Synd och sexualetiken förlorade

På mitt senaste inlägg skrev jag sorgsen över mina föräldrars kyrka. Finska Missionsällskapet (FLS) och biskop Irja Askola vigde ett samkönatt par till missionsarbete. Timo Junkkaala, företrädare av Suomen Raamattuopisto (SRO) förestod ett tillägg till verksamhetsplanen som skulle säga att FLS inte kan anställa människor som lever i samkönad partnerskapen (eftersom ekumeniska förhållanden och pågående debatt inom kyrkan). Förslaget förlorade 225-32-205. Timo Junkkaala skriver om stämman här.

Också prost Henrik Perret skriver om FLS-händelsen på sin blogg, vilken jag har läst ganska mycket de senaste tiderna.

Jag undervisade om synd på dagskriftskolan sista vecka. När jag tänkte på skillnad mellan syner på synd från vad jag undervisade och vad det förefallar att betyda allmänt, uppmärksammade jag att skillnaden är stor! Vi har förlorat vad synd betyder!

Vi alla är syndare, vi alla behöver Jesu blod och Guds förlåtelse genom korsfästelse. Vi som finländare och västerlandska behöver syndakänsla för att se vår egen ställning framför Gud och varandra. Vi måste se att vi inte är sådana som Gud först skapade oss. Vi behöver att se den stora skillnad mellan vår västerlandska världsbild och världsbilden som vi kan finna i Bibeln. Det första säger att människan är allas mått. Det andra säger att  ”alla har syndat och saknar härligheten från Gud”. (Rom. 3:23) Det första säger att människan är allsmäktig, det andra säger att Gud är allsmäktig. Den första säger att människan är dömare som kan döma också Gud (som är död, naturligtvis), den andra säger att ”för mig skall alla knän böja sig” (Jes. 45:23)

Vi har tydligast förlorat vad synd betyder inom sexualetiken. Det är också ett skäl varför man talar om det så mycket och så ivrigt. Jag har tidigare skrivit om det på finska. Detta inlägg kan man läsa här.

Kort sägt, det är helt ologiskt att försvara det traditionella äktenskapet och säga samtidigt att samboförhållanden är helt okej.

Förändringen började alltså då. Eller kanske det började innan prof. Osmo Tiililä hade skilt sig ut ur kyrkan på 1960-talet. Då en av hans skäl var att kyrkan förändrade sin syfte på äktenskapets väsende. Idealet blev kvar: ett livslångt äktenskap. Men kyrkan började återviga människor som var skilda.

Äktenskapet redan förändrat

När jag läste Kyrkans forskningscentrals “Homoseksuaalisuus Raamatun ja kirkon opetuksessa” (KFC:s publikation 101, red. Antti Saarelma. Sammanfattade inledningar och kommentarer från parförhållandeseminarium från januari 2007) uppmärksammade jag hur många gånger det argumenterades att eftersom skilsmässor är möjliga, skulle de inte vara så stort problem att också välsigna samkönade par. Till exempel på sin inledning argumenterar Esbos stiftsdekan Kai Peltonen såhär (s 58-59):

“Kirkon uuden linjauksen havaittaisiin olevan johdonmukaisessa suhteessa muihin päätöksiin, joita kirkko on viime vuosikymmeninä tehnyt samankaltaisissa asioissa kuin mistä nyt on puhe. Raamatussa olevasta vaikenemiskiellosta huolimatta naiset saavat tätä nykyä toimia pappeina ilman että kirkon uskon sisällön katsotaan siitä vaarantuvan mitenkään. Avioeroon suhtaudutaan Uudessa testamentissa varsin nihkeästi. Sitä pidetään jossakin tilanteissa periaatteessa mahdollisena, mutta yleisesti ottaen avioero ja uudelleen avioituminen kuuluvat huorinteon kategoriaan. Tässäkin kohden kirkkomme on teologisista ja pastoraalisista syistä päätynyt siihen, että vaikka koko elämän kestävä avioliitto on kirkon suosittelema malli, elämäntilanteiden ja perhemallien muuttuminen on otettava huomioon ja uuden yrityksen mahdollisuus on sallittava. On päädytty siihen, että kysymyksessä eronneiden vihkimisestä voidaan toimia Raamatun ihanteita vastaan ilman että asialla olisi vaikutusta kirkon uskon sisältöön ja Raamatun asemaan Jumalan erityisenä ilmoituksena.

