlens bröllopfest och allting görs nytt (Upp 21:5a).

Också Filippi och Korint var Roms kolonier.

Förändrar det här tänkesättet vår inställning till, till exempel miljövänligheten eller vad som man skulle göra med sitt liv?

Bibeln känner inte himlen jag trodde på tidigare. Det var helt platonistiskt. Att tänka på någon plats där övan med inga kroppar, eller materia. Materian är inte ont i sig själv. Men Gud skall göra allting nytt. Och efter Jesu uppståndelse (om det mer nästa gång) är det här framtidens himmelriket något att syssla med oss kristna idag.

Vårt mål är inte himlet. Vårt mål är de nya himlarna och den nya jorden.

Några böcker om ämnet som jag har läst:

Jasu Markkanen: Jalo Soturi (Päivä Osakeyhtiö, 2007)
Tryggve N.D. Mettinger: I begynnelsen – Hur skall vi förstå Bibelns tre första kapitel? Perspektiv från astrofysik och exegetik (Åbo Akademi, 2011)
N.T. Wright: The New Testament and the People of God (Fortress Press, 1992)
N.T. Wright: Jesus and the Victory of God (Fortress Press, 1996)
Tom (N.T.) Wright: Surprised by Hope (SPCK, 2011)
Tom (N.T.) Wright: for all the Saints – Remembering the Christian departed (SPCK, 2011)

2 kommentarer

Under eskatologi, exegetik, GT, judaistik, NT, teologi

Dopet

Jag har funnit mig på dopceremoni för tre gånger (med undantag av mitt eget dop). Första gången var på ELCAs Delaware-Maryland -stiftet, Förenta Staterna. Det var en söndagsmässa där ett barn döptes. Hela församlingen välkomnade den nya medlemmen till Guds familj.

Andra gången var det på ett skriftskolläger för ett par år sedan då en skriftskolelev döptes. Den senaste gången var förra veckoslutet på Harjavalta. Ett barn döptes.

Minns du vad dopet betyder för var och en? Dopet är jätteviktigt för en! Till exempel, vad säger Paulus om dopet?

Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honon, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans. Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. Ty den som är död är friad från synd. Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också skall leva med honom.” (Rom. 6:3-8, FB1998)

Ty I honom bor gudomens hela fullheti I kroppslig gestalt, och I honom är ni uppfyllda, han som är huvudet över alla makter och väldigheter. I honom blev ockso ni omskurna, inte med människohand, utan med Kristi omskärelse, då ni avkläddes er syndiga natur och begravdes med honom genom dopet. I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft, han som har uppväckt honom från de döda. Ni som var döda på grund av era överträdelser och er oomskurna natur, också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset.” (Kol. 2:9-14, FB1998)

Eller Petrus?

Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sit underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet.” (1. Pet. 2:9-10, FB1998)

Hur viktigt det är för en att vara döpt?

För mig har dopet blivit allt viktigare. Eftersom jag tänker dopet helt som Guds gärning (och inte något som man bara tar efter tron), är det för mig det som jag kan lita på när allt går på fel riktning. Tron kommer inte från mig, det är alltid Guds nådegåva för oss människor.

Markku Koivisto har begripit sig på dopets betydelse. Vi kan inte förtjäna ställning som Guds barn, det är helt och hållet Guds nåd som räcker. Dopet är Guds gärning för oss syndare. Tron är en gåva. Genom dopet ger Han oss allt, genom den Helige Ande som kommer att leva inom oss.

Kaste merkitsee minulle kaikkea. Kastettuna olemisen tietoisuus auttoi minua jo pikku poikana ymmärtämään, että Jumala on totta. Nyt omaan menneeseen vaellukseen katsominen kauhistuttaa. Ainoa lohdutus on, että Jumalan pelastava teko on jo tehty kohdallani! Kaste kertoo, että Kristuksen hankkima pelastus ja autuus ovat totta minunkin kohdallani” – Markku Koivisto

Dopet berättar, att Jesu förtjänade frälsning och salighet är sant också för dig. Reflektera på det.

Lämna en kommentar

Under Jesus, kyrkan, NT, teologi

Gud ska bli ersatt

Idag läste jag en nyhet från Schweiz.

Från den schweiziska psalmen, Schweizs nationalsång, skall Gud tas bort. Humanistiska värden, såsom demokrati och solidaritet skulle ersätta Gud i stället.

