Julen

Förra veckan var jag tvungen att lyssna på många jullåter på samma tid som jag arbetade som jultomten i Itella. Känslan steg ganska högt då man sorterade tusentals julkort och lyssnade på dessa “trevliga” jullåter.

En av dessa jullåter körde fast i mitt huvud. Den heter Joulupukki matkaan jo käy. Denna sång har speciellt träffat med dess ord därför att de berättar så bra om julgubben och den mänskliga julen.

Julgubben och Gud har mycket gemensamt – jag menar inte dessa halmdockanmisstag att tro på Gud och tro på julgubben har rationaliska bevis av samma slag. Vad jag menar är att julgubben har fått många gudomliga egenskaper i människans sinne, till exempel allvetenhet och rättvisan. Julgubben observerar hur bra barn beter sig, skriver ner händelser i sin bok och delar ris och gåvor (ros) enligt dem. Tydligast ser man det i Joulupukki matkaan jo käy -sången:

Ei itkeä saa, ei meluta saa,
Joku voi tulla ikkunan taa.
Joulupukki matkaan jo käy.
Nyt nimien kirjaan merkitään taas:
Tuhma vai kiltti, ajatelkaas!
Joulupukki matkaan jo käy.

Taas pienet tontut liikkuu
Ja muistiin merkitsee,
Niin joulupukki tietää saa,
Kuka lahjat ansaitsee.
Siis: Ei itkeä saa, ei meluta saa,
Sopu on paljon mukavampaa.
Joulupukki matkaan jo käy. (2x)

Ken lelut nuo saa, ken pelit nuo saa?
Monta on pientä odottajaa.
Joulupukki matkaan jo käy.
Hän nuketkin hienot tytöille tuo,
Pojille autot upeat nuo.
Joulupukki matkaan jo käy.

Ja kohta luona kuusten
Taas juhlaa viettää voi,
Taas lahjakääröt aukaistaan
Ja joululaulut soi.
Siis: Ei itkeä saa, ei meluta saa,
Tonttu voi tulla ikkunan taa.
Joulupukki matkaan jo käy.

Joulupukki matkaan jo käy. (5x)

På samma sätt är Gud allvetande och ser oss. På samma sätt berättas det i Bibeln att Gud skriver namn till Livets bok och begär helighet och fullkomlighet av oss (Mik. 6:8). Och en gång blir vi dömda enligt våra handlingar (Matt. 25:31–46). Som ris har vi evigt förtappelse och separation från Gud och med det från allt liv, gått, helighet, ro och lugn, osv. Vi befinner oss i helvetet. Som gåva erbjuds evigt delaktighet av salighet, ro, lycklighet, lugn och helighet i Guds rike där Gud är helt ibland oss. Denna plats jämförs med bröllopsfest, den storsta festen i världen (Upp. 21–22). Det är himlen.

Julgubben ger gåvor enligt vår handlingar. Kanske därför ger han aldrig gåvor till oss utan de gåvorna kommer från våra föräldrar och siblingar. Gud delar gåvor också enligt vår handlingar. Vi har inte kunnat hålla hans vilja. Vi har inte varit goda. Reflektera för en stund ditt eget liv, till exempel denna dag av ditt liv, dina tankar och handlingar i ljuset av Jesu parabel därovan (Matt. 25:31–46) och tänka hur bra du verkligen har handlat. Räcker det till att få gåvorna från Guds hand?

Situationen ses hopplös, åtminstone för min del. Men nu måste man ta hansyn till julgubbens och Guds största olikhet. Denna olikhet blir synlig i julens äkta huvudman – i Jesus.

Nämligen, blev Gud till människa då Jesus avlades av den Helige Ande i jungfru Marias moderliv och föds i krubban i ett stall i Betlehem (på hebreiska Brödets hus). Redan i begynnelsen var Jesus-barnet så mirakulös, ren och syndfri att under hans första två år bjöds gåvor till honom av spåman från öst: guld, rökelse och myrra. Då man läser om Jesu liv blir läsaren övertygad att han lev ett syndfritt liv. Han förverkligade Guds vilja. Han tillbedjade inte andra gudar – inte heller mammon, makt eller sitt egen bekvämlighet som är så allbekant för oss idag. Han verkligen förtjänade Guds gåva: himlen.

Men i stället tog Jesus emot helvetet från Guds hand, de risen som vi förtjänar. Han bytte guld, myrra och rökselse till törnekronan och spikarna på korset. Han led ett smärtsamt och den skamligaste döden i världen. Han ropade ut det som ingen annan människa behöver någonsin ropa: “Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” (Matt. 27:46). Han undergick helvetet.

Därför, även om vi förtjänade ris från Gud och från julgubben, har vi möjlighet att nå Guds gåvor då vi bara tar vår tillflykt till Jesus. Jesus tog våra ris och bar dem i korset och gav sina gåvor tll oss. Han led vårt straff för att ingen som tror på honom skulle behöva lida det utan skulle delta i himlens stora megafester. Gud gjorde det som är omöjligt för människa eftersom sitt syndafall (Matt. 19:16–26). Han förberedde vägen genom ris tillbaka till gemenskapen hos Gud.

Därför Jesus. Därför julen.

Jag vill önska dig gott och välsignad jul bland Guds gåvor!

Annonser

Lämna en kommentar

Under Jesus

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s