Vad händer efter vi dör? del 2

I första delen behandlade jag himlen och jorden som nya dimensioner och vad händer I den yttersta tiden. Vad är vårt mål?

Särskilt från Uppenbarelseboken 21 och Första tessalonikerbrevet lär vi oss att vårt mål är inte “livet efter döden” men “livet efter livet efter döden”. Det vill säga, vårt mål är inte himlen där vi går efter döden, utan den nya jorden och de nya himlarna som Gud skall göra när Jesus kommer tillbaka. Det är också betydelsen av den kroppsliga uppståndelsen. Himlen är ett rastställe.

Vårt mål är inte någon platonistisk, omaterialistisk idévärld. Det är helt kroppsligt!

Den här gången fördjupar vi oss till frågeställningar kring helvetet. Jag måste säga att de här tänkesätterna är bara mina egna reflektioner kring ämnet. Jag kan ha och troligen har det fel.

Man kan inte bortförklara helvetet

Man kan inte bortförklara helvetet från Bibeln eller från kristendomen. Det är där och man bara måste klara sig med det. Till exempel på Upp 21 och 22, på den här skildring av det nya Jerusalem har vi några ut ur stadet (Upp 22:15) eller någras plats är i sjön som brinner av eld och svavel, och det är den andra döden. (Upp 21:8). Tyvärr kan vi inte förbigå sådana verser.

Vad är verkligen helvetet?

Dantes föreställningar av helvetet har påverkat mycket vår bild av helvetet, tror jag. Vi föreställer oss helvetet liksom det har skildrats i bildkonsten. Eld, en behornad gubbe o.s.v..

För Luther, åtminstone jag har hört honom säga så, var det värsta ting i hela världen att vara utan Guds närvaro. Gud är alltid nära. Jag har hört att han sade någon gång att han inte ens kunde sitta på muggen utan Guds närvaro.

Inom denna tid är Gud alltid nära. Guds närvaro gäller allt. Och vad som är helvetet sedan? En plats där Gud inte finns, där Han inte rör sig. Det är det verkliga helvetet.

När vi reflekterar på skapelseberättelsen i Första Moseboken, minns vi att människan var skapad till Guds avbild, till Guds gemenskap. Vad händer till människan som är helt utan Guds gemenskap, som är helt avskiljat från Gud? Han kan inte längre vara en människa. Han blir en omänniska.

Att bli utan Gud är det mesta skrämmande man kan tänka sig!

Betyder det någon eviga eld att pina människor? Jag tror inte. Och att ”gråta och skära tänder” var framför allt en metafor för skam. Man skäms.

Kanske är det uthärdligt, kanske inte. Jag vet inte. Men det är en plats där Guds närvaro är helt borta. Och att bli utan Gud. Tänker på allt som verkligen kommer från Gud? Allt gott, kärlek, tålamod, skönhet o.s.v.

N.T. Wright skriver i sin bok for all the Saints? – Remembering the Christian departed att människan är skapad till Guds avbild för att lovprisa honom och reflektera Hans bild till världen. Men när människan lägger ned sitt kall att lovprisa och älska Gud, börjar människan lovprisa och älska någonting som är inte Gud, d.v.s. någonting som är självt skapat. Men människan kan vara verkligen människa bara om han eller hon lovprisar Gud; att han eller hon är beroende av Gud i sitt liv och sin karaktär. Inget skapat ger liv. Bara Gud ger liv. Om vi lovprisar någonting skapat och inte Gud som ger livet, vad händer sedan? Vi förlorar livet.

För Wright ger det här en möjlighet: att människan, som kontinuerligt och medvetet lovprisar det som är inte Gud, förlorar sin egenskap att vara Guds avbild. Sådan varelse blir en ex-människa: en varelse som någon gang bar Guds avbild men inte gör det nuförtiden och inte kan göra det igen.

Den goda nyheten: Du behöver inte uppleva helvetet!

En dimension till. Gud vet helvetet. Kanske är det logiskt ohållbart men om man tänker på vad hände till Jesus var det verkligen helvetet på korset.

Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden och varade till nionde timmen. Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ”Eloi, Eloi, lema sabachtani?” (det betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?). (Mark 15:33-34)

Syndens lön är döden. Eftersom Jesus fick uppleva helvetet behöver vi inte uppleva det. För han upplevde det för vår skull. Så att vi kunde evigt vara i Guds gemenskap. Om du ännu lever utan Guds nåd, ta den emot idag!

För du är skapad till Guds gemenskap. Och

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. (Joh 3:16)

Genom att Jesus gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. (1. Joh 3:16a)

Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder. (1. Joh 4:9-10)

Jag tackar du kära Gud att Jesus har upplevt helvetet så att vi inte behöver att uppleva det men vi kan evigt vara i din gemenskap. Jag tackar för nåden som du ger oss genom tron allena, genom Kristi skull allena. För jag har inte förtjänat din förlåtelse, det är helt och hållet din gåva för oss syndare.

Annonser

Lämna en kommentar

Under eskatologi, NT, teologi

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s