Den nuvarande nationalsången känns alltför mycket religiös.

Nationalsånger och nationalflaggor alltid reflekterar de där värdena som är nations grund. Vi finländare och också schweizare kan tydligt se vårt lands värdegrund. För båda är det korset. Kanske skulle det tas bort också. Det kunde vara verkligheten ganska snabbt.

Men på den här nyheten kan vi se större trend som är på gång. Gud ersätts av olika värdena som saknar metafysisk grund. Värdena såsom soliadriteten eller demokratin kan inte motiveras med sig. De är inte absolutvärden. De saknar grunden.

Gud tas bort. Vi vill inte Gud! Vi kan klara oss själva.

Humanismen har tagit Guds plats i Västeuropa. Människan är Gud. Gud är död och vi har dödat Gud.

Är det gott?

Jag tror inte.

P.S. En stor fråga om Gud är så kallad teodicésproblemet. Om det finns en allsmäktig och god gud, varför finns det ondska och lidande i världen? Men om vi inte har gud, blir frågan irrelevant. Om vi inte har gud, varför finns det godhet i världen? Varför är det viktigt? Finns det godheten och ondskan eller bara privatkänsla av godhet och ondska som är bara en åsiktsfråga som kan också variera genom tiderna. I stället av ett problem av ondskan har vi nu ett problem av godheten.

Lämna en kommentar

Under allmän, teologi

Prästkallet

De senaste tiderna har jag tänkte på mitt egna inre kall att bli prästvigd. Den lutherska synen på prästblivande är att kandidaten måste ha både ett inre kall (givet av Gud för en, såsom tron) och ett yttre kall (en församling som kallar en för att bli präst, dvs. herde där).

Den sista söndagen hade vi en konfirmationsmässa på min hemkyrka. Efter mässan pratade jag med vår kyrkvaktmästare för en stund. Hon började: “När du får prästvigningen.”

Ja predikade där också. Predikan kan läsas här. Jag uppfattar att jag studerar teologi med syfte att bli präst någon dag. Igen, när jag ser på präster i sitt jobb, uppmärksammar jag min längtan efter att göra samma jobb någon dag.

Det vill jag.

Min gamla och viktiga vän som jag träffade för ett par dagar sedan sade till mig: “Vi alltid tyckte att du ska bli präst.” På min kommande frus släkt är jag kallad “pastor”. En av mina bröder och min farfar kallar mina teologistudier som “pappisopinnot”, dvs. “präststudier”.

Och jag måste säga att jag vill bli präst någon dag!

Men vem som är präst?

Det är en viktig fråga. Vem som är präst? Vad betyder det att bli eller vara präst?

Jag anser att prästadömet är i någon slags konkurs. När jag resonerade kring docent Kati Niemeläs foreläsning “Papisto muutoksessa ja kirkkoa muuttamassa”, oroade jag mig för hur lättvindigt kan en utexaminerad teol.mag. bli präst. Kanske har man inte ens kall men inte kan bli anställd hos någon andra plats än kyrkan och prästarbete.

Och jag oroar mig för hur kyrkan tänker på att teologiska fakulteten ger man beredskap nödvändig att bli präst. Fakulteten anser tvärtom. Universiteter utbildar inga präster, bara teol.mag.. Jag anser att kyrkan skulle ge bättre ordinationbildning för kommande präster. (Jag måste också säga att kyrkan har börjat att uppmärksamma det här problemet. När jag hade chans att prata med biskop Tapio Luoma, höll vi med varandra att det behövs en bättre bildning från kyrkans sida!)

Nuförtiden kan magistrar som har ingen församlingsbakgrund bli präster alltför lättvindigt. Också magistrar med bakgrunden. Alla behöver bättre utbildning, praktikare sådan.

Javisst kan man inte bli färdig, aldrig på sitt jobb, även mindre på den här typen av jobb. Och man skulle aldrig tänka sig att vara färdig när man inte ens har fått prästvigningen!

Den här sommaren läste jag biskop emeritus Eero Huovinens bok Pappi?. I boken funderar Huovinen på vad det menar att och hurdant det är att vara eller bli präst. Prästen är bl.a. Guds träl, tjänare av människorna, teolog, tjänare av Ordet, predikare, liturg (dvs. uppassare av himmelrikets restaurang), våghals, lovare, person och arbetare. Huovinen reflekterar också på problem som kan uppstå i prästens familj.