Linjatessaan siis homoseksuaalisuuskantansa uudelleen kirkko oikeastaan tekisi vain suurin piirtein saman kuin mitä se on tehnyt jo aikaisemmin tälle asialle sukua olevissa kysymyksissä. Tämä varmaankin kohottaisi kirkon profiilia sisäisesti johdonmukaisena ja uskottavana pyhien kirjoitustensa tulkitsijana.”

Teol. dr. Riitta Särkiö kommenterar Lehtonens inledning bland annat såhär (s. 80-82):

”Alustuksessa verrataan muutaman kerran homoseksuaalisuuskysymystä naispappeuteen. Naispappeuspäätös otetaan toki usein esille homoseksuaalisuuskeskustelussa. Yhtäläisyyksiä löytyy. Näillä kahdella asialla on kuitenkin mielestäni myös monia eroja, minkä takia rinnastuksia ei pitäisi tehdä liian yksioikoisesti. Naisen kelpaamisessa papiksi ei mennä hänen seksuaalietiikkansa alueelle. Ei tarvitse tutkia, onko joku nainen naisena piilossa vai julkisesti. Ihmisen sukupuoli on selvä asia.

Kai Peltonen otti esille paremminkin toimivan paralleelin. Kysymys homoseksuaalisuudesta voidaan rinnastaa kysymykseen avioerosta ja eronneiden vihkimisestä. Niissä liikutaan hiukan paremmin vertailukelpoisissa maastoissa. Kumpikin alue koskee ihmisen elämää naisena ja miehenä, hänen toimintaansa seksuaalisena olentona. On totta, että avioero sallitaan jo Raamatun teksteissä, mutta selkeäksi ihanteeksi ja käskyksi Raamattu kuitenkin esittää avioliiton pysyvyyden ja uudelleen vihkmisestä pidättäytymisen. Tässä asiassa kanta on lieventynyt eikä esimerkiksi eronneiden vihkminen ole Suomen evankelisluterilaisessa kirkossa nähdäkseni suuri kysymys.

Onko niin, että avioero koskettaa niin paljon laajemmin suomalaisia kristittyjä, myös konservatiiveja ja jyrkästi ajattelevia, ettei elämän todellisuus enää tavallaan kestä Raamatun tiukimpien kantojen ehdotonta toteuttamista? Ehkä jokaisessa liikkeessä ja ryhmässä on koettu päässäännöstä poikkeamista tässä asiassa ja siksi kannan lieventyminen hyväksytään. Homoseksuaalisuus puolestaan on paljon pienemmän ihmisjoukon kysymys, se on kauempana, se on vieraampi asia ja sen tähden on helpompi suhtautua siihen asiaan jyrkästi, etäisyyden takaa.

Avioeroon suhtautuminen toimii paralleelina homoksysymykselle senkin vuoksi, että kummassakin asiassa kirkon tehtävänä on pitää esillä perusmallia ja Raamatun esittämää ihannetta. Vaikka hyväksymme aviopuolisostaan eronneen kristityn täyteeen seurakuntayhteyteen ja vihimme hänet uudelleen hyvillä mielin, ilman vastusteluja, saamme silti opettaa rohkeasti avioliiton pysyvyyttä ja uskollisuutta. Ihanteesta poikkeaminen ei tarkoita ihanteen unohtamista.