Jag rekommenderar den här boken för alla som funderar på sin egen kallelse. Denna bok gav mig ganska mycket för min egen resonemang kring prästkallet.

En gång, alltid

Man får prästvigningen en gång. Och den håller sig. Alltid.

Den är liksom dopet. Man döpts bara en gång. Och efter denna händelse är man kristen alltid. Detsamma är med att vara präst. Man kan inte välja när man är präst. Prästvigningen omfattar hela prästens liv. Det är ett heltäckande kall. Såsom att vara kristen. Tron skulle omfatta alla livsområden i kristens liv.

Men såsom I tron påverkar den Helige Anden i prästadömet. Vid samma tid är det både skrämmande och tröstande. Man får och man mister. Vad är din åsikt om prästadömet och prästkallet?

1 kommentar

Under kyrkan, teologi

Omgivningskrisen som andlig kris

Jag var intervjuad för en video för två veckor sedan. Intervjuare frågade mig om omgivningskrisen är (också) en kris av andlig ursprung. Detta väknade min uppmärksamhet.

Jag svarade ja. Klimatförändringen och naturkatastrofer som människosläktet har orsakat är en av de tydligaste exemplen av människans arvsynd och ondskan. Naturen på en sida ger oss några aningar av Gud, av Konstnären som har målat den här världen. Detta kallas “yleinen ilmoitus” på finska (den allmänna revelationen?). Och för mig är människosläktets gärningar mot den vackra naturen sådant som kunde kallas som den allmänna revelationen av människans arvsynd.

Vi har det fel. Fastän vi vill gott, gör vi det inte. Vi behöver hjälp. Och naturkrisen verkligen är en kris av andlig ursprung. Vi har glömt vår egna plats och vår uppgift samt den stora berättelsen som ger oss ramer.

För kristna människor det skulle vara helt naturligt att ta hänsyn till naturen. Vi är bestämda att vi skulle odla och bevara vad Gud har gett oss. Jesus frälsning och upprättning gäller naturen också. Denna ideologi kommer från kristen teologis kärna.

Så varför gör kyrkan ingenting?

Jag besöker ofta små etiska butiker, till exempel Punnitse & Säästä och Ruohonjuuri. Där hittar man olika newage-fenomen kopplade ihop med naturvänlighet och ekologi. Man kan finna energistenar, tarotkort, reklamer av “Äitimaa messu” och hinduiska om-amuletter intill ekologiska matvaror osv. Än sedan kristendomen? Den lyser med sin frånvaro. Kanske det är eftersom kristendomen är inte så mediasexigt eller de som sysslar med sådana butiker är själva intresserade av nyandliga inriktningar.

I publiken är kyrkan skuffad till sidan, kanske. Men kyrkan gör. Till exempel på Lempäälä ligger en missionkafé Olkkari, som är helt Fairtrade och säljer också etiska föremål. Café Olohuone på Hervanta är en frukt av den lokala församlingens arbete. Även om den idéen av det gröna skriftskolslägret är ny, har skriftskolan varit värdefostrare för miljövänlighet för många år redan.

“The Rapture” och dess inverkan på miljövänligheten

Den fundamentaliska idéen av rapturen påverkar mycket vår ställningstagande till miljövänlighet och bevarande av naturen. Det gör kort och gott så här: Innan Jesus andra ankomst vi ska vara uppryckta till himlen. Sedan ska Gud förstöra den här världen och vi ska gå till någon ny värld. De som inte tror på Jesus ska bli kvar här på jorden för att lida på Guds förstörelse och hat.

Varför skulle vi sedan ängsla oss över naturen?

Denna typ av åsikter är populärare på Amerika än här i Finland. Det viktigaste avsnittet som hänvisas till är 1. Thess 4:17. Professor N.T. Wrights åsikter på det kan man läsa här.

Men hur går Guds berättelse? Han har infriat också världen. Med den Helige Ande kan vi ha kraft som nya människor inom Kung Jesus och som himmelrikets sändebud att bevara naturen. Genom våra gärningar manifesterar vi vad som är att bli som kristen, det vill säga företrädare av den nya mänskligheten inom Kristus (den smörjade dvs kung) Jesus som vi äger genom dopet och tron.

Guds rike är här redan. Han uppbygger det omkring Kung Jesus.

N.T. Wright intervjuad av ABC om ”The Rapture” och livet efter döden. Mycket amerikansk intervju! Youtube

Lämna en kommentar

Under teologi