Menisikö tämä erittäin hankala homokysymys paremmin eteenpäin ja voisivatko konservatiiviset piirit ja ns. tavallinen kirkkokansa hyväksyä uudet ratkaisut, jos kirkko rohkeasti ja vakaasti pitäisi esillä elämän ja Raamatun perusmallia eli miehen ja naisen välistä suhdetta ja avioliittoa? Tällöin tulisi selväksi, että mahdollisesti hyväksyessään rekisteröidyn parisuhteen siunaamisen kirkko ei samalla romuta avioliittoa heteroiden ihmisten elämän mallina, enemmistön elämän mallina. Uuden asian hyväksyminen ei merkitse entisen mallin hylkäämistä. Toinen kysymys on, hyväksyvätkö homoseksuaalit sen, että kirkossa edelleen opetetaan vahvasti miehen ja naisen välistä rakkautta Jumalan luomistarkoituksena ja että tämä on kirkon opetuksen peruslinja. Riittääkö heille se, että nyt ajettavat asiat menevät mahdollisesti läpi?”

Också homosexuell Jonas Gardell, hedersdoktor vid Lunds universitet, skriver på sin bok Om Jesus:

”Det är en aning märkligt att kyrkan inte med näbbar och klor kämpar för att förbjuda skilsmässor – som vi vet att Jesus verkligen förbjöd – utan i stället bekämpar homosexuella – som Jesus aldrig nämnde med ett ord”

Och när biskop Matti Repo krävade bättre samtal om skäl att förändra eller bevara äktenskapet, någon kommenterade:

”Kun uudelleen avioituminen tuli lailliseksi vuonna 1948, seurasi tästä paine kirkon suuntaan. Nyt kirkko vihkii ilmeisen hyvillä mielin jäseniään uusiin avioliittoihin. Kirkko on siis todistetusti kykenevä muokkaamaan käsitystään avioliitosta ja löytämään näille muutoksille myös teologiset perustelut.”

Vad skulle vi säga?

Teol. dr. Riitta Särkiö uppmärksammade och frågade om de homosexuella människornas godkännande att kyrkan fortsätter att betrakta det traditionella äktenskapet som Guds skapelseintention för sexuell beteende. Hon också frågade om det räcker för de homosexuella att deras förhållanden blir välsignade eller såsom kyrkomöte bestämde att det är möjligt att be för deras förhållanden. Nu tänker jag att det inte räckade.

Såsom Perret ofta skriver, är det också ett problem att vi bara fokuserar på homosexuella synder. Bibelplatser som berättar om dem har mycket mera att tala om heterosexuella synder! Vi har glömt det. Kanske eftersom vi inte vill. Och eftersom många saker som Bibel förbjuder godkänds av vårt samhälle och vår kyrka.

Jag har inte hat mot homosexuella människor. Jag har ju inte hat mot heterosexuella människor som har skild sig eller lever på samboförhållande. Varför skulle jag? Jag synder också. Jag behöver syndernas förlåtelse. Även jag behöver Jesu blod. Det är inte detsamma att döma synd och syndare, det vill säga en gärning och en människa. Alla har detsamma människovärde. Alla är skapat för Guds avbildar. Alla behöver Jesu blod.

Och sedan, när jag har sagt det här, säger jag att det inte behövs att sitta kvar på gungflyet. Jesus vill inte att vi har de här flisorna och bjälkarna kvar i våra ögon. När vi börjar att se världen med bjälken I vår öga, vi ser inte världen ut såsom det i sanningen är. Och när vi lever i osanningen har det också några följder. Vi är kallat att leva i sanningen, i ljuset. Vår sexualitet är fragil. Därför vill Gud att vi följer honom också inom detta fält i vårt liv.

Det är också ett skäl varför kristna behöver kärlek. Sanningen och kärleken går ihop. Utan kärlek blir sanningen stenhård och den misslyckas att fylla sin uppgift. Utan sanningen är kärlek utan kurs. Vi behöver båda. De som vill förändra äktenskapet understryker kärleken på sanningens bekostnad. De som vill bevara äktenskapet såsom det är understryker sanningen på kärlekens bekostnad. Vi behöver båda.

Jag måste också tillägga att den här frågan är så viktig eftersom den det tydligaste blottar skillnaderna bakom bibelsyner I vår kyrka. Kan ett tydligt “ej” bli “ja”, såsom prof. Antti Laato säger på samma boken?

Annonser

Lämna en kommentar

Under kyrkan